|
 |
Attac - gräsrötternas revolt mot marknaden Bim Clinell |
|
Sommarens viktigaste politiska bok var knappast ens en bok. Bim Clinells Attac - gräsrötternas revolt mot marknaden beskrivs nog bäst som ett reportage utgivet som pocketbok. Inget ont i det. Tvärtom. Boken kom lägligt i samband med att Attacs ordförande Bernard Cassen besökte politikerveckan i Visby i juli. På nyhets- och ledarredaktionerna runt om i landet mottogs detta besök som ett välkommet avbrott i den politiska sommarstiltjen och Attac debatterades plötsligt överallt. Kanske är denna rörelses historia, en av de första och den hittills mest framgångsrika folkrörelsen på Internet, väl känd vid det här laget. Men det kan ändå finnas skäl att erinra om den. Alltsammans började med en ledarartikel i den franska tidskriften le Monde diplomatique den 1 december 1997 . Chefredaktören Ignacio Ramonet uppmanade till kamp mot den globala finansiella spekulationen under hösten samma år hade den thailändska valutans värde halverats utan att någon egentligen såg något skäl till det och föreslog grundandet av en internationell medborgarrörelse vars syfte var att stävja denna spekulation. Det politiska krav som denna rörelse borde driva var, menade Ramonet, införandet av en s k Tobinskatt på internationella valutatransaktioner. Idén som ursprungligen formulerades 1972 av den amerikanske ekonomen och nobelpristagaren James Tobin är att belägga den kortsiktiga valutahandeln med en internationell skatt på 0,1%. Denna tanke har dykt upp då och då i debatten, på senare tid allt oftare (se t ex Johan Lönnroths lilla skrift Den tredje vänstern som kom häromåret, och kan läsas på www.tidskriftenordobild.se/lonnroth )och har kanske först nu funnit den sociala rörelse som förmår förvandla den till ett konkret politiskt krav. Gensvaret på Ramonets artikel var enormt och i juni året därpå konstituerades rörelsen Attac lÁssociation pour la taxation des transactions financiéres pour láidre aux citoyens (Föreningen för beskattning av kapitaltransaktioner för medborgarnas bästa). Attac blev i ett slag känd över hela världen när man lyckades förhindra Världshandelsorganisationens möte i Seattle förra hösten. Idag, två år efter grundandet, har rörelsen 25 000 medlemmar, enskilda individer och organisationer, över hela världen. Även i Sverige har initiativ tagits och en lokalavdelning aviserats (även om den som söker information om detta på nätet knappast blir så mycket klokare.) I debatten kring Attac brukar de ideologiska motståndarna rikta in sig på att rörelsen i sin kritik av den ekonomiska globaliseringen flirtar med nationalistiska stämningar, fr a i hemlandet Frankrike. Det är en aspekt av rörelsen som Clinell inte problematiserar i sin bok. Under Bernard Cassens besök på Gotland ställde hon, enligt rapporter i media, emellertid just denna fråga till honom. Det finns naturligtvis en uppenbar risk att det sociala missnöje som den nyliberala globaliseringen föder och som Attac nu kanaliserar slår över i nationalchauvinism. Oron över de snabba förändringarna leder till en nostalgisk längtan tillbaka till den nationella välfärdsstaten; till en tid då man visste vem som bestämde, staten fortfarande kunde fatta och genomdriva beslut och då Aina Erlander lämnade tillbaka sin mans överblivna blyertspennor - "tillhör statsverket" - till regeringskansliet. Självfallet är det omöjligt att förutsäga hur en så dynamisk och snabbt växande rörelse som Attac kommer att utvecklas. Två förhållanden talar emellertid emot att man skulle ge efter för en nationalistisk strutspolitik. För det första finns det ingenting i rörelsens grundardokument som antyder en sådan rörelseriktning. För det andra, och viktigare, talar Attacs praktik ett helt annat språk. Det fascinerande med Attac är ju just att man representerar en form av globalisering underifrån. Förutsättningarna för de lyckade demonstrationerna i Seattle var de informations- och kommunikationsmöjligheter som Internet erbjuder. Det talas i dag mycket om nätets demokratiska potential. Attac är ett av de första exemplen på hur dessa slumrande möjligheter kan förverkligas. Till Attacs förhistoria hör den vackra berättelsen om hur OECD:s tilltänkta MAI-avtal stoppades, tack vare en internationell folklig opinionsbildning på nätet (för en utmärkt sammanfattning av den svenska debatten kring avtalet se tidskriften TLM:s temanummer "MAI Företagens grundlag ersätter demokratin", TLM nr 1-2/98). Tomas Lappalainen, som var den som först väckte svensk opinion i frågan, sammanfattade förundrad resultatet i Aftonbladet i januari 1999: "Vi är några som har haft våra tvivel på internets radikaldemokratiska potential. Nu får vi mothugg av verkligheten själv. I höstas hade internet uppenbarligen makt att hejda MAI-avtalet (...) Detta innebar ett epokskifte". Lappalainen citerade en omskakad betrakare som tvingats konstatera att det pågått en "global gräsrotskampanj på internet", ja att avtalet utlöst en "global eldstorm av opposition". "Visst", avslutade Lappalainen sin artikel, "är internet i sitt oredigerade tillstånd en sorts myllrande galaktisk blindhet. Men uppenbarligen finns där redan möjligheter att ändra världens gång." (AB 15 jan 1999). text:David Karlsson Artikelförfattaren är ordförande i Nätverkstan samt förläggare vid bokförlaget Daidalos |
 |