Eva af Gejerstam
Grenoli,
ett fotbollsäventyr
Albert Bonniers Förlag

Det är skillnad på den gamla manliga fotbollsvärlden och den nya, där även kvinnor finns med. Idag finns kvinnor med både som utövare och som reportrar på sportsidorna. Det trångsynta gamla manliga perspektivet håller sakta men säkert på att vidgas.

Sportsidorna
har blivit märkbart
bättre under 90-talet,
men fortfarande är de en tummelplats för tabellbitare. Förändringstrycket kommer mer utanför sportredaktionerna än en egen önskan att vidareutveckla journalistiken. Därför är det intressant att se vad som växer i sportvärldens utmarker.

I de finare salongerna hade idrotten länge låg status, speciellt efter arbetarklassens breda intåg på arenorna under mellankrigstiden. Men på 70-talet svängde attityderna, det blev snarare lite chickt att släppa in doften från svettiga fotbollsskor i den finkulturella världen.

Först ut var väl Per Olov Enquist med Sekonden (1971). Grovt sett finns två anslag i skildringen av idrotten. Dels ett försök att ge ord åt kroppsupplevelserna, dels att sätta in idrotten i ett socialt och politiskt sammanhang. Enquist förenar dessa element med framgång.

Sekonden handlar i första hand om friidrott. Författaren Erik Bengtsson tar sig an fotbollen (1975) med boken Heja röda vita laget. Bengtsson är "uppvuxen" på Stora Valla i Degerfors. Själv med erfarenheter av samma fotbollsarena, minns jag att jag blev lite besviken på Bengtssons försök att skildra fotbollen inifrån. Recensionerna var dock översvallande. Arbetarromantiken frodades.

Mest lyckad skildrare av idrottens själ, i klassen nordiska berättare, är nog dansken Hans-Jørgen Nielsen (1978) med Fotbollsängeln. Märkligt nog kan frusna ögonblick fångade av en kamera förmedla mycket av känslan inom idrotten. Ögonblicket koncentrerar och förtydligar. Detta är en central utgångspunkt i Fotbollsängeln.

Och nu ger sig Eva af Gejerstam in i försöket att skildra fotbollen från insidan av brallorna. En kvinna som är för gammal för att ha varit med om uppgången för damfotbollen; åtminstone på slutet av 80-talet landets tredje största bollsport.

En kulturellt
bevandrad kvinna
som tar sig an fotbollen.
Onekligen en lockande kombination. Och vad blev resultatet? Gejerstam har inte haft ambitionen att sätta in fenomenet Grenoli i ett socialt sammanhang. Samhället finns bara med som en mindre viktig kuliss genom berättelsen.

Återstår att skildra atmosfären från insidan. Vilket påminner mig om slalomåkaren Gustavo Thöni, samtida med vår egen Ingemar Stenmark. Han rörde sig med åthävor och stora gester. Det såg ut att gå oerhört snabbt, men klockan ville något annat. Samma sak är det med Gejerstam. Hon har gjort grundlig research och jobbat bra. Men resultatet är tunt. Tabellbitarna visste formodligen redan tidigare vad jag nu har lärt mig om Grenolis år i Milano.

Text: CHRISTER WIGERFELT