Seklet som gått har varit synnerligen fruktsamt ur vetenskaplig synvinkel. Samtidigt har den vetenskapliga världsbilden sprungit ifrån gemene man. Det är med andra ord viktigt att fysikerna tar sig i kragen och försöker förklara vad de egentligen håller på med. Inte minst för sin egen överlevnads skull. Forskningen är milt uttryckt svindyr och förstår inte lekmän vad fysikerna håller på med avtar garanterat viljan att finansiera forskningen förr eller senare.

Det är inte många av oss som vandrar omkring och ser tiden som en fjärde dimension som varierar från person till person. Kunde vi våra relativitetsteorier visste vi att tiden går långsammare för dem som har en lägenhet på bottenplanet än för de som bor på sjunde våningen. Vi skulle inte hålla hastighetsbegränsningarna därför hög fart gör även den att tiden går långsammare. Kunde vi vår kvantmekanik skulle vi veta att det är fullt möjligt att gå rakt igenom en vägg. Visserligen behöver vi gå in i nämnda vägg en gång i sekunden i tio miljarder år för att chansen att lyckas kan anses rimlig. Men kvantmekaniken missunnar ingen möjligheten.

Amerikanska och engelska fysiker är ganska duktiga på att genom böcker förmedla sin världsbild. (Tyvärr översätts allt för få till svenska.) Trinh Xuan Thuans bok Chaos and Harmony. Perspectives on Scientific Revolutions of the Twentieth Century och Stephen Hawkings, Kosmos ­ en kort historik, är båda böcker som försöker ge oss vanliga dödliga en inblick i den moderna fysiken. Båda författarna är professorer, Thuan i USA (född i Thailand) och Hawking i England. Hawking skrev sin bok redan 1988 men den har nu kommit ut i en nyutgåva.

Att sätta ord på en matematiskt beskriven värld är inte lätt. Hawking skriver i sitt förord att han blivit varnad för att varje ekvation han tog med i boken skulle halvera dess försäljningssiffror. Och inte är det många ekvationer med i någon av böckerna. Hawking riktar in sig på att förmedla universums historia och givetvis sin egen specialitet ­ svarta hål. Han går inte så mycket på djupet utan för berättelsen raskt framåt. Resultatet blir att jag ibland känner mig snuvad på vissa delar. Men som en första introduktion fungerar den bra. Thuan däremot tar allt från grunden. Han behöver 350 sidor på sig men lyckas utomordentligt väl med att lotsa sina läsare genom ett fascinerande och förvirrande universum. Thuan är dessutom omsorgsfull med att sätta framstegen i ett idéhistoriskt perspektiv.

För något år sedan hade jag förmånen att få prata med en fysiker till yrket. Vi gled in på fysik och gudstro. Han förstod inte varför jag blev förvånad över att han, som fysiker, kunde tro på Gud. Jag hade trott att Gud var ute ur bilden sedan länge, i alla fall i vetenskapssammanhang. Men så var det inte ­ helt uppenbart. Snarare har behovet av en skapare stärkts när fysiken trängt allt djupare in i materian och ut i rymden.

Fysikern jag pratade med är inte ensam om att "återupptäcka" Gud vid vetenskapens yttersta kanter. Thuans bok leder fram till en diskussion om bland annat detta som är väldigt fascinerande. Orsaken är främst att fysiken varit mycket framgångsrik i att förklara hur universum ser ut och fungerar, däremot har den inte klarat av att förklara varför det ser ut som det gör. Fysiken kan visa hur universum har utvecklats och specificera villkoren för denna utveckling. Vad den går bet på att förklara är varför dessa villkor ser ut som de gör.

Vårt universums villkor - även kallade fysikaliska konstanter - har räknats fram med utomordentlig exakthet. De har fastställts experimentellt men inte kunnat förklaras. Två av konstanterna är till exempel: elektronens elektriska laddning och gravitationens styrka. Till saken hör att dessa konstanter är så extremt finjusterade att om man ändrar bara det minsta på någon av dem skulle vårt universum totalt förändras. Inget liv skulle kunna uppstå och universum hade legat öde.

En annan fysiker, Paul Davies, britt liksom Hawking, har lyckats räkna ut att sannolikheten för att vårt universum med dess konstanter skulle uppstå är en på ett tal bestående av en etta följd av tusen miljarder miljarder miljarder nollor. Hans slutsats blir att vi lever i en astronomiskt osannolik värld. Men varför har elektronen just den elektriska laddning den har? Varför är gravitationen precis så stark som den är? Ingen vet, allt man vet är att om det inte vore så, skulle liv i universum vara omöjligt och världsalltet hade existerat utan att någon var medveten om det. Och existerar det då?

Detta osannolika och för liv finjusterade universum kan ha uppstått genom en ren slump. En av slumpteorierna kallas den antropiska principen och säger att: universum är som det är därför att vi inte skulle kunna vara dess observatörer om det vore annorlunda. Men Thuan finner den föga tilltalande och okonstruktiv. Istället tycker han sakernas tillstånd stärkt tanken på en skapare eller i alla fall ett underliggande måste. Finns det en tvingande anledning till att universum måste se ut som det gör? Eller är det en ren slump? Ditt svar är lika giltigt som någon annans.

En annan intressant diskussion som Thuan för mot slutet av sin bok rör matematikens förmåga att beskriva världen. Och visst är det underligt. Hur kommer det sig egentligen att ett språk ­ som man väl får säga att matematiken är ­ verkar vara som gjort för förklara hur universum fungerar? Ofta har det varit så att matematikerna, så att säga, har legat före fysikerna. Matematikerna har räknat och experimenterat med olika metoder helt utan tanke på dess praktiska användbarhet och rätt var det är har dessa metoder visat sig användbara till att förklara ett fysikaliskt problem. "Physicist have always been the first to be surpriced when, drawn into uncharted territory by a new physical phenomenon, they have almost invariably found out that mathematicians had already been there, guided not by Nature but, rather by pure thought." Thuan är ärligt häpen över matematikens möjligheter. Han är till och med så häpen att han lutar åt att universum faktiskt är skapat utefter matematiska principer. Att matematiken existerar oberoende av människan.

Fysik är en vetenskap som genom sin matematiska språkdräkt skrämmer bort många. Och det är synd och skam. Men både Thuan och Hawking (och fler med dem) visar att det är fullt möjligt att beskriva världen med bokstäver. Så kära förlag, översätt mer och kära svenska fysikprofessorer, skriv mer.

Text: Magnus Körner
2001.06.07