Att skriva nutidshistoria är svårt. Speciellt då det handlar om skeenden som utspelat sig mycket nära i tiden. Det behövs ofta viss tidsmässig distans till det ämne man ska beskriva om man vill kunna visa på viktiga samband och skapa förståelse. I "Spelet om Telia" försöker Brita-Lena Ekström och Christina Lindqvist, ekonomijournalister vid Sveriges radios ekoredaktion respektive Finanstidningen, ta sig an detta svåra.

På tvåhundra sidor försöker de att ge en bild av vad som verkligen skedde med den svenska statens kronjuvel Telia: från den misslyckade Fusionen julen 1999 till den misslyckade Börsintroduktionen senvåren 2000. Deras ambition är att gå bortom de svårigheter som finns i att gå på djupet och få fram större samband i dagens höga tempo vid nyhetsredaktionerna.
Spelet om Telia är den första reportageboken i ämnet och vi följer intriger och maktkamper bakom kulisserna inför den hittills största privatiseringen i svensk historia och den tredje största utförsäljningen av statlig egendom i Europa. Men man kommer inte ens halvvägs med att uppfylla ambitionen att skapa förståelse för vad som verkligen skedde.

Fusionen och utförsäljningen sätts inte i samband med 1990-talets systemskifte. Vad som ligger bakom agerandet hos den största aktören i detta spel, den svenska staten och de folkvalda representanterna, problematiseras inte. Istället för en bakgrund till och analys av hur en socialdemokratisk regering med stöd av vänstern och miljöpartiet slog de borgerliga partiernas privatiseringshysteri under tidigt 1990-tal med hästlängder, får vi en uppräkning av personkonflikter och enskilda personers maktsträvanden. Sidokonflikter som döljer processens huvudkonflikter.

Privatiseringen visar sig vara en naturlig process. Telia säljs för företagets överlevnads skull, alternativ saknas. Med en mening nämns att riksdagsledamoten Camilla Sköld-Jansson (v) hade civilkurage nog att ensam rösta emot utförsäljningen. Annars skymtar ingen oppositionell röst.
Berättelsen blir ytlig och tradig, alltför ytlig för att på allvar ge något verkligt bidrag till nutidshistorien. Man kunde lika gärna ha samlat ett urval av den ekonomijournalistik som skrivits i dagspressen om Telia-affären, fört till lite skvaller och tryckt dem i ordning efter ursprungligt publiceringsdatum. Mycket lite av belysande fakta har tillförts.

Mycket fanns bakom kulisserna i spelet om Telia. Privatiseringen var inte något som startade med att fusionen med Telenor sprack de där juldagarna 1999. I hela Europa säljs statligt ägd infrastruktur ut som en del i det nyliberala systemskiftet. Kapitalet kräver nya marknader att exploatera, världens börser kräver nytt kapital för att upprätthålla kurserna. Den som tror att boken Spelet om Telia ska ge information om varför och vilka som agerade och hade intresse av en utförsäljning blir besviken. Snarare får man ytterligare bevis för den usla och ytliga ekonomijournalistik som skrivs i riket.

Daniel Olsson
2001.09.01