Den spansk-amerikanske sociologen Manuel Castells, vars trebandsverk Informationsåldern (1996-98) översatts till 14 språk och nu håller på ges ut även på svenska, har ofta jämförts med samhällsteoretiska klassiker som Max Weber och Karl Marx. Just relationen till Marx lite speciell. Informationsåldern påminner på mer än ett sätt om Kapitalet. På samma sätt som Marx satt i British Museums läsesal i London, i hjärtat av den industriella revolutionen, och försökte förstå det samhälle som då växte fram, sitter nu Castells vid Berkeleyuniversitetet i San Fransisco, ett stenkast från Silicon Valley, och försöker förstå den tid vi nu är på väg in i. Castells verk är, skriver han, »ingen bok om böcker». Det är snarare en empirisk-sociologisk undersökning av den nya värld vi är på väg in i. Uppifrån detta berg av siffror och statistik kan man så urskilja ett landskap man tidigare inte fått överblick över.

När Informationsålderns första band utkom på svenska skrev Dagens Nyheters recensent: »En del böcker är som rullgardiner. Eller rättare sagt: att läsa dem är som att låta rullgardinen fara i topp morgonen efter vinterns första snöfall. Va! Är det så det ser ut utanför mitt fönster? Fastän gammal tycks världen i ett slag ny. Lik sig själv och ändå helt förändrad. Lekfullt inbjudande trots bistra minusgrader. Full av tidigare osynliga detaljer och - ja, faktiskt - fundamentalt sammanhängande.»

Och det är just sammanhang som Castells förmår skapa. I Informationsåldern »framträder världen än en gång som sammanhängande. Visserligen full av avgrundsdjupa klassklyftor, perforerad av inskränkthet och utsugning, genombruten av marginalisering och vämjelikt berikande - men den hänger ihop. Och den är möjlig att förändra.»

Manuel Castells beskriver sig själv som en person som kommer ur den industriella epokens politiska vänster, besatt av inskriptionen på Marx gravsten på Highgatekyrkogården i London, den 11 tesen om Feuerbach: »Filosoferna har endast tolkat världen, det gäller att förändra den».

Syftet med Informationsåldern är emellertid, åtminstone delvis, ett annat. »Under 1900-talet har filosoferna försökt förändra världen», skriver han, »under 2000-talet är det dags för dem att förstå den på ett annat sätt».
Det är just detta ­ att förstå världen »på ett annat sätt» ­ som är så svårt. Men ska den förändras i önskvärd riktning är det nog nödvändigt att vi gör det.

Castells är ingen spåman. Han uttalar sig ogärna om framtiden. I slutet av sista bandet finns ändå några rader: »2000-talet kommer inte att bli en mörk tid. Men det kommer inte heller att bli en tid då alla de löften infrias, som den största tekniska revolutionen i historien har ställt i utsikt. Det kommer snarare att vara en tid som präglas av en välinformerad förvirring.»
Manuel Castells kan i alla fall bidra till att göra denna förvirring något mindre.

DAVID KARLSSON
Bokförläggare vid Daidalos bokförlag och utgivare av Informationsåldern på svenska