| |
Eva-Marie
Liffner är journalisten
som gjort det många journalister, i alla fall enligt myten,
drömmer om. Hon tog ledigt och skrev Romanen. Dessutom gjorde
hon det bra.
På sätt och vis hade hennes roman kunnat platsa i
min genomgång av deckare med kvinnliga förtecken som
också återfinns i detta nummer av Alba. Historien
är i korthet att en fotograf, Johanna Hall från Göteborg,
får ärva sin gammelfarbrors, Jacob Hall, samlade tillhörigheter.
Även han var fotograf när han levde och som sådan
kom han till London någon gång vid förra seklets
början. Johanna anar en hemlighet i hans bilder och åker
själv till London för att försöka följa
spåren efter Jacob och de människor han träffade
och arbetade med. Det är en spännande krets han dragits
in i, men det visar sig att den bar på mörka hemligheter.
I kretsen ingår ryskan Helena Blavatsky och den politiskt
radikala Annie Besant. Bägge verkliga, på den tiden
kända, personer. Blavatsky var spiritist och teosof och
hennes ockulta intressen spelar en viss roll för historien.
När
Eva Marie Liffner i januari
i år skulle beskriva sig själv och sitt skrivande
i Svensk Bokhandels Tidnings vårboknummer skrev hon om
hur hon såg sin berättelse i bilder innan hon började
skriva den. "Kanske slår deras hjärtan fortfarande"
säger hon om personerna hon betraktar på gamla fotografier.
Romanen Camera är också skriven i en slags bild-tablåer.
Tidsnivåerna vävs samman i korta sekvenser och långsamt
anar man som läsare sambanden mellan de olika bilderna.
Precis som i verkligheten finns det inget riktigt tydligt facit
men närmare sanningen kommer vi ju aldrig.Vi måste
tolka och lägga pussel. Någonting som Eva-Marie Liffner
förmodligen är mycket medveten om. I hennes bagage
finns även arkeologistudier och det är nog en händelse
som ser ut som en tanke att den kanske viktigaste pusselbiten
i hennes historia hittas långt nere i leran vid Themsens
stränder.
En suggestiv
och dessutom snygg liten
bok blev resultatet i alla fall och det skall bli spännande
att se om det blir fler böcker av Eva-Marie Liffner. Jag
hoppas på det.
Text: Siri Reuterstrand
01.06.07
|
