I stockholmstidningen DN kunde man den 1 juni läsa om några skolexperiment i Nacka. Där ska eleverna få skriftliga omdömen redan från första klass. De gamla vanliga betygen får annars inte sättas förrän i åttonde klass. Är detta ett sätt att smygvägen återinföra betygen i lägre skolklasser, eller visar det på en konstruktiv utveckling? Tidningsartikeln ger inte tillräcklig information om tankegångarna kring dessa omdömen, men eftersom Nacka styrs av moderater kan man förmoda att dessa skriftliga omdömen införs med betygen som slutmål.

Några år i början av 90-talet styrdes hela landet av moderata bildningsideal. I fältet mellan kunskap och social förmåga skedde då en tyngdpunktsförskjutning mot kunskap som skolans viktigaste uppgifter. Så kunde gymnastikundervisningen dömas ut som ett schemamässigt hinder i kunskapsutvecklingen. För att få effektivare undervisning föreslogs dessutom skrotandet av de traditionella klasserna som bas för eleverna. Språkundervisningen måste också bli bättre om Sverige ska kunna hävda sig som fortsatt stor exportör av produkter.

Idag anser de flesta att kunskapen äntligen hamnat i fokus. Men Beatrice Ask och Per Unckel gick längre än så under sina tre år som ministrar. Fort gick det, vilket kanske var nödvändigt för att väcka universiteten till liv. Per Unckel, som var närmast ansvarig för den högre utbildningen och forskningen, ville bryta konformismen hos universiteten. Det skulle växa fram högskolor med egna profiler.

Universiteten var med på noterna. Följsamhet med den politiska ledningens proklamationer har varit en dygd för att kunna bevara den akademiska trögheten. Men här började en resa som skulle visa sig sakna kompass. Profilering av högskolorna medförde med nödvändighet att antagningen till studier decentraliserades till högskolorna själva. Bort alltså med det centrala antagningssystemet. Konsekvent var det definitivt. Lika konsekvent var det att varje högskola utvecklade egna antagningssystem. Några prövade tester för att hitta studenter som kunde ta sig igenom studieprogrammet. Nu skulle högskolorna nämligen få betalt i förhållande till genomströmningstakten. Studenter som bara läser delar av kurser är inte lika lönsamma.

Ytterligare en metod att plocka russinen bland studenterna var att utgå från högskoleprovet istället för gymnasiebetygen. Längre än så kom inte Per Unckel i sina ansträngningar att reformera undervisningssystemet. Efter tre år blev det maktskifte och en socialdemokratisk minister. Troligen insåg Per Unckel inte att han höll på att åstadkomma en annan kulturrevolution än den han tänkt sig.

Effekten av hans frihetsrevolution på högskolorna sträckte sig nämligen även till gymnasieutbildningen och vidare ner till grundskolan. Om högskolorna inte längre skulle komma att bry sig om betygssystemet på gymnasierna skulle hela gymnasiesystemet hamna i en akut kris. Något nytt måste skapas som anpassades till högskolorna, men sådant tar förstås tid. Detta hade uppenbarligen Per Unckel inte tänkt på. Men det fattade nye ministern Carl Tham. Han drog i nödbromsen när det gäller antagningssystemet till högskolorna. Nu blev det åter en mer centralistiskt antagning med gymnasiebetygen som naturlig grund.

Bortsett från att ett antal årgångar av gymnasister hade kunnat hamna i ett aldrig tidigare upplevt studieträsk, skulle det ha varit intressant att följa betygssystemets kris. Den hade kunnat leda till en mer djuplodande omprövning av kunskapsbegreppet. Inte nog med det, relationen mellan kunskap och betyg hade också hamnat i fokus.

Nu i övergångslandet mellan industrisamhället och kunskapssamhället är det hög tid att fundera över betygssystemets funktion. Kunskap är en kvalitet, medan ett betyg är en kvantitet. De flesta håller nog med om att det kan finnas översättningar mellan dessa begrepp, men där upphör samstämmigheten.

Ska man hårdra det står industrisamhället för kvantitet, medan kunskapssamhället står för kvalitet. Och skolan själv är en produkt av industrisamhället. Den obligatoriska folkskolan infördes i Sverige 1842, när industrisamhället fortfarande var en bräcklig planta i ett samhälle som dominerades av jordbruket. Men trots det traditionsbundna jordbrukssamhället hade modernitetens genombrott redan påbörjats. Många krafter i samhället hade intresse av införandet av ett obligatoriskt skolsystem, inte bara det växande borgerskapet.

Betygen var av underordnad betydelse i början, det var disciplineringen in i en mer strukturerad vardag som var huvudpoängen. I efterhand kan vi se att det även handlade om att gå ifrån jordbrukssamhällets mer cirkulära tidsuppfattning till industrisamhällets linjära. Den schemalagda undervisnigen var ett av redskapen för det. Industrisamhället innebar en långsamt utvecklande kulturrevolution.

Naturen var tidigare en helhet och rent av besjälad. Under industrisamhället utvecklades en ny natursyn. Naturen kläddes av inpå bara skinnet. Berget var inte bara grundmaterial till hus och tillhåll för diverse andliga väsen, det blev till malm, järn, stål och slagg och kemiska föreningar. Världen sorterades, vägdes och mättes. Slutmålet var att omvandla naturen till pengar. Till kvantiteter. Samma sak med industriartbetet, det delades upp i allt mindre bitar. Arbetaren fick med tiden allt mer specialiserade arbetsuppgifter och arbetet organiserades hierarkiskt, som ett maskineri som kontrollerades i ledningscentral. Ingen arbetare var omistlig. Om en del i detta underbara jättemeccano blev trasigt var det lätt att ersätta den.

Betygssystemet är den logiska tolkningen av detta. På samma sätt som i produktionen av materiella varor, har produktionen av kunskap styckats upp i mätbara delar. Den hierarkiska ordningen i industrisamhället återskapas också i kunskapsvärlden. Men med övergången till kunskapssamhället skakas inte bara industrisamhället av omvälvningar. Även skolans kunskapsvärld hamnar i kris. Vilka kvaliteter är det som är värdefulla för framtiden? Är det möjligt att översätta dessa kvaliteter till kvantifierade betyg? Därmed återkommer vi till kärnfrågan om relationen mellan kvalitet och kvantitet.

Vi översätter dagligen kvaliteter till kvantiteter, ofta utan att ens reflektera över problemet. Ett enkelt och därför också tydligt exempel är biobarometrarna som alla tidningar med självaktning håller sig med. En bra film får fem poäng, medan en dålig film får ett poäng i normalfallet. Men för att kunna omvandla filmens kvalitet till en siffra, måste en förmedlande relation skapas mellan kvalitet och kvantitet. Den relationen är subjektiv och kan därmed variera. En jämförelse mellan olika tidningars poängtabeller visar också att de sällan är identiska.

Att kunskap har hamnat i fokus har även inneburit att betyg hamnat i fokus. Nu måste det bli slut med flumpedagogiken, hävdar många. Kanske med udden riktad mot socialdemokraternas fokusering på jämlikhet och en skola med lika möjligheter för alla. Visst finns det vissa poänger med betygsförespråkarnas påtryckningar att försvara betygen. Det är naturligtvis bättre att kunna 2000 ord i ett främmande språk än bara 500. Men mycket längre än till den nivån är det svårt att komma i översättandet av kvalitet till kvantitet.

Trots att vi befinner oss i ett övergångsstadium till något nytt och annorlunda, styrs vi fortfarande av industrisamhällets värderingar av kunskap. Hur många industriledare och politiker har inte agiterat för behovet av fler civilingenjörer? Behovet är tydligen stort i dagens senindustriella samhälle, men vad är det som säger att dagens civilingenjörer svarar mot kunskapssamhällets behov? Är inte detta bara en framräkning av dagens situation in i en annan samhällsform?

Om kunskapssamhället kräver att vi kan hantera många olika kvaliteter samtidigt, inklusive utvecklad social inlevelseförmåga, räcker det inte med att kvantifiera verkligheten. Då skalar vi bort komplexa samband på specialiseringens altare. Betygen skapar en endimensionalitet som inte går att applicera på den komplexitet som måste hanteras i kunskapssamhället.

Därmed är vi tillbaka på ruta ett och nackamoderaternas skriftliga omdömen. Om de tar avstånd från betygen i traditionell mening, skulle ett skriftligt omdöme kunna vara ett sätt att komma ifrån den nuvarande måttstocken för kunskap. Med omdömen som inte utan vidare låter sig pressas ned i ett enkelt facit. Visserligen leder detta till svårigheter att jämföra två individer, men den mentala barriär som det nuvarande betygssystemet skapar gentemot kunskapssamhället skulle kunna brytas.

text: CHRISTER WIGERFELT
9.6.99