Visst lever vi i en märklig tid. Så varför skulle man reagera för en bok med en märklig titel? Hur förändras våra livsvillkor? heter Emin Tengströms senaste bok. Det visar sig att frågan i titeln är mycket central, men det kan man ju inte veta i förväg. Titeln skulle ju kunna syfta på nästan vad som helst.

För drygt tio år sedan gav Emin Tengström ut en mycket uppmärksammad bok, Myten om informationssamhället. Där sågar han informationssamhällets längs vaderna, som sinnebild för den kommande samhällsutvecklingen. Men det skulle visa sig att begreppet skulle överleva denna sågning. En av de främsta försvararna av tanken på ett framväxande informationssamhälle har varit framtidsforskaren Åke E Andersson, föreståndare för Institutet för framtidsstudier. Andersson själv använder visserligen hellre begreppet K-samhälle för att beskriva informationssamhället.

K-samhället
står för Andersson
för kunskap, konst,
kreativitet och kommunikation. Utvecklingen kommer inte att vara jämnt fördelad, utan koncentreras till vad han kallar K-regioner. Tengström ger Andersson rätt i analysen att kunskap och kreativitet kommer att vara kritiska faktorer för framtiden, men anser också att Andersson delvis argumenterar baklänges. Som att utbyggnaden av den digitala infrastrukturen i sig skulle skapa en "revolutionär" vidareutveckling av samhället. Det var inte vägarna som skapade bilismen, utan tvärtom, invänder Tengström.

Åke E Andersson presenterade K-samhällets framtid under spektakulära former på Bilsalongen 1987. Bara det är en stark provovkation för Emin Tengström, som länge hävdat att bilismen är ett av den västerländska kulturens största gissel, med globala konsekvenser. Åke E Andersson framstår som en naiv teknikoptimist i Emin Tengströms genomgång. Men Tengström riktar främst kritik mot Anderssons perspektivlöshet:

"Han försummar däremot att diskutera vad slags kunskap som är avgörande för framtiden och vilken sorts kreativitet som krävs för att lösa de problem som jag sammanfattningsvis kallar 'moderlitetens kris' och som kan komma att sätta sin prägel på morgondagens livsvillkor."

Det moderna samhället
ser framåt, vilket är
ett grundläggande drag
för moderniteten menar Emin Tengström (en tes som stöds i Alba nr 3/98 om tid). Men Tengström menar att man även måste se vilka krafter som stöder en sådan framtidsbild. Det finns alltid ett bakomliggande syfte, ett bakomliggande intresse. Myten om IT-samhället får stöd av mediefolk och akademiker. Journalister får inga höga trovärdiighetspoäng när det gäller att formulera viktiga problemställningar för mänsklighetens framtid. Akademiker är uppenbarligen inte heller någon säker bundsförvant, om man ska tro Emin Tengström. Och varför skulle man inte det?

Kunskapssamhället är något Tengström bejakar. Han gör en tydlig skillnad mellan information och kunskap. Information är död materia, medan kunskap är reflekterad information: "Kunskap kan bara finnas hos en levande människa, medan information kan lagras på olika underlag (papper tex)."

Av de olika fackförbund som tagit ställning till kunskapssamhället, är det bara Saco som tycks finna begreppet oproblematiskt. För Tco och Lo blir det svårare, är detta något som gynnas de egna medlemmarna? Det finns en utbredd rädsla att kunskapssamhället kommer att utveckla nya och stora klyftor i samhället.

Här finner
Emin Tengström
en viktig brytpunkt
för utvecklingen och menar (precis som Albas plattform) att utvecklingen av demokratin är central. Till skillnad från många apostlar för kunskapssamhället, som hävdar att det är eliten som kommer att skapa det framtida kunskapssamhället, menar Tengström att vardagskunskapen är mycket viktig:

"I ett genuint 'kunskapssamhälle' kan alla sägas vara beroende av alla andras kompetens. Insikten därom skulle kunna öka respekten för olika typer av kunskap... Att förverkliga kunskapssamhället innebär för mig att det gäller att öka alla medborgares intresse och engagemang för utbildning, inte minst vidareutbildning under hela livet."

För att nå detta måste folkbildningen förnyas och förbättras. Vi måste återerövra de stora frågeställningarna. En förståelse för hur det lokala hänger samman med det globala är en given utgångspunkt. Det behövs en ny typ av självreflektion på väg mot utvecklandet av en ny modernitet. De stora frågorna måste åter få hamna i centrum. Och den diskussionen bör enligt Emin Tengström i första hand föras på gräsrotsnivå. Möjligheten att öppna nya kanaler för öppna samtal blir en ödesfråga inför framtiden.

En av de viktigaste frågorna blir vad som konstituerar det goda livet. Därmed har vi återkommit till titeln på boken, som till slut får sin förklaring.

Text: CHRISTER WIGERFELT