Kungliga vetenskapsakademin har länge nog verkat utan att röra om i det akademiska dammet. Många ambitiösa arrangemang har knappast nått utanför ett relativt slutet sällskap. Men nu gör akademin ett försök att bidra med specialkunskaper till aktuella samhällsdebatter. Initiativet måste välkomnas, även om debattinläggen är otillräckligt tillgängliga.

Akademin anser heter den nya skriftserien som beräknas komma ut med fyra nummer per år. Målsättningen är att akademiskt kunnande ska bidra till högre klass på argumentationen på viktiga frågor i tiden. Första numret lever definitivt upp till detta. Temat anknyter till ett av vårt samhälles stora 90-talstrauman: främlingsfientligheten. Akademin anser om raser, heter den mindre rafflande rubriken, men den anger samtidigt på vilken nivå debattinlägget ligger. Fast egentligen är debattinlägg ingen riktig beskrivning av skriften, det handlar mer om att tillföra akademiskt behandlade ståndpunkter till den aktuella samhällsdebatten.

Vad är en ras? Det har definierats olika under historien. Idag är det arvsmassans beståndsdelar som studeras för att se skillnader mellan olika folkslag från olika kontinenter. Det som tidigare användes för att definiera raser håller inte på DNA-nivå. Korta eller långa, svarta, gula, röda eller vita visar inte på några avgörande skillnader i arvsanlag. Eskimåer exempelvis anses få sin mörka hudfärg av den D-vitaminrika kosten och inte av generna.

Små genetiska variationer kan få stort genomslag i vissa kulturer. De flesta människor tål inte mjölk. Här i Sverige är toleransen hela 90 procent. Hög tolerans finns även bland folk i vissa delar av Afrika och beduinkulturer. Det som från början var en liten genetisk variation har sedan spritt sig allt mer. Ett antagande är att det började med införande att tamboskap för ca 10.000 år sedan, vilket motsvarar mellan 300 och 500 generationer.

Människans ursprung beräknas ligga minst 100.000 år bort i tiden, när vad man tror var mindre grupper av homo sapiens började söka sig bort från Afrika. Det motsvarar ungefär 5.000 generationer. Är det mycket? Genetiskt sett har det visat sig att variationerna är relativt små. Många av särdragen har därför till stor del uppstått på grund av olika livsbetingelser.

Trots den viktiga ansatsen har skriften kvar alltför mycket av den klassiska tvåstegsraket som tidigare var vanlig för att nå ut till bredare skikt av befolkningen. Målgruppen är ett mellanskikt av halvintellektuella, ungefär som vi på Alba. Sen gäller det för oss att muntligt och skriftlig föra kunskaperna vidare till än bredare skikt. Det vore också önskvärt med ett mer direkt tilltal. Då är expertpanelen som man kan kontakta på nätet ett steg i rätt riktning.

Text: Christer Wigerfelt
00.09.13