Patientens kön spelar roll
  AV FRIDA LUNDBERG OCH EMMA SCHÜTT
 

"Du är bara överansträngd. Jag skriver ut lite antidepressiva. Och du, har du funderat på att byta jobb?"
Sannolikheten att du möts av de här orden hos läkaren är minst dubbelt så stor om du är kvinna som om du är man. Ditt kön har betydelse för vilken diagnos du får och dina fysiska problem tas på större allvar om du är man än om du är kvinna.

Oförnuftig, svag och till och med sjuklig. Så har kvinnan ofta skildrats genom historien. Och trots vetenskapsrevolutioner och ökad jämställdhet finns bilden av kvinnan som psykiskt labil kvar. Idag ordineras svenska kvinnor dubbelt så mycket antidepressiva mediciner jämfört med män och en och en halv gång så mycket lugnande mediciner och sömntabletter. Anne Hammarström, allmänläkare och professor i genusforskning vid Umeå universitet, tycker att man borde fundera över vad det egentligen betyder.
- Kan det vara så att våra föreställningar om det kvinnliga könet och depression leder till att kvinnor blir överdiagnosticerade och män underdiagnosticerade? frågar hon sig.

Kvinnors symptom ses som psykiska
Anne Hammarström tror att kvinnor uppfattas som psykiskt sjuka oftare än män. Hon menar att det finns en förhärskande syn i samhället på kvinnor som labila och på kvinnors sjukdomar som emotionellt betingade, till skillnad från mäns sjukdomar som ses som fysiska.
- Medicinen och läkarvetenskapen verkar i ett samhälle där det finns föreställningar om vad manligt och kvinnligt är och medicinen är inte opåverkad av samhället, säger hon.
Anne Hammarström är övertygad om att synen på män och kvinnor också påverkar läkarens bedömning och bemötande av patienten. En rad studier bekräftar också att läkare har en större benägenhet att förklara kvinnors symptom med psykiska orsaker än mäns likartade symptom.
I fokusgruppsintervjuer på Danderyds sjukhus från 2001 funderade en läkare så här om sitt eget förhållningssätt till kvinnliga och manliga patienter:
"Jag tror nog att det är lättare att tolka kvinnors symptom på ett annat sätt, så att man tolkar in ångest och oro. Jag vill inte tänka att jag själv gör det, men jag tror att jag gör det. När en man presenterar sig så är man lite mer benägen att lyssna och konstatera att 'ja, det är så', men när en kvinna presenterar samma symptom så tänker man kanske 'jag undrar hur det är, det är nog väldigt mycket spänning, väldigt mycket psykiskt'."

Kvinnorna föreslogs byta jobb
Stockholmsläkaren är inte ensam om att påverkas av patientens kön. I en undersökning som Försäkringskassan gjorde 2001 fick läkare vid åtta vårdcentraler i Göteborg ta ställning till diagnos, sjukskrivning och yrkeslivsinriktade åtgärder för en påhittad patient. Läkarna fick ta del av exakt samma uppgifter, det enda som skilde sjukdomsbeskrivningarna åt var patientens kön. Alla påhittade patienter fick en psykisk diagnos, men männen föreslogs både kroppslig och psykisk utredning och kvinnorna enbart psykisk. Dessutom föreslog läkarna att männen skulle vara kvar på sina ordinarie jobb men gå ner i arbetstid. Kvinnorna fick rådet att byta jobb helt - de klarade ju inte av det gamla.

Bestraffades när de krävde mer
I en annan undersökning ville en av Anne Hammarströms doktorander, Christina Ahlgren, studera hur läkare och försäkringstjänstemän bedömde manliga och kvinnliga patienter med belastningsskador. Flera studier har visat att män rehabiliteras tillbaka till arbetslivet i större utsträckning än kvinnor och Christina Ahlgren ville ta reda på vad det beror på.
Det visade sig att patientens kön var den enda faktor som konsekvent hade betydelse för utredningens och rehabiliteringens gång. Männen blev trodda och stödda i rehabiliteringsprocessen, kvinnorna kände sig misstrodda och bestämda över. Försäkringstjänstemännen bedömde männens symptom som typiskt arbetsrelaterade och kvinnornas som icke arbetsrelaterade. Rehabiliteringsmålet som sattes upp för männen var full arbetsåtergång, för kvinnorna var rehabiliteringsmålet arbete som komplement till barn och familj. Och de kvinnor i studien som krävde mer åtgärder förpassades ofta ut ur systemet medan de män som krävde mer istället fick mer åtgärder än vanligt.
Anne Hammarström tolkar resultatet av studien som att föreställningarna om kvinnan som psykiskt labil påverkar läkarnas och försäkringstjänstemännens bedömning. Men också att samhällets förväntningar på könen, att män ställer krav och att kvinnor fogar sig, har betydelse för hur män och kvinnor bemöts i vårdsituationen.
- Vi tolkade det som att männen i undersökningen belönades när de krävde mer och att kvinnorna bestraffades. I den bild av kvinnan som finns i samhället ingår inte att hon är krävande.
Men Anne Hammarström säger att det inte bara är samhällets bild av kvinnan som emotionell och undfallande som gör att kvinnors problem oftare än mäns ses som psykiska. Det saknas också forskning om kvinnors sjukdomar, och en stor del av de kvinnor som söker vård i Sverige lider av symptom som läkarna inte kan diagnosticera.
Värk i muskler, leder och skelett är vanliga symptom hos kvinnor där läkarvetenskapen kommer till korta och inte lyckas ställa diagnos. Ofta väljer läkarna att kalla kvinnors svårdiagnosticerade värk för diffus eller ospecifik men Anne Hammarström menar att det misstänkliggör den patient som upplever värken. När patientens symptom inte stämmer med medicinvetenskapens sjukdomskriterier, då litar man mer på vetenskapen än på patienten, menar hon:
- I konsultationen läggs skulden ofta automatiskt på patienten för att hon inte passar in på någon diagnos, och då tror man att det måste vara psykiskt.

Måste göra upp med gamla synsätt
Istället för att lägga skulden på patienten tycker Anne Hammarström att läkarvetenskapen borde kunna erkänna när de egna kunskaperna brister.
- Ett annat sätt att se det är att tala om oförklarliga smärtor istället för diffusa smärtor, säger hon. Det vill säga, att vi läkare erkänner att vi inte kan tillräckligt mycket för att förklara problemet.
Enligt Anne Hammarström är en av förutsättningarna för att kunna förstå kvinnors ohälsa att medicinvetenskapen vågar problematisera hur icke mätbara faktorer, som övergrepp eller dubbelarbete, påverkar kvinnors fysiska hälsa. En annan förutsättning, tror hon, är att medicinvetenskapen gör upp med en föråldrad kvinnosyn.
- Att det finns kvar otidsenliga synsätt i medicinen är helt klart, det räcker att läsa kurslitteraturen på universiteten, säger hon och hänvisar till Sam Brodys gynekologibok, där man bland annat kan läsa att kvinnors vilja att göra karriär egentligen har psykosomatiska orsaker och att samma kvinnor ofta avskyr både män och graviditeter.
Även om den vetenskapliga och akademiska medicinen är pragmatisk och släpar på gamla föreställningar om könen, tror Anne Hammarström att den tillämpade medicinen är mer öppen för nya synsätt på kvinnor och män och deras sjukdomar. Och hon tror att det är i det dagliga mötet med patienter som en början till förändring kan äga rum.
- Den vetenskapliga medicinen styr till viss del den praktiska, säger hon, men när man jobbar hela dagarna och möter människor som inte passar in, då formas man av det.

2002.06.12


Läs om tre kvinnors erfarenheter

   
 
   
  Ur: Obstetrik och gynekologi av Sam Brody, 1993
(Psykosomatiska sjukdomar förekommer hos) "kvinnor med en expansiv personlighetskaraktär Typexemplet är den överambitiösa, men samtidigt ambivalenta kvinnan. Hon är ofta en kampnatur: seg, energisk, framgångsrik karriärkvinna. Där kan förekomma en inte alltid särskilt väl dold tagg mot män i allmänhet och mot maken i synnerhet och en önskan att vilja konkurrera och överglänsa. Det kvinnliga är dem ofta motbjudande. Menstruationer upplevs stundom som något besvärande. Sexuell samlevnad, graviditet och moderskap är för somliga något obehagligt eller hotfullt, för andra något förödmjukande och för en tredje grupp något förhatligt."
   
 

 
 

 

Anne Hammarström tolkar resultatet av studien som att föreställningarna om kvinnan som psykiskt labil påverkar läkarnas och försäkringstjänste-
männens bedömning.