Ragnar Thoursie är född 1919 och gjorde under sitt yrkesverksamma liv karriär inom statsförvaltningen. Han slutade som byråchef på AMS. Men innan statstjänsten försökte han sig på ett liv som poet. Det är under den betäckningen - poeten - han skriver om sig själv i boken "Elefantsjukan". Och det är en ganska underlig bok Ragnar Thoursie har skrivit. En slags blandning av självbiografi, statsförvaltningshistoria och personporträtt.

Bokens första hundra sidor är nästan rent självbiografiska. Vi får följa poetens konstnärliga mödor på vägen som så småningom ledde in i statsförvaltningen. Väl där sjunker poeten undan och skildringen av AMS framväxt tar över. Thoursie berättar historier om verkets legendariska ledare, nytänkare och allmänna knäppskallar. Han bryter av med några raska kliv bakåt i tiden och vi får bland annat följa med Edvard Wavrinsky på en studieresa till Frankfurt am Main 1899 där han förbereder sin motion till riksdagen om införandet av kommunala arbetsförmedlingar. Allt skrivet som vore författaren en fluga på väggen i verkets sammanträdesrum, kontor, hissar och korridorer. Så rullar det på. Det är ingen rak och lättöverskådlig historisk skildring. Det skadar inte att kunna sin svenska 1900-tals historia. Det är ett myller av personligheter, episoder och fakta. Och inte minst personliga reflektioner.

Thoursie - som gammal poet - har ett härligt språk och inte sällan är han mycket rolig (dessutom gillar jag bokens lilla format - som en pocket med hårda pärmar och dess fina grafiska form, med Goyas elefant på omslaget som kan få vem som helst på gott humör). Framförallt fokuseras framställningen på verkets ledare. På ett ställe skriver han: "Flera av de stora ädla byråkratiska ledarna (..) omges av en glömska så stor att de blivit osynliga (.) Det är få som utförligt nedtecknat sina minnen av dem." Och det är väl det Thoursie gör.

Boken är till stora delar en minnesskrift över ett långt yrkesliv. Ett försök att bevara en arbetsplats alla myter, personligheter och stämningar. Men det gör den inte ointressant för alla oss som inte verkat inom statsförvaltningen. AMS var en del av det svenska folkhemsbygget med en budget som växte och växte trots full sysselsättning under långa perioder. AMS var i allra högsta grad med om att forma det samhälle vi nu lever i. På så vis får boken ett allmänintresse.

Avslutningsvis ett citat jag inte kan undanhålla. Ett smakprov på Thoursies poetiska språk. Här skriver här om dem han skildrar, de ädla byråkratiska ledarna:

"De skymtar i historiska akter mest som namn och genom underskrifter i beslutshandlingar. Liksom djungelns högvilt sällan låter sig skönjas och endast förmärks som en rörelse i buskaget sedan de passerat, så rör sig dessa gestalter allt mer som skuggor genom historiens tätnande damm och bladverk."

2003.06.12