Vad är det som gör en stad eller region attraktiv? Ett gynnsamt läge för trafik och transport, tillgång till kvalificerad arbetskraft, en väl fungerande infrastruktur? Svar: ja, men inte bara! En region /stad med ett varierat kulturliv har ett stort fritidsvärde. Därför är kulturen som lokaliseringsfaktor allt viktigare.
 
Hur ser förbindelsen kultur/ ekonomi ut i praktiken? I sin rapport Kultur som lokaliseringsfaktor - erfarenheter från Tyskland (1991) urskiljer Lisbeth Lindeborg i första tre kategorier:
• kultur som lokaliseringsfaktor
• kultur som produktivitetsfaktor
• kultursponsring och mecenatskap
 
Dessa kategorier glider över i, står i växelverkan till och påverkar varandra.För att börja med kultur som lokaliseringsfaktor kunde man i några undersökningar redan i 70-talets början se att den mjuka lokaliseringsfaktorn "fritid, boende och personliga önskningar" (inklusive kultur) var på tillväxt. Även företag tycktes lägga mer vikt vid den fritids- och kulturellt betingade lokaliseringsfaktorn än tidigare, och i en undersökning gjord av knappt hundratalet företagare i Ruhrområdet menade 81,7% att kulturutbudet är en faktor som bestämmer en orts kvalité. 70,5% av de utfrågade bekräftade samband mellan ortens image och företagets. 83,1% framhöll att de egna företagen borde bidra till ortens kulturliv genom ekonomiskt stöd.
 
När det gäller kultur som produktivitetsfaktor blir kulturnäringen av allt större vikt, enligt Lindeborg. Ett flertal internationella undersökningar visar att kultur är en tillväxtbransch och en lönsam sådan. Ett exempel är bok- och musikmarknaden. I Amsterdam 1983 gjordes en studie på de klassiska konsterna: musik, teater, måleri, teateragenturer, konstskolor etc. ( ej litteratur med bokförlag dock) och dess sekundera effekter. Resultatet visade bl.a. att de statliga subventionerna i stort sett flöt tillbaka till stadskassan som skatter från de 13.000 som arbetade inom de ovan nämnda verksamhetsfälten. Med en direkt och indirekt omsättning på 1,3 miljarder gulden var kulturens sekundäreffekter avsevärda. Mest tjänade hotell- och restauranger.
 
Kultursponsring och mecenatskap är sedan början av 1980-talet ett ofta återkommande tema i kulturdebatten. Man har diskuterat både dess för- och nackdelar. Mecenaterna har i egenskap av oegennyttiga gynnare av konst och kultur välkomnats, medan företagens sponsringsverksamhet har betraktats med misstro på en del håll inom kulturlivet.
 
Denna bild har dock förändrats de senaste åren då alltfler företrädare för kulturlivet respektive affärslivet talar om en ny era. De ser allt större behov av konkreta samarbetsprojekt i framtiden. Kultur ger affärer ger kultur. Isande konjunkturvindar för flera svenska storföretag kyler visserligen ned det svenska kulturlivet när sponsringsprojekt bantas eller försvinner. Det handlar i och för sig inte om någon stor del av kulturarbetarnas intäkter, men det är ofta på marginalkronor på vilka enstaka storprojekt hänger.
 
Nu handlar inte relationerna mellan kultur och affärer bara om sponsring. Marknaden för "upplevelseprojekt" växer och företag får allt svårare att tillfredställa sina allt kräsnare kunder, anställda och sparare. Det handlar mindre om pengar i utbyte mot reklam. Kulturarbetarna och näringslivsfolket behöver istället mer konkret utnyttja varandras kunnande. För företagen räcker det inte att marknadsföra och massproducera längre, enligt Dagens Industri (2002). De måste ha in mer kreativitet av den sort som kulturen står för - och kommunicera med människor på det känslomässiga planet. Kulturarbetarna kan i detta läget inte bara se sig som offentligt stödda tjänstemän, utan måste våga sig ut som aktörer i ekonomin. De behöver själva en del av de erfarenheter av projektledning och marknadsföring som företagen har. Och de behöver få en del av företagens resurser att arbeta med.
 
I Danmark har motsvarigheten till näringsdepartementet och kulturdepartementet låtit publicera en rapport som knappt bär ett spår av den vanliga utredningsprosan. Man har skissat upp planer för hur den här typen av samarbetsprojekt ska drivas i större och bredare format och helt enkelt bli nästa stora industribransch när företag och kulturarbetare startar olika projekt. Problemet för alla som ska presentera projekt av detta slag för företagsstyrelser eller politiska beslutsinstanser är att kultur innefattar så mycket som ligger bortom det enkla och mätbara. Man tar som exempel upp en utställning av Picasso, där besökarna var överens om att " detta är stor konst", men nästan ingen kan säga varför de berörs och inspireras.
 
"Affärer med kulturellt djup har liknande karaktäristika. De är oerhört komplexa att hantera. Det är därför kulturprojekt och affärsprojekt börjar glida närmare varandra"
(Dagens Industri 2002)
 
Kultursponsringens moderna historia i Västsverige började för ca 20 år sedan, då Volvo gick in som sponsor för Göteborgs symfoniorkester. Föreningen Kultur- och näringsliv gjorde 1999 en undersökning av omfattningen på kultursponsring i Sverige. Man uppskattade då att 200 miljoner ca betalades ut till hela landet under ett år. Mindre undersökningar sedan dess visar på en klar nedgång. Idag är sponsringen till statliga museer och konsthallar mindre än hälften av vad den var 1999. Populärast att sponsra är musik, följt av kulturminnesvård, bildkonst, teater och dans.
 
Skattemässigt behandlas sponsring ungefär som reklam. För att det ska vara avdragsgillt krävs en motprestation av den sponsrade, annars räknas det som en gåva.
(Östgötakorrespondenten 2003)
 
Kulturen är en näringsgren som sysselsätter många människor. Kulturindustrin, såsom förlag, skivbolag, filmindustri, designföretag, radio- och TV-bolag utgör en betydande arbetsmarknad. För att mäta kulturens sysselsättningsmässiga betydelse krävs någon form av avgränsning eller definition, då någon sådan entydig saknas. Jag ämnar använda mig av den avgränsningen/ definitionen som gjorts i K.Perssons och B.Holmgrens rapport Kultursysselsättningen i Västra Götaland. I dess beskrivning och analys har kultursektorn i Västra Götalandsregionen betraktats som vilken tjänsteproduktion som helst och har i sin mest agregerade form delats in i 4 olika delar omfattande idégenerering, management/ledning, produktion och distribution, dvs vad som kan betraktas som hela produktionskedjan inom kultursektorn.
 
Det totala antalet sysselsatta inom kultursektorn, respektive antalet sysselsatta inom olika detaljområden, samt regional fördelning kan studeras genom offentlig statistik. Även empirisk insamling av data och intervjuer måste göras, s.k. casestudies.
 
Till de vanligaste kulturaktiviteterna hör att läsa böcker eller annan litteratur, att besöka bibliotek och att gå på bio. En mycket vanlig fritidsaktivitet är att gå på restaurang, pub eller café. Minst vanligt bland de efterfrågade aktiviteterna är att dansa folkdans, balett och att sjunga i kör eller annan grupp. frånsett den mycket kraftiga utvecklingen för persondatorer i hemmet, så är utvecklingen starkast för bio-, konsert- och biblioteksbesökande. Studiecirkeldeltagandet har däremot minskat liksom läsning av veckotidningar.
 
Resultaten från ULF-undersökningarna bekräftar, enligt Kulturrådet(2002) till stora delar de redan tidigare välkända stora skillnaderna i kulturvanor mellan män och kvinnor, unga och gamla, infödda svenskar och invandrare, arbetare och tjänstemän, storstadsbor och glesbygdsbor osv. Men i flera avseenden kan man se att gamla mönster håller på att brytas, exempelvis sociala skillnader och skillnader mellan könen och unga och gamla planas ut.
 
Kultur betyder olika för olika grupper av människor. Den kulturella infrastrukturen är mer viktig för dem med en konstnärlig utbildning, förmodligen eftersom de är mer beroende av kulturella institutioner i jakten på arbete. Opera, teatrar, museum och konstgallerier är av mindre vikt för dem med lägre utbildning och för dem med en civilingenjörsexamen, än för andra grupper. Specialistlärarna finner offentliga bibliotek väldigt viktiga.
 
En allmän slutsats är att en lång rad av variabler påverkar valet av att välja att leva i en viss region, eller en särskild plats, och att vad som styr valet varierar mellan olika grupper av människor. Mindre än en tiondel tycker mer än hälften av ovanstående kriterier inte spelar någon roll för valet av bostadsort.
 
Kultur är inte statisk, den är föränderlig. Kan man verkligen göra avgränsningar inom kulturen? Snäva eller vida definitioner görs olika beroende på vem man frågar. För vissa är stöd till idrotten kultur. Det handlar om olika relationer, tror Kerstin Quentzer, kulturchef i Västra Götalandsregionen. Ur ett etnologiskt perspektiv är det samhällets värderingar som styr. Ser vi på det ur ett fakultativt begrepp är det ordet och dess uttryck som blir värderande. Det finns en svårighet i detta, och det gäller skärningen kommersiellt/ icke kommersiellt. "Sätt inte etiketter, men håll diskussionen levande". ( K.Quentzer)
 
Kulturen är svår att avgränsa och bör ej heller låta sig göras, anser andra. Det blir nästan en filosofisk fråga. Ett objekt, en handling ett uttryck eller en produkts värde kan inte bestämmas utifrån någon inneboende stabil, allmängiltig eller sann konsument. Värdet skapas istället helt individuellt hos varje slutanvändare. En avgränsning kan ske genom instrumentella aspekter i såfall. Men även här kommer våra personliga upplevelser in vad vi uppfattar som "naturliga" avgränsningar.
 
I rapporten "Den ofrivillige företagaren" (2002) väljer man att dra klara linjer mellan begreppen kulturindustri och upplevelseindustri De menar att skillnaden mellan dessa är stor och att det är viktigt att inte blanda ihop korten. Istället handlar det om två fundamentalt olika synsätt och relationer till offentlighet, samhällsroll och argument för ekonomiska medel. I den traditionella upplevelseindustrin ingår: musik, film,TV-radio, författarskap/ publicering, reklam, arkitektur, tryckta medier etc. Till denna kopplas ny upplevelseindustri: New performing arts, konst, nya medier, dator- och TV-spel, upplevelseturism, mat, konsthantverk, natur och evenemang.
 
Frågan som lätt dyker upp är vad som utesluts i definitionen kultur - allt är ju en upplevelse. Dessa funderingar förtjänar en fortsatt diskussion i framtiden.

2004.06.10