Flytande sten, Floating Rock är ett fristående satellitprojekt till Göteborgs första internationella konstbiennal. Zhan Wangs verk kommer att sjösättas på eftermiddagen fredag 14 september inför den avslutande helgen på biennalen. Stenen kommer spegelblank att ligga på vattnet utanför Röda Sten, strax nedanför Älvsborgsbron. Enligt konstnärens önskemål på den plats där älven möter havet, så att vi inte kan veta om stenen är på väg in i staden - eller ut på havet.

Zhan Wang, född 1962, är en av de mer intressanta konstnärerna i Kina idag. Han gör stenar av rostfritt stål, exakta kopior av riktiga stenar, i vars yta omgivningen speglas. Denna gång arbetar Zhan Wang med en svensk sten, och det är första gången han arbetar utanför Kina. Han har nu varit i Bohuslän och Göteborg en månad. Här har han funnit en sten bland bergen och på den har en ny sten av rostfri plåt formats.

»This is China» säger plötsligt Zhan Wang en dag och pekar på den nya stenen. En tunn men hård och glänsande yta i ett modernt material, med det gamla ursprungliga och naturliga inuti - när vi sedan tar bort naturstenen blir dess innehåll endast ett tomrum. Verket visar på den innehållslöshet som präglar ett land som förlorar sina kulturella värden till förmån för det ytligt moderna.

Zhan Wang rör sig i gränslandet mellan dåtid och nutid, mellan tradition och modernitet, mellan konstgjort och naturligt, och mellan original och kopia. Hans verk är en stark kommentar till den pågående förändringen i dagens Kina. I maj 2000 placerade han en av sina rostfria stenar på havet tolv sjömil utanför Kinas kust, dvs på internationellt vatten. Förhoppningsvis flyter blocket där ännu.
Zhan Wang har en idé om att föra ut sina stenar till flera länder i Västvärlden. Många länder har på olika sätt varit i Kina och påverkat landet. Alla lämnar sina spår, vare sig man kommit i fredliga avsikter eller ej. De flesta har kommit för handel, från ostindiefarare förr till investerare idag. Zhan Wang vill nu ta sina flytande stenar till dessa länder, som en symbol för det moderna Kina som är stöpt med väst som modell. Göteborg blir första anhalt i detta världsomspännande projekt, San Fransisco står på tur.

Kina är världens största land och denna koloss skall nu moderniseras. Landet genomgår en ofantlig förvandling, på kort tid ska man både nå vår moderniseringsnivå i väst och helst också gå om den vad gäller teknik och prylar. Man är mycket upptagen med att tjäna pengar och konsumera dem i det moderna Kina. Vi kan åter tala om en revolution när livet förändras i grunden.

Vilka värden går förlorade och hur kan man undvika det? Vad händer med den enskilda människan i den stora omvandlingen? Hur blir tillvaron när förutsättningarna för vardagen och livet ändras och hur påverkas man av detta? Vad händer med miljön, vem bryr sig om den när allt ska gå så fort? Hur respekteras de mänskiga rättigheterna i Kina?

Samtidskonsten i Kina idag diskuterar dessa frågor och mycket mer, och det är svårt att finna denna diskussion någon annanstans. Den rasande snabba utvecklingen speglas i konsten som utstrålar en enorm energi och kraft, med konstnärer som har en stor lust att visa sig för världen. Många verk visar på de djupnande klyftorna i det moderna Kina. Så obekvämt och oroande och viktigt som konst kan vara.

Den kinesiska samtidskonsten är också idag mycket »het», och den ställs ut världen över. Det finns en fara i att sammanföra de kinesiska konstnärerna och deras arbete till en grupp som benämns just kinesisk konst med tonvikt på ursprunget. Att på så vis kategorisera och kanske också försöka exotisera dessa konstnärskap gör inte de individuella konstnärerna rättvisa då de, naturligtvis, är lika unika som alla andra. Men det går absolut att säga att det händer mycket intressant på den kinesiska konstscenen idag, och en intressant aspekt av detta är att det just händer i Kina.

Shanghai är symbolen för det nya Kina och det är där som den stora omvandlingen verkligen syns med skyskrapor och mondän miljö, men även Beijing förändras i grunden. På gott och ont, centrala Shanghai eller Beijing skulle kunna vara centrala staden varsomhelst i världen, så lika börjar de stora städerna bli. Det enorma utbudet fascinerar, men likriktningen skrämmer. Beijing är Kinas huvudstad politiskt och kulturellt, Shanghai är det ekonomiskt. Det är trots allt i huvudstaden som det mesta finns, där finns de flesta konstnärerna, den mest ansedda akademin etc. Men i fallet Kina är det kanske i Shanghai det mesta kan hända, tack vare den relativa friheten och det västerländska inflytandet där.

Det märktes väl under en vecka i november förra året, då Shanghais konstscen sjöd av liv. Utbudet var varierat med olika sammanhang och också olika nivåer, vilket följande tre exempel kan visa.

1 - Konstmässan Shanghai Art Fair som dominerades av sådant vi skulle kalla hötorgskonst och en stor svart kopia av Rodins »Tänkaren». Noteras kan dock att det var stor publik på mässan, i synnerhet många unga tog tillfället i akt att se konst. Picasso och Mona-Lisa var dragplåster på affischerna.

2 - Shanghais internationella konstbiennal vilken hölls för tredje gången, men detta var första gången även med samtida både kinesiska och internationella konstnärer inbjudna, ej enbart traditionell kinesisk konst som tidigare. Den samtida konsten börjar få både plats och uppmärksamhet. Det var, som vid alla stora samlingsutställningar, en salig blandning. Biennalen var dock mycket intressant som fenomen och den kommer definitivt att ha stor betydelse för konstlivet i Kina, som det steg framåt i öppenhet det ändå var. Det var endast ett konstverk med naket som hängdes undan vid invigningen, och det kom upp igen när potentaterna lämnat.

3 - Hos satelliterna där man fann det starkaste utbudet, den konstnärliga kvaliteten varierade men det gick inte att undgå kraften och energin som bubblade där, på gränsen till det outhärdliga många gånger när likdelar och självstympning används som konstnärliga uttrycksmedel. Det provokativa får, som alltid, stor uppmärksamhet.

Att det inte luktar gott på dessa utställningar efter ett tag säger oss något om deras syn på konstvärlden. Ett av verken bestod av en gigantisk monokrom röd målning, med enbart 2000.11.06 på en skylt, dvs biennalens öppningsdatum. Framför målningen en lång röd matta, på mattan en röd fåtölj. Det speciella med fåtöljen var dess stoppning, vilken bestod av rått kött. Det dröjde lite innan det började sippra, och några västerländska besökare hann lyckligt ovetande sätta sig där för att bli fotograferade först.

Det kinesiska kulturministeriet har nu med direkt anledning av denna utställning och en liknande i Beijing förra året reglerat vad som får göras och inte får göras i konstens namn. Detta är mycket anmärkningsvärt, man går alltså in och talar om vad som är konst och vad som inte är det. Det är första gången något sådant hänt och det har i praktiken omöjliggjort performancekonst på offentliga platser. Det är en konstform som får allt större betydelse även i Kina, men man löser helt enkelt det hela genom att flytta på sig. Man kan i stället vara i någons ateljé, i en lägenhet, på en mindre ort etc. Det var villkoren för att visa samtidskonsten för bara fem-tio år sedan. Omöjligt är det inte, och Zhan Wang svarar också på en direkt fråga att han kan göra vad han vill, han känner inga hinder att utöva sin konst.

Zhan Wang var en av de konstnärer som deltog på biennalen i Shanghai. Det verk han visade var en video, »Beyond Twelve Nautical Miles - Floating Rock Drifts on the Open Sea», där han placerar en av sina rostfria stenar på havet och lämnar den flytande fritt på internationellt vatten. Ett mycket starkt verk, som kan tolkas starkt politiskt men framför allt djupt mänskligt och universellt.

I Sverige har nu ytterligare en rostfri sten växt fram. Då Göteborgs stad beslutade att man skulle hålla en internationell konstbiennal, fanns plötsligt ett sammanhang här. Ett fokus i Göteborg på internationell samtidskonst skapade ett unikt tillfälle och ett forum för att visa något från Kina.

Utvecklingen i Kina ger många frågor och mycket att diskutera. Där har konsten en stor uppgift, och får också verklig betydelse. »Modern economy but King's thinking» är en talande bild av hur landet styrs och vad som händer där idag. Den ekonomiska utvecklingen behövs naturligtvis både för landet och den enskilda människan som har ett behov av att förbättra sin materiella nivå. Den snabba och delvis hänsynslösa utveckling vi kan se i Kina idag väcker dock frågor om det samtidigt är möjligt att värna om kulturella, historiska och traditionella värderingar - utan att vara bakåtsträvande och gammalmodig. Detta är inga nya frågor för oss i västvärlden, vi har också rivit sönder våra stadskärnor och förlorat många värden i utvecklingens och modernitetens namn.

Karin Hellqvist
2001.09.13

För mer information och bilder från arbetet
se www.cultureproject.net
e-post info@cultureproject.net

Öppen föreläsning om kinesisk samtidskonst
Torsdag 13 september kl 15-17 Valands konsthögskola
Zhan Wang (Beijing Academy of Fine Arts) och Britta Erickson (Stanford University Dept of Art and Art History)

Invigning av den flytande stenen
Fredag 14 september vid Röda Sten
kl 14 på land, kl 15 sjösättning

På planen utanför Röda Sten kommer både den natursten som varit förlaga och den nya rostfria stenen att ligga, till en början sida vid sida, sedan bär vi tillsammans ned den nya stenen till vattnet för att förverkliga det omöjliga - att få en sten att flyta!