|
|
Dessa dagar är det extra roligt att ha kollegor från flera europeiska länder. De följer matcherna lika engagerat som jag. Vi smugglar in små radiosändare med hörsnäckor på utskottsmötena, viskar halvtidsresultat till varandra när vi får målställningen via SMS från vänner utanför, gläds och sörjer med varandras mot- och framgångar. Fotboll och politik hör ihop så diskussionerna går höga. Hur kan det komma sig att det franska laget varit så svagt hittills? Kommer det att påverka Le Pens framgångar? Att Kroatien slog Italien, vad betyder det för Berlusconis stöd i Italien? Hade högerpopulismen i Nederländerna kunnat hejdas om Holland kvalificerat sig? Efter alla ekonomiska svårigheter, hade inte Argentina förtjänat att vinna - egentligen? (över England, inte Sverige förstås). Och vem håller Svennis på innerst inne, undrar mina danska vänner. På väg till
sessionen i Strasbourg läser
jag ett pressmeddelande från Europaparlamentets talesman:
"Hela veckan kommer parlamentets huvudbyggnad i Strasbourg
att vara draperad med VM:s färger. Tio flaggor som representerar
de tio EU-länderna som deltar i VM kommer att hänga
på framsidan av byggnaden. Flaggorna kröns av EU:s
stjärnbanér." EU har dock engagerat sig en hel del i proffsfotbollen. Det finns en mycket betydelsefull dom som även de som inte vet något annat om EU känner till om de intresserar sig för fotboll. Bosmandomen från 1995 slog fast att EU:s regler om fri rörlighet gäller även för fotsbollsspelare. Därmed försvann spelförbud, transfersummor och kvoter som begränsade antal utländska spelare i en klubb. Bosmandomen har betytt mycket för spelarna. Även vad gäller säkerheten har EU ett antal direktiv, något som kommit till stånd efter ett antal tragiska händelser med dödsolyckor på olika fotbollsarenor i Europa. Under det svenska ordförandeskapet lanserades aprilskämtet att Bryssel hade bestämt att EU skulle skicka ett gemensamt EU-lag till Japan och Sydkorea. Det spred sig som en löpeld och fick blodet att koka på mången engelsk och tysk pub innan skämtet avslöjades. Många kände nog att där gick absolut gränsen för den europeiska integrationen. Gärna samarbete, men håll fotbolls-VM utanför. Jag håller med. Men visst är det en fascinerande tanke. Genom att plocka gräddan ur de olika europeiska fotbollslagen skulle vi kunna sätta ihop ett riktigt Eurodreamteam med Beckham, Zidane, Raúl, vår egen Henke Larsson mfl. Kanske skulle vi spöa Brasilien, USA och Kamerun. Men visst skulle det ändå kännas fel! Och skulle inte de sedvanliga kraven på kvotering i rättvisans namn uppkomma.... Fotbolls-VM tillhör nationerna, så känner nog de flesta européer, även de passionerade EU-anhängarna, idag. Men kanske blir det annorlunda om några år. De flesta landslagsspelare spelar och flyttar friskt mellan olika europeiska klubbar. Vill man vara högtidlig kan man säga att de personifierar tanken om gränslöshet och fri rörlighet. För två år sedan hade Chelsea inte en enda engelsman i laget. Stödet från fansen verkade inte vika för det. Vi vet alla vilken ställning vår egen Sven Göran Eriksson har i England och skottarna har en tysk som tränar deras landslag. Men jag undrar dock om Sverige skulle stanna lika totalt om det vore ett gemensamt EU-lag som mötte Argentina. Då skulle latinamerikanerna plocka ihop sitt lag, afrikanerna sitt och sedan vore det bara ett halvt dussin olika internationella lag som spelade mot varandra. Det vore allt bra trist.. Om Prodikommissionen lyckas mobilisera lika starka känslor för ett EU-lag som de som svällt i Sverige den här veckan, då har kanske EU-tanken verkligen lyckats. Men till dess, låt oss få vifta med den blågula ett slag till. Cecilia Malmström |
 |
|
Not 1. Besök gärna Cecilias hemsida Not 2. En grupp liberaler från olika länder i europaparlamentet arbetar för ett öppnare EU från en egen hemsida |
Under
dessa heta juniveckor går jag, precis som alla svenskar,
omkring med VM-feber. Sportsidorna, som jag annars ägnar
ett mycket förstrött intresse, läses i detalj
med extra koll på nätet ibland. Jag följer noga
de olika laguppställningarna, oroar mig för Fredrik
Ljungbergs ljumskskada och diskuterar strategi, upplägg
och konsekvenserna av det varma vädret i Japan med mina
europeiska kollegor. Matchen Sverige-England sågs jag med
halva vänskapskretsen "ihopknödda" framför
TVn och när Sverige mötte Nigeria gick jag ingenstans
utan min radio.