Författaren är en känd samhällsdebattör. Han är också chefredaktör för den socialdemokratiska morgontidningen Dala-Demokraten i Falun. Sådana personer brukar inte vara poeter. Deras dagliga arbete kräver snabba muntliga och journalistiskt träffande reaktioner.

Men Göran Greider försöker att jämte sin intensivt massmediala verksamhet vara poet och låta grundläggande värderingar, i hans fall socialismen, tränga igenom vad han också poetiskt uttrycker. Han debuterade 1981 med diktsamlingen Vid fönstret slår ensamheten ut och därefter har sex samlingar följt, under årens lopp blandade med essä- och debattböcker.
    
Poesin har av hävd varit centrallyrisk, dvs. handlat om vårt förhållande till livet och döden, kärleken och naturen, ofta formulerad utanför vardagen och sällan vinklad av politiska skeeenden.

Göran Greider tillhör dem som är centrallyriker och samtidigt låter politiken ta plats i sin poesi. För mig fungerar hans poesi på ett paradoxalt sätt. Jag upplever hans dikter både som vila från det journalistiska uppdraget och som resultat av samma journalistiska uppdrag.  Samtidigt som nyhetsflödet finns där, uppstår ett slags besinning, en slutsats och en erfarenhet som blir en vilopunkt. 

I en dikt, skriven vid faderns bortgång, skriver han in sitt poetiska program.
 
”Poesin jag skriver
är och förblir biografisk
när min döde far störtar in
i den vet jag det slutligen.
 
Hamnen i Tyskland efter kriget
Den polske matrosen
häller ut kaffet på marken
inför tyskarnas ögon.
Han mindes den hämnden.
 
Nittonhundratalet störtar
in i dikterna
alltid fästat vid en människa
som jag hört tala.”

Greiders dikter kan också vara rent åskådliga i sitt bildspråk, som i följande minnesdikt över den bortgångne fadern. Poeten har stått inför något definitivt avslutat och i allt som dagligen kringvirvlar honom förmått uttrycka både tidlös stillhet, andakt, och ett framtida livsvarigt förhållande: 

”Gammal sjöman driver iland -
Under ett träd
i gräset
djupt in i inlandet.”

***
 
”Bröder vitt skilda
vaknar dagen efter
sin fars död.
Liksom i en ring.”

***
 
”Min far dog och klev in i mig.
 
Nyss stod han därute, vädjande.
Och då kunde jag vända mig om, gå.
 
Nu är han, oåterkalleligt, inom mig.”
 
Diktsamlingens namn Jacobsbrevet syftar på Jacobs brev i Nya testamentet. Det har blivit berömt, dels därför att Jacob ansetts vara Jesus bror, men framför allt för att det innehåller en möjlig polemik mot aposteln Paulus´ betoning av tron som det centrala i kristendomen. I Jacobs brev framhålls med skärpa, att tro utan goda gärningar är meningslös. Det räcker inte heller ”att höra”, man måste också ”göra”.  
Greider kommenterar:
 
”Det viktigaste är att först höra, skriver du.
Höra vem? Och vad?
Jag hör, Jacob, också
denna dag hör jag av hela min varelse
om allt det som drabbar de fattiga
och de oskyldiga i världen.”
 
Diktsamlingen är indelad i 12 tematiska avsnitt, som genomsyras av vad Greider ”hör”, avlyssnar i samhället. Det första är rubricerat Nitton dikter från det växande landet, i byar, skogar och småstäder. Ett annat lyder; Unga människors brev och andra variationer på ursinne och vanmakt…
 
”De unga grabbarna och tjejerna
som läser Marx och Bakunin
undrar hur jag orkar vara socialdemokrat.
Det gör jag också.”
...
 
”Du måste anstränga dig att se de väntande historiska somrarna. ”, så kommenterar han sitt tålamod och följande citat förstärker bilden av honom som både seg och otålig, och som en socialistisk visionär med självbesinning.
...
” Du måste göra dig omöjlig
Du måste älska din meningsmotståndare
som en gåta därför att din klassfiendes
befrielse är till slut också din
och det ska alltid fattas en bit i dig.”
 
Klassfienden skymtar i följande både medkännande och satiriska rader anspelande på kriget i Irak och är skrivna i Bertholt Brechts undervisande tradition:
 
Betrakta en amerikansk soldat:
Nu syns det, han jobbar
på en modern processindustri
nere på golvet
eller i en modern gruva,
kanske på ett oljeborrtorn.
Overallen, utrustningen, allt tyder på det.
Hans befäl är förmän.
Ägarna sitter långt borta
Aktieägarna följer noga vad han gör.
Nu tar han av sig hjälmen:
han går av sitt skift.
 
Greiders Jacobsbrev är en omfattande, tänkvärd och gripande samhällsspegel med uppmaningen att inte förstummas i det stora samtidsdramat:   
 
”Du måste inte vara
sådan som du uppfostrades
Du måste inte vara en spegel
som återger och återger:
Din makt över omständigheterna
är verkligen inte stor
men du behöver inte göra dig
lojal med din vanmakt.
I allt finns ett uppror.”

2004.06.10