| |
Kvinnan är passiv och
mannen aktiv, kvinnan är natur och mannen kultur. Historien
är fylld av teorier om män och kvinnor och om deras
plats i samhället och gemensamt för teorierna om kvinnan
är att hennes hälsa, humör och sociala status
beror på hennes biologi.
Mannen styrs av sitt förnuft
och kvinnan av sina känslor. Det ansåg Aristoteles
och förklarade på så sätt att kvinnan inte
borde ägna sig åt intellektuella aktiviteter. En stor
del av den västerländska idétraditionen bygger
på Aristoteles filosofi, och hans teorier om könen
har fortfarande stort inflytande över västerländsk
vetenskap och kultur.
För att underbygga sina teorier om män och kvinnor
använde sig Aristoteles av medicinska och biologiska argument.
Mannen ansågs länge vara den enda aktiva parten i
fortplantningsprocessen och Aristoteles såg det som ett
bevis på mannens överordning. Han hävdade också
att kvinnor har lägre kroppstemperatur än män
och utifrån tidens gängse uppfattning tänkte
man sig att de varmare varelserna var överlägsna de
kallare - alltså var mannen överlägsen kvinnan.
Biologin
argument mot lika rättigheter
Modern teknik och vetenskap har gjort att vi med tiden fått
mer och mer kunskap om människokroppen. Men för varje
ny vetenskaplig upptäckt som omkullkastat gamla föreställningar
har nya teorier uppstått för att förklara och
upprätthålla mäns och kvinnors olika sociala
ställning. När idéer om alla människors
lika rättigheter började få fäste på
1800-talet, lanserades till exempel en mängd psykologiska,
biologiska och medicinska teorier som skulle hålla kvar
kvinnan i hennes underordnade position.
"Överansträngningsteorin" blev ett argument
mot kvinnors rätt till utbildning. Den gick ut på
att en skör kvinna inte kunde klara av både energislukande
menstruationer och graviditeter och ansträngande intellektuell
verksamhet samtidigt. Om kvinnan ansträngde sig för
mycket kunde livmodern skrumpna ihop eller bäckenet skadas,
hävdade man. Och enligt en annan teori, "irritabilitetsteorin",
var kvinnan som biologisk varelse i ständig irritation på
grund av hennes reproduktionscykel.
Under 1800-talet skedde en medikalisering av kvinnan, det vill
säga, man menade att kvinnas sjukdomar berodde på
hennes kroppsliga funktioner. Kvinnans kropp och psyke ansågs
till skillnad från mannens vara ett slutet system där
varje del påverkade varje annan del.
Ohälsa
ansågs bero på underlivet
Särskilt viktigt för kvinnans hälsa var hennes
underlivsorgan och man trodde att alla former av kroppslig eller
själslig ohälsa kunde härledas till gynekologiska
problem. Sjukdomar som hysteri, psykos och depression var typiska
diagnoser som ansågs bero på underlivsstörningar.
Man tänkte sig också att eftersom kvinnor var mer
passiva än män till sin natur hade de större tendens
att underordna sig sin biologi. Bland annat trodde man att kvinnor
som menstruerar, ammar eller nyss gått in i klimakteriet
var extra brottsbenägna.
Den historiska synen på kvinnan kanske kan verka förlegad,
men en snabb tillbakablick visar att föreställningarna
om den oförnuftiga kvinnan var starka nog att förhala
svenska kvinnors rösträtt till 1921. Och överansträngningsteorin
fungerade som ett argument mot kvinnors rätt till högre
utbildning ända till 1920.
Men historien om det kvinnliga könets begränsningar
och egenheter slutar inte heller där. Än idag används
biologin som förklaring till varför kvinnor - och män
- är som de är och gör som de gör, men med
vår tids vetenskapliga förtecken. År 2003, i
en av Sveriges stora dagstidningar, kan man till exempel läsa
om en gen som tros påverka kvinnors humör: "Irriterad?
Misstänksam? Tröttnar lätt? En forskargrupp knyter
nu en speciell genvariant till vissa personlighetsdrag hos kvinnor."
PMS betraktas
som sjukligt tillstånd
Många feministiskt orienterade medicinare menar också
att medikaliseringen av kvinnan fortfarande pågår
och att dagens läkarkår långt ifrån har
gjort upp med 1800-talets syn på det kvinnliga könet.
Kvinnor är alltjämt fångar i sina egna kroppar,
menar kritikerna, och fortfarande kan identiska ohälsotillstånd
ges olika förklaringar beroende på om patienten är
kvinna eller man.
Att bedöma vad som är sjukt och friskt handlar inte
bara om medicinska kunskaper utan också om makt. Eller
för att citera läkaren och forskaren Agnes Wolds uttalande
om premenstruella symptom:
- Att kvinnor är arga en gång i månaden ses
som ett sjukligt tillstånd, men att män är arga
jämt, det har man aldrig tyckt är det minsta problematiskt.
2002.06.12
|
