Kunskap är ett av vår tids hetaste begrepp. Alla ställer upp på att vi måste hålla en hög kunskapsnivå, men den viktiga diskussionen om vad som menas med det har lyst med sin frånvaro. Sven-Eric Liedman kommer ger sig nu in i debatten om kunskapens väsen med boken Ett oändligt äventyr - Om människans kunskaper.

På universitetet, där Liedman är professor i idéhistoria, har kunskapsbegreppet hamnat i spänningsfältet mellan kvalitet och kvantitet. Allt går nu att mäta och många överser i ren opportunism med problemet om det ger mer pengar till den egna verksamheten.

När det gäller grundskolan och gymnasiet berömmer sig de borgerliga partierna för sin framsynthet och dömer ut alla med vänsterståndpunkter som destruktiva flummare och kunskapssamhällets motståndare. Folkpartiets senaste stjärnskott och tilltänkte efterträdare som ordförande, Jan Björklund, anses vara en framsynt skolpolitiker. Han vill nu att historia ska bli ett kärnämne i skolan och menar att det skulle bidra till ökad tolerans i samhället. Historielöst menar Liedman, man kan inte enbart studera historia utan att diskutera underliggande värderingar. Han påminner om att många intellektuella gav sitt aktiva stöd till nazismen i Tyskland. Bildning och tolerans är alltså inte med nödvändighet synonyma begrepp.

Så det är väl med kunskap som med demokrati. Alla gillar det så länge vi inte börjar diskutera vad vi i grunden menar. Själv är Sven-Eric Liedman skeptisk till begreppet kunskapssamhälle.

- Etiketter kan lätt bli lite fåniga. Samhället har alltid byggt på kunskap och kunskapsutveckling. I grunden är kunskap sig lik idag som igår.

När kunskapssamhället kommer på tal, är det två begrepp som ständigt upprepas: kunskap och information. Under 80-talet talades det mest om informationssamhället. Även om vi idag mest talar om kunskapssamhället, handlar det ofta om samma sak. Information och kunskap påstås många gånger vara samma sak.

- Information är en förutsättning för kunskap, det är den vi bygger vidare på. När kunskap finns, kan vi vidarebefordra den. Då blir den information och kan spridas på exempelvis Internet. Men man får inte blanda ihop begreppen, vilket alltför många gör. Verklig kunskap är knuten till oss som historiska och sociala varelser.

Sammanblandningen av dessa begrepp är väl till stor del ett resultat av den ökade konkurrensen inom världsekonomin. Det gäller att vinna eller försvinna. Tempot trissas upp och det är lätt att behandla information som kunskapens väsen. Den går dessutom att kontrollera. Men hur förhåller sig denna stress till utvecklingen av kunskap?

- Om man behärskar ett område kan man vara mycket snabb och det gäller alla former av kunskap. Inlärningsprocessen däremot kan många gånger vara mycket långsam och pågår ständigt. Inte bara i lärosalar. En ofta förbisedd faktor är intresset. Det man verkligen vill lära sig

- Ingen föds med kunskap, alla börjar från scratch. Kunskapsstoffet ändrar sig med tiden, den är inte densamma som för hundra år sedan. Det som inte skiljer sig är just processen att förvärva kunskap. Kunskap måste sätta sig i kroppen, men så är det inte med information.

- Stressen kommer från den explosionsartade växten av information. Det mesta har ingen större mening för oss, men kan göra oss frustrerade i den allmänna stressen. Vi stressar till arbetet. Vi stressar till dagis och överför den till våra barn. Men vi får inte blanda ihop detta med kunskapsprocesser.

- Det talas om koncentrationssvårigheter och det är naturligtvis ett reellt problem. Det är många saker som konkurrerar om vår uppmärksamhet. Den som vinner vår tid har verkligen stora möjligheter att prägla vår kunskap.

Christer Wigerfelt
2001.09.13