Jag vet inte om någon kommer att vara intresserad av "andra sidans" historia. Tyvärr vill inte människor öppna sina öron och ögon för andra realiteter. Att leva i semi-frihet är värre än att leva i en total diktatur. Jag kommer ihåg hur det kändes att vara i Belgrad under Titos regering ­ inte mycket bättre än under Milosevics maffia. Samma princip, samma metoder: skräck, straff, hjärntvätt, kriminalitet. Så tänk på fördomarnas följder innan ni börjar dra slutsatser. Det är lätt att sitta i sin fåtölj någonstans i Stockholm och att döma efter vad man ser på teven.

Ingen svensk har lyckligtvist upplevt vad Östeuropeer gått igenom under de senaste 50-100 åren. Snabba förändringar som inte lämnat någon plats åt demokrati. Istället fick man beväpnad maffia som skyddar "demokratiskt utvalda presidenter". Vad kan en genomsnittlig medborgare göra för att ändra på regimen? Vi har försökt med alla möjliga medel. Nu kan jag nästan höra en svensk svara: "med att rösta på de demokratiska kandidater." Ha! Det har vi redan gjort! Men med allt fusk, med alla de som gav sina röster till Milosevic även om de hade dött långt innan valen tog plats, vad som återfanns var att vänta på hjälp i himlen.

UNDER FÖRRA ÅRET var 2.000.000 människor ständigt på serbiens gator i protest mot Milosevic. Ingen lyssnade på dem. Ingen ville lyssna. Vi blev slagna med batonger, skickade till fängelse och några har även försvunnit. Sånt var inte intressant för västerländska TV-stationer. Men, idag tycks alla rikta sin uppmärksamhet mot ett par hundra demonstranter. För att inte glömma mediernas smaklösa urval från bara nationalisternas protester! Det kanske beror på att vi inte är människor som andra, ty vi är odjur. Det är i alla fall vad de flesta tror. Vi är jämförda med Milosevic, vi är inte individer utan hjärnlösa får. Jag vill bara försöka ge en bild av vad som pågår i Belgrad:

1. Cirka 500.000 flyktningar från Kroatien bor i Serbien. Människor utan arbete och utan framtid. De tar vilket jobb som helst och de har blivit nån slags billig arbetskraft, motsvarighet till jugoslaviska emmigranter i Västeuropa; alltså städerskor, köksor o.s.v. Många av dem lever på andras matrester eller svälter ihjäl. Ironiskt nog har några av dessa familjer dödats i NATOs luftattacker: de stackare som placerats i föredetta (lera!) militärbyggnader. Man måste fråga sig med rätta om NATO verkligen saknar informationer, eller så har vi kanske berört ett annat tema: det är skillnad mellan offer och offer. När albaner dör är det en tragedi. När serber dör är det bara statistik.

2. MILOSEVIC HAR en massa krigshundar omkring sig, medan folket hatar honom. Vad han gjorde var att uttnytja föredetta UDBA-specialister (UDBA var under Tito en hemlig polisorganisation, lillebror till KGB) för mobilisation av de som inte ville gå och kriga. Så såg det ut: din bror kommer hem från jobbet och vill vila lite på eftermiddan. Det är nån som ringer på dörren. Du öppnar den och ser en ung kille, civilklädd som frågar efter din bror. Du ropar på honom och plötsligt ser du två poliser som dyker upp och tar din iväg bror. Många har skickats till Bosnien, Kroatien och Kosovo på så sätt. Min mor hade gömt två av mina vänner i sin lägenhet. Å andra sidan var inte alla så lyckliga: en vän hade förlorat båda benen i Kroatien, i försöket att rädda lekande barn från granater ("andra sidans" barn) och en hade gått igenom elchocker i Split. Båda var pacifister.

3. MAN FÖRSÖKER ÖVERLEVA under ganska primitiva omständigheter. Utan vatten och ström, med ständiga luftattacker, familjer tillbringar nästan varje natt i källare. Barn går inte i skolor (det är mer än två månader nu). Köer för mjölk, matolja och mjöl sträcker sig i ett par hundra meter långa "ormar". Att vara sjuk är inte att rekommendera, eftersom sjukhus och apotek inte har mediciner för patienternas behandling. Alltså ­ medeltid. Vägen till akuten sker till fots: man har inte råd till bensin och denna kommer från Bulgarien, Rumänien eller Ungern, smugglat av svartbörshajar. Priserna är skyhöga.

4. Människor har inte möjlighet att läsa utländska tidningar. Satellitsändningar är otillgänliga. Den enda kontakten med utlandet sker via internet, men inte alltid: utan ström går det inte och det betyder 16 - 24 timmars väntan på att internetsurfa. Ibland kan jag inte nå mina föräldrar på flera dagar. Telefonförbindelsen är katastrofal.

VAD JAG FÖRSÖKER SÄGA HÄR ÄR: Var inte blinda! Det finns inga "goda" och "dåliga" sidor i ett krig. Den som blir straffad är en stackars medborgare och inte den som skulle straffas. Och vem har tid för protester och revolution när bomber faller över ens huvud? Och vart finns hjälp? Skall man göra det själv och möta beväpnade horder? Ni har inte haft en spion i varje byggnad som meddelat polisen om era vardagliga rörelser. Ni behövde inte sitta inne enbart för ord.

NATO har ett utmärkt PR team. De är så bra på att lära oss vem som är passande och vem som inte är det. De har förklarat för oss varför serbiska civila måste dö: för Milosevics skull. Glöm inte att det finns ett "=" mellan "Milosevic" och "Serber". Det är nästan samma sak.

MEN VI ÄR VANA VID SÅNT. Irak. Latin-Amerika. Och för 30 år sen... Och alltid denna fanstastiska PR.
Veni, vidi, vici, och alla festar i Vita Huset.

Fördelen med fördomar är att man känner sig stark, klok, bättre än de som representerar allt man hatar. Man sitter med sina kompisar eller bekanta och diskuterar situationen i Kosovo. "Jävla serbjävlar, blodtörstiga svin, nazister..." är vad man kan höra. Den vanliga bilden av en typisk Serb är följande: "Tjuv. Vill inte lära sig språket. Klagar på allt. Använder tvål bara på söndagar innan kyrkomässan. Är nationalist. Lagar konstigt mat. Brukar smuggla cigaretter och sprit över gränsen. Teroriserar minoritetsgrupper, särskilt albaner." Man måste erkänna att det finns en viss sanning i det hela, eftersom jag känner till många riktiga tjuvar som kommer från EU-länder och har serber som förebild. Men, EU-tjuvar kan resa utan problem: de kommer från goda länder.

JAG HATAR VÅR MACHOVÄRLD. Vad Jorden behöver är en ny Mahatma Gandhi. En massa av dem snarare. Hur kan människor bli tända av blod, oavsett vems blod man pratar om? Att tala om frid med att skjuta! Så ironiskt! För mig är alla lika skyldiga till våldet i Jugoslavien och jag vill inte vara "called names" längre.

text: MARINA BAUER
Salzburg, Österrike
9.6.99