Förra hösten skrev jag en artikel i Alba om hur den danske kuturministern Brian Mikkelsen planerade att lägga ned det fristående idrottsforskningsinstitutet IFO, för att istället skapa en forskningsmiljö som ska passa den konservativa regeringen. Den oblygt politiska styrning av forskningen som detta innebär, väckte stor uppmärksamhet i Danmark. Mitt i denna turbulens arbetade Henning Eichberg, en av konfliktens centralfigurer, med en bok som behandlar relationen mellan demokrati, kropp och rörelse.
 
Den boken är nu klar. Men innan jag skriver mer om den, vill jag förklara varför jag blev nyfiken på att läsa boken. För ett tiotal år sedan intervjuade jag Henning Eichberg, som då arbetade på idrottsfolkhögskolan i Gerlev utanför Köpenhamn. Under många år hade de som arbetade där utvecklat den spännande idrottsteoretiska tidskriften Centring. Kanske var det under några år Europas mest spännande idrottsteoretiska texter som skapades där.
 
Den svenska idrottsteoretiska debatten imponerade inte på Eichberg, han fann den alldeles för endimensionell. Den svenska specialiseringen inom forskningen bidrar till att skapa murar mellan olika discipliner. Ett sätt att komma förbi det problemet är enligt honom att utgå från begrepp som tid, rum och energi. Det är begrepp som gör det möjligt att arbeta på tvären över de olika specialdisciplinerna.
 
Så långt kunde jag bara nicka jakande till hans påståenden. Det som fick mig att studsa till lite stillsamt i mitt svenska inre, var hans beskrivning av idrottens förhållande till historiens utveckling. Han sa då:
 
- Feodalismens adelssporter var geometriska och rumsliga. Det märkliga i sammanhanget  är att den kroppsliga revolutionen kom före den politiska  och industriella revolutionen.
 
Detta är mycket uppseendeväckande för mig och många andra som har någon form av materialistisk syn på historien, som utgår ifrån att ekonomin är den grundläggande kraften för skapandet av kulturella och sociala yttringar i samhället. Men Eichberg stod på sig och gav några talande exempel. I Tyskland ligger den industriella revolutionen runt 1830, men den tyska motsvarigheten till linggymnastiken - turngymnastiken - bryter igenom en generation tidigare. Samma förhållande gäller för England. Där kan den industriella revolutionen dateras till tiden runt 1770. Men redan på 1730-talet hade man börjat introducera stoppuret inom sporten.
 
De exempel Henning Eichberg angav handlar om övergången från feodalismen till industrisamhället, som samtidigt innebar en mekanisering av det manuella arbetet. Är det bara här som hans tes om idrottens (eller kroppskulturens) förhållande till samhällsutvecklingen blir möjlig? Eichberg menar tvärtom, att principen är allmängiltig. Eller för att spetsa till formuleringen: Säg mig hur du idrottar och jag ska berätta vilket samhälle dina barn kommer att leva i!
 
Håll med om att tanken är kittlande. Varför detta hysteriskt nyvaknade intresse för fotboll? De unga spelar inte direkt mer fotboll idag än för några decennier sedan. Se istället på alla som skejtar, tar sig runt på brädor, spelar streetbasket, eller på explosionen av importerade idrottsgrenar. Har det någon koppling till det vi brukar kalla kunskapssamhället och som förväntas komma efter det nuvarande industrisamhället?
 
Min förhoppning är att Eichberg i den aktuella boken ska återkomma till frågeställningen om orsak och verkan i förhållandet mellan idrott och samhälle. Underrubriken i titeln, Understanding Selfdetermination on the Basis of Body and Movement, ger en vink om att han kanske kommer att göra det.
 
Boken påminner till sitt upplägg en del om en lärobok, med tydligt angivna frågor som utgångspunkt. Dessa är dock inga som kan betraktas som frågor givna uppifrån och ned, utan lika svåra för alla. Som den första inledande frågan i det första kapitlet - Demokratin, sporten och livet: Var kommer demokrati in i mitt liv? Eichberg kommer fram till slutsatsen att demokrati kan förstås utifrån sportens mönster.
 
Den moderna demokratins genombrott brukar ju beskrivas som resultatet av den franska revolutionen. Eichberg menar att det inte var någon tillfällighet  att den folkliga självorganiseringen utvecklades samtidigt som gymnastiken och sporten. Det finns mer än ett metaforsikt samband mellan denna nya typ av folkliga och revolutionära rörelser å ena sidan och kroppskulturen å den andra. De revolutionära förändringarna i den moderna demokratin pekar bakåt mot det förpolitiska livet och till deras uttryck i kroppskulturen. Men hur? Frågar han själv. Jag nickar instämmande och väntar med spänning på upplösningen.
 
Demokratin har varit en svaghet i vänsterns analyser, inte minst vad gäller relationen mellan individen och massan (den grupp man tillhör). Det gör att många socialister ofta bara pratat om klassens, gruppens, intressen. Motsättningarna blir då i leninistisk tradition dialektiska - ont mot gott, arbetarklass mot kapitalägare. Eichberg tycker att tre poler bättre beskriver kraftfälten i samhället; där individens betydelse poängteras. På ett mer allmänt plan kan man tala om självständiga individer som det civila samhället - frivillig självorganisering, som står i ett spänningsförhållande till staten och marknaden.
 
Sport rör sig på olika sätt i detta spänningsfält. Från början var dess utgångspunkt olika former av självorganisering, dvs den har sitt ursprung i det civila samhället. Med professionalisering och sponsorverksamhet, träder sporten in på marknaden. Av medicinska eller politiska skäl har sporten även hamnat i den statliga intresesfären och mycket av verksamheten är dessutom direkt beroende av statliga och kommunala anslag.
 
I avsnittet The Body of Democracy inleder Henning Eichberg med frågan om var man kan finna demokratiska eller odemokratiska former av sport och illustrerar problemställningen med doping och sätter in olika ståndpunktern i ett trialektiskt schema.Om man läser begreppen i samma ordning får vi följande tankeväckande schema:
Man kan betrakta doping som - en rättighet; ett brott; ett problem.
Argumenten för detta är - individens fria val; försvar för hälsan och lika möjligheter; balans av sociala relationer.
 
Målgruppen är - den individuelle atleten; hela sportsystemet; olika slag av folkrörelser.
Ideologisk ståndpunkte är - frihet; jämlikhet; broderskap.
Logiken motsvarar - marknaden; staten; det civila samhället.
 
Denna typ av trialektiska resonemang återkommer Henning Eichberg till vid upprepade tillfällen. Som i relationen mellan Vi och Dom. Sport inom marknadskraften är tävlingssport som följer väldefinierade och standardiserade regler. Tävlingssporten gör oss homogena och inriktade på att producera resultat. Denna form av sport lämpar sig för produktion av nationella känslor, vilket också hävdades i samband med den aktuella debatten om nyttan av att göra Sveriges nationaldag till en helg.
 
Statens intresse för sport ligger på ett annat plan. Sporten används främst till att fånga in individen i det sociala systemet under kontrollerade former. En typisk representant för detta är gymnastiken med sin faiblesse för uppställningar och inmarscher i ordnade led. Individens rörelser synkroniseras, gärna under ledning av någon person med auktoritet. Denna form av kroppsövningar favoriserar inte direkt avvikande former, tvärtom. Liksom den marknadsinriktade sporten utvecklas här en likhetsorienterad kultur.
 
Mångfald utvecklas däremot i folkliga kulturer och skapar en föreställning om demokratisk kommunikation, där ingen agerar för att stävja avvikelser. Istället är den självklara utgångspunkten att alla kan tillhöra en minoritet.
 
Eichberg drar slutsatsen att kroppskultur och folkliga former av demokrati på flera sätt är länkade till varandra. Och då borde det väl också finnas individuella kopplingar av motsvarande slag. På ett personligt plan kan det vara provocerande att påstå att den egna kroppen påverkar mig när jag skapar mig en ståndpunkt i någon intellektuell frågeställning. Men det är bara en förträngning, för varje litet bran har genomskådat detta. De gör inte som du säger, de gör som du själv gör.
 
Därför kan det mycket väl finnas en koppling mellan, kropp, idrott och demokrati. Men lyckas Eichberg knyta ihop trådarna? Jag letar speciellt efter de trådar som binder ihop idrott med kommande samhälle. Genom att knyta demokrati till kroppslighet öppnar han för det refererade påståendet att det är mer allmängiltigt än bara handla om övergången mellan feodalism och industrisamhälle (eller kapitalism).
 
Men räcker det med kroppslighet? Förändringar är uttryck för dynamiska processer. Kan detta vara källan jag söker? Jag vet inte. Henning Eichberg kan naturligtvis hävda att det inte var hans projekt. Men det kan inte vara långt från hans eget tema om självbestämmande på basis av kropp och rörelse. Förhoppningsvis kan vi få anledning att återkomma till detta tema.

2004.06.10