| |
|
Reinhart Koselleck är en av världens ledande forskare inom historieteori. Han har bland annat infört rörelse som ett centralt begrepp och som idag tillhör standardbegreppen inom historieskrivningen. En av Kosellecks teser är att framtiden är starkt förknippad med samhällsutvecklingen under 1700-talet och manifesterad i franska revolutionen. Jag läste på Internet att du har skrivit om franska revolutionen och den stora förändring av idéerna vid den tiden. Beskriv lite närmare hur tanken på framtiden förändrades i samband med revolutionen. - Förändringen skedde i samma stund som tanken på en sluten framtid bröts ned. Framtiden hade till dess varit sluten och beroende av den kristna tanken på Kristus' återkomst - vilket skulle vara slutet på historien - hölls levande fram till en bit in på 1700-talet. Luther, exempelvis, trodde strikt på det kommande slutet med återuppståndelsen. Phillip Melankton, Luthers närmaste medarbetare, trodde att den tiden låg rimligt nära i tiden - senast år 2000. Newton menade något liknande. Så det fanns näraliggande förväntningar, och detta blev bestämmande för alla förväntningar om framtiden. - Detta var före modernismens genombrott. Steg för steg förändrades detta, så att framtiden blev en alltmer öppen fråga och inte förutbestämd. I tiden mellan Kristus' korsfästelse och hans återkomst kunde inget nytt hända. Historia och nutid är i grunden detsamma. Det kan skifta lite grann; dina rikedomar kan öka och minska, men det är i grund och botten bara en upprepning av tidigare element. I detta perspektiv är den kristna synen jämförbar med antikens. Möjligheterna är begränsade, vare sig man lever i en monarki, aristokrati eller demokrati. - Men 1700-talet innebar stegvis en stor förändring. De olika krigen och upplysningen förändrade förväntningarna. En av de ledande nya idéerna var den progressiva tolkningen att framtiden måste bli bättre än det gamla. Detta var något helt nytt. Vad hände med förväntningarna på Kristus' återkomst? - Detta blev problematiskt under 30-åriga kriget. Folk trodde förstås fortfarande på uppståndelsen, men under detta krig skedde viktiga förändringar i perspektivet. Lutheranerna, precis som katolikerna, trodde på återkomsten. Men de bekämpade varandra på de mest brutala sätt och det uppstod nya konstellationer. Protestanterna i Sverige och katolikerna i Frankrike gick i koalition med varandra, så kampen mellan dem blev inte länge något övertygande alternativ. Fransmännen gick dessutom i koalition med turkarna, som var muslimer, för att bli av med kejsaren i Wien. - Detta var en ny erfarenhet, som inte kunde reduceras till religion och det var en stor överraskning för många människor. Därför förändrades föreställningen redan i mitten av 1700-talet och förväntningarna på den återkommande Kristus började långsamt blekna bort. Därmed blev det möjligt att se en ny framtid. En sådan diskussion var när den franska revolutionen skulle komma. Engelsmännen hade ju redan haft sin revolution på 1600-talet och stod som förebild. Även holländarna hade haft sin revolution för att bli kvitt den spanska överhögheten. Så på 1700-talet diskuterades detta ofta. Även möjligheterna till en revolution i Ryssland mot Fredrik den store diskuterades. - Fredrik läste en bok av Fullbach och han sa att om dessa filosofer kommer att få rätt, så är inbördeskriget oundvikligt. Han drog slutsatsen av premisserna från upplysningstidens filosofer, att om alla människor är lika, då är inbördeskriget oundvikligt. Inbördeskriget är programmerat i historien. Han gjorde bra prognoser, till skillnad från Diderot. - Under 1800-talet växer nödvändigheten att uppnå en mer liberal konstitution. Man ser samma utveckling i de flesta europeiska länderna. Frankrike hade inbördeskrig 1830, 1848 och 1871, med mycken blodspillan, men fick slutligen en republik med de intentioner som väcktes under franska revolutionen. Om vi går tillbaka till den franska revolutionen, vilka var de materiella grunderna för de idéer som formulerades då? - Marx' analys var att de ekonomiska omständigheterna skapar speciella klasser. Hans huvudsakliga tolkning av franska revolutionen var att det var bourgeoisin, som hade haft väldigt liten makt, som gjorde revolt mot aristokratin. Men varför bidrar detta till att skapa en ny syn på det förgångna och det kommande? - Det är en intressant fråga.
Mentaliteten och förhoppningarna, tro och filosofiska överväganden
om framtiden är inte nödvändigtvis på ett
enkelt sätt knutna till ekonomiska relationer. Så
jag skulle vilja argumentera från olika nivåer. Det
finns direkta intressen knutna till franska revolutionen, exempelvis
att få större skattefrihet, att inte styras av kungen
som bestämde över dessa skatter. Det var en stor fråga
eftersom statens skulder samtidigt var enorma. Blir din slutsats att framtiden strikt är kopplad till moderniteten och till framväxten av industrisamhället? - Vi har ett annat ord för modernitet på tyska. Vi säger Neuzeit, som betyder ny tid. Den betydelsen är mycket klarare. Fram till uppfinnandet av termen Neuzeit, fanns bara den senaste tiden. Det är en term som kan jämföras med det förflutna. Det fanns antikens historia, medeltidens historia, och den senaste förgångna tiden, den senaste tiden. Jämförelsevis ny men ändå förfluten tid. - Men termen Neuzeit, som skapas i Tyskland omkring 1820, hade implikationer till en verkligt ny tid. Inte bara som en jämförelse mellan olika faser av det förflutna, utan som något som skiljer sig från det förflutna. Denna skillnad öppnar för en ny framtid. Nu handlar det inte bara om en repetition av historien, applicerad till framtiden, utan man får en mängd innovationer som öppnar upp framtiden. - Denna skillnad beror delvis på upplösningen av de gamla strukturerna i samhället. I Tyskland fanns ungefär 350 hertigdömen och städer. Efter att Napoleon hade krossat dem återstod 35. Det innebar en federation av färre "folk". I Frankrike skedde snabba förändringar av konstitutionen i växlingarna mellan monarki, parlamentarism, jacobinsk demokratisk diktatur, åter parlamentarism, Napoleons diktatur, kungens återkomst. Inom loppet av 25 år förändrades konstitutionen flera gånger, men fortfarande med horisonten av passerade erfarenheter. De olika regimerna var applikationer av det förgångna. Det var inget som var verkligt nytt. Men det som var nytt var de snabba förändringarna i politiskt liv och uppkomsten av politiska partier, som inte hade varit tillåtna tidigare. - Att ha partier var en stark upplevelse som genomgick en successiv institutionalisering under 1800-talet. Samtidigt började industrisamhället bli den ledande ekonomiska kraften för alla. De fattiga var beroende av arbete i fabrikerna, samtidigt som aristokratin på landsbygden började förlora sin relativa makt. - I början av 1800-talet hade vi en tysk befolkning där 80 procent bodde på landsbygden. I slutet av århundradet var siffran 40 procent, idag 5 procent. Dessa erfarenheter förändrade fullständigt förväntningarna. Varje ny uppfinning bidrog till att inge hopp om en bättre framtid. Men egentligen var det en illusion, eftersom samma teknologi förstör frihet och självstyre som vi sett hos fascismen, nationalfascismen, bolsjevismen. Så samhället utvecklades inte till att bli fullföljandet av människors förhoppningar. Men förhoppningen i sig är ett resultat av en mer öppen framtid. - Befolkningen genomgick en fördubbling under hundra år. Industrialiseringen behövdes för att finna arbetstillfällen för denna växande befolkning. Å ena sidan skapade industrialiseringen arbetslöshet och fattigdom, å andra sidan skapade den i det långa loppet bättre inkomster. Alla dessa element är nya. I det perspektivet är det begripligt att framtiden åtminstone förväntas bli annorlunda än tidigare. Man kan inte längre applicera de gamla erfarenheterna på ett enkelt sätt till den nya framtiden. Efter öststatssocialismens fall runt 1990 har det kommit ut flera böcker som associerar till att historien skulle vara slut, som "The End of Work" och "The End of Science". Är detta något som man kan ignorera som ett mindre intressant sammanträffande, eller är dessa böcker ett tecken på att vi håller på att få en ny syn på framtiden? - Det vore en illusion att tro att framtiden skulle upphöra att existera. Det är ett önsketänkande att framtiden inte skulle ha något att göra med realiteter. Sovjets sammanbrott som en betydelsefull makt, som för all del kan återkomma, betyder inte att den liberala modellen för global organisation säger oss att vi har nått slutpunkten på världens historia. Vi ser idag att katastrofer ständigt dyker upp i religiösa former, som den muslimska världen gentemot den västerländska. Så det finns åter stora möjligheter till katastrofer. Många av dem har tidigare sopats under mattan på grund av rivaliteten mellan Sovjet och USA. Och många problem har använts som substitut för deras egna problematiska relationer i Korea, Vietnam, Israel, Palestina, Algeriet, Afghanistan, Kuba. - Inbördeskrigen följer i spåren av konflikter mellan stormakterna och tredje världen och de har idag utvecklats till att vara utom kontroll. Jag fruktar att situationen i Orienten ska utvecklas till en katastrof, därför att USA stöder israelerna mot palestinierna. Funktionellt men inte intentionellt. USA förblir ansvarig för Israels oberoende, vilket skapar dåliga relationer till muslimerna. Så länge de inte kan behandla dem som likvärdiga kommer katastrofen att rulla vidare. - Kriserna antogs tidigare vara något för FN att hantera, men som en deltagare i ett möte häromdagen sa, har "United Nation" utvecklats till att bli "Conflicting Nations". Det var ett mycket skarpsinnigt påstående. Men det är bättre att ha Conflicting Nations i organiserad form än utan organisation alls. Det finns en sak som kan vara annorlunda än för hundra år sedan, som kan ha betydelse för hur man tänker på framtiden. För hundra år sedan föreföll naturresurserna att vara outtömliga. Jag minns en tågresa längs transibiriska järnvägen under Breznjeveran. Ryssarna kastade ut sina glas och matrester längs spåret. Först reagerade jag som svensk och tyckte att detta är miljöförstöring. Sedan tänkte jag, att längs detta enorma järnvägsnät märks förstås inte ett eller annat utkastat skräp. När jag sedan tittade ut såg jag skräp längs hela banvallen. Idag inser vi att vi måste hushålla med våra naturresurser och inte exploatera tillgångarna på bekostnad av livsvillkoren för framtida generationer. Kan det återverka på framtidsperspektivet? - Det är stor skillnad på de prognoser som gjordes före och efter franska revolutionen. Före revolutionen var prognoserna beroende av kungens livslängd. Om han dog kunde nästa katastrof dyka upp i samband med successionen. Perspektivet var beroende av livslängden i den härskande klassen. Det var naturliga villkor och relaterat till makten över arméerna. - Idag är det fler faktorer som bestämmer över detta. Resurser och försvinnande resurser och överbefolkningen är ett helt nytt element och som inte fanns förrän 1700-talet. Det fanns svält men ingen överbefolkning. Trycket att skapa demokrati som ersättning till diktaturer skapar nya ideologier. - Sedan nedbrytningen av den dubbla och delade balansen av världsmakten har situationen blivit verkligt ny. Så att säga att vi nu har nått slutet på historien är helt galet. Jag kan inte hur vanligt folk och professorer kan komma fram med dessa prognoser om historiens slut, avslutar Reinhart Koselleck. Perspektivet på framtiden blir viktigt i diskussionen om historiens slut. När vi väl har gått från en cirkulär tidsuppfattning före franska revolutionen till en linjär, som under modernismens och industrialismens genombrott, blir det svårt att föreställa sig en fullständig återgång till en mentalitet som rådde tidigare. Vad som är nytt är just insikten om de begränsade resurserna. Transsibiriska järnvägen är inte oändligt lång och naturresurserna är inte outtömliga. Oljan kommer att ta slut, det är bara en fråga om tid. Samma sak med andra naturresurser. Järnet rostar bort. Framtiden är inte lika öppen som för hundra år sedan. Det vi gör idag kommer att påverka framtiden. Konsekvensen är att framtiden inlemmas i vår nutid. Christer Wigerfelt |
 |