Sommartid är för
många deckarläsandets tid. I vårens bokflod
var det framför allt två kvinnliga författare
som stack ut. Båda är välkända i sina hemländer,
Norge respektive Tyskland, men ingen av dem har ännu någon
större publik i Sverige. Deras historier behandlar på
olika vis trassliga familjerelationer och ingen av dem gör
det enkelt att reda ut var den egentliga skulden ligger. I övrigt
är de inte särskilt lika - men de är väl
värda en stunds läsning i ute skuggan eller för
den delen inomhus om regnet faller.
Glöm
de gamla tanterna
Unni Lindell är i Sverige mest känd som "hon som
gav ut den där roliga boken ihop med Mark Levengood".
Boken hette Gamla tanter lägger inte ägg. Men låt
oss glömma den. I hemlandet Norge är hon en av flera
framstående deckarförfattarinnor. Av många anses
hon överträffa såväl Anne Holt som Karin
Fossum. Jag vet inte riktigt om det är så - har bara
läst den här senaste, Nattsystern. Den platsar dock
väl i hängmattan i sommar. Den har alla deckarens klassiska
ingredienser, inklusive den medelålders kommissarien som
har svårt att få till sitt eget liv. Men det är
en spännande historia och den är inte heller helt förutsägbar.
75-åriga Brenda Elise Moen hittas mördad på
gatan nära sitt eget hem. Skjuten. Vem vill mörda en
gammal tant? Det är inte rån - och har mordet kanske
något samband med Brendas försvunna dotterdotter Kathrine?
Kathrine är bara 14 år och försvann spårlöst
några veckor tidigare.
Det är en komplicerad väv av familjerelationer som
kommer fram. Allt förstår man som läsare inte
förrän de sista pusselbitarna kommer på plats.
Men när de väl gör det går det hela ihop
på ett genomtänkt och insiktsfullt vis. Så nog
kan vi bortse från den lättviktiga "tantboken"
och ta till oss Unni Lindell som den fullfjädrade kriminalromansförfattarinna
hon faktiskt är. Hon sällar sig till den skara som
insett att kriminalgenren ger tillfälle att se företeelser
ställda på sin spets och att de kan vara ett sätt
att få oss att vrida våra föreställningar
ett extra varv.
En tysk Minette
Walters
I Tyskland läser man med nöje svenska författare.
Nesser, Mankell och Fredriksson ligger högt på försäljningslistorna
där. Men vi svenskar läser inte så mycket av
tyska författare, märkligt nog.
Kanske kan Petra Hammesfahr råda lite bot på detta.
Hon har kallats Tysklands Minette Walters och det är alltså
i deckargenren hon rör sig.
Hennes Synderskan har nu givits ut på svenska av Albert
Bonniers förlag. Det finns ingenting som talar för
att Synderskan inte skulle kunna förmå att sticka
ut i den stora konkurrensen.
Historien tar avstamp i en märklig händelse. En kvinna
överfaller och sticker ihjäl en för henne till
synes främmande man på en strand. Helt utan förvarning.
Hon gör det inför ögonen på sin lille son
och sin förbluffade man. Det är ingen tvekan om att
hon är skyldig, men vad är det som ligger bakom dådet?
En envis kommissarie försöker nysta upp historien och
det är komplicerad härva av skuld som uppdagas. Vem
är egentligen offer och vem bär den verkliga skulden?
Det handlar om förtryck inom familjen, om religion och om
bindningar som kan tyckas ha med kärlek att göra, men
som ligger närmare hatet. En välskriven psykologiskt
insiktsfull roman som kommer att få många att titta
sig lite extra omkring på badstranden i sommar. Är
familjen på filten bredvid så lycklig som det ser
ut?
2003.06.12
|