Göteborg den 25 april 2014

Kära dagbok,

I år är det 100 år sedan skotten i Sarajevo. Det känns historiskt bra att det är just i slutet på detta år, 2014, som Serbien och Bosnien blir medlemmar i den Europeiska Unionen. Detta samarbete som började med sex krigshärjade länder i början på 1950-talet har nu vuxit till en stor och dynamisk organisation med ett 40-tal medlemmar. Europa har blivit helt fritt från diktatorer och EU står främst i kampen för de mänskliga rättigheterna. Nu återstår bara Norge, men vi hoppas att slutförhandla med dem under det vitryska ordförandeskapet nästa år.

Tänk så fort det har gått egentligen, utvecklingen inom EU de senaste åren. Det fanns ju en stor period av förvirring och missnöje under början på seklet när euron var ny och när EU försökte enas om en gemensam utrikespolitik. Förtroendet från medborgarna var inte högt, i allt fler länder kände folk att EU-projektet var stort, byråkratiskt och obegripligt.

Det var då det började vända. Det stora framtidskonventet inledde sitt arbete i mars 2002 och bestod av ett hundratal representanter från regeringar och nationella parlamentet i medlems- och kandidatländerna samt Europaparlamentariker och representanter från kommissionen. De skulle diskutera hur EU skulle fungera, vad vi skulle göra och hur det skulle göras. Man gick faktiskt ut och frågade EU:s medborgare hur de ville ha det, vilket Europa vi tillsammans skulle bygga. Det blev en otrolig respons. I alla länder bilades olika diskussionsklubbar, studiecirklar startades, skolorna engagerade sig, föreningar, pressen, ja nästan alla började prata EU och det strömmade in förslag till konventet.

Konventet ledde till att EU fick en gemensam författning som inleds med "Vi, Europas folk." Den delas varje år ut till samtliga femteklassare och är klar, tydlig och lättläst. Den talar på ett begripligt sätt om hur EU styrs, vilka värderingar som präglar samarbetet, vilka rättigheter medborgarna har och vilka ansvarsområden som ligger på EU.

Efter mycket vånda lyckades man enas om EU endast skall syssla med ett fåtal gränsöverskridande frågor. Det var svåra förhandlingar under stor tandagnisslan men idag kan till och med den mest konservative tjänstemän på kommissionen le åt allt arbete som man förr lade ner på att förbereda direktiv till harmonisering av läkarnas receptblock. Annat är det nu, det är bara ett fåtal frågor som EU sysslar med, den mesta makten ligger kvar i medlemsländerna eller i deras regioner och kommuner. Och tur är väl det, hur skulle det annars gå med så många medlemmar!

Viktigast av allt var kanske jordbrukspolitiken. Det var förstås inte enkelt och det krävdes många nätter av nattmanglande, avbrutna möten, allvarliga konflikter och hot. Strejkande bönder ockuperade huvudstädernas gator, gnälliga medlemsländer oroade sig över avgifterna till budgeten. Men nu har det inte bara blivit bättre för EU:s konsumenter, bortagandet av kvoterna, produktionsstöden och handelshindren gjorde att även de dåvarande u-länderna fick möjlighet att konkurrera med sina produkter och därmed kraftigt förbättra sina livsvillkor.

Andra frågor som vi enades om att EU skulle syssla med var förstås utvecklingen av den gemensamma marknaden och valutan. Visst var det lite skakigt där inledningsvis med euron, det måste nog erkännas, men nu är det utan konkurrens världens starkaste valuta och många nya jobb har skapats. Sverige gick ju med till slut, när folkomröstningen hölls i mars 2003 hade de flesta svenskar kommit i kontakt med euron och det blev en förkrossande majoritet av svenskarna som röstade ja. Även danskarna och britterna röstade ja och vid årsskiftet går albanerna som sista europeiska land med fullt ut i samarbetet.

Även på flyktingområdet har det faktiskt vänt. Under seklets första år bredde främlingsfientligheten allt mer ut sig och det fanns en tid när vi faktiskt höll på att bygga det europeiska fortet. Men EU slog fast att invandring skulle vara fri och genom en massiv och tidigare aldrig skådad satsning på ökad frihandel, tekniskt bistånd, demokratistöd och fattigdomsbekämpning har man faktiskt lyckats åstadkomma att allt färre människor behöver lämna sina länder. Genom kraftiga insatser lyckades EU också få till stånd en varaktig fred i Mellanöstern.

På det stora hela så tror jag att de senaste årens förändringar har inneburit att medborgarna har sett att EU är bra för dem, att EU gör rätt saker och att skattepengarna förvaltas väl. EU tar ett aktivt ansvar för miljön, ekonomin, demokratin och den globala utvecklingen. Öppenheten och tillgängligheten har ökat och de olika medborgarråden är betydelsefulla organ i beslutsfattandet. Valdeltagandet till parlamentet är skyhögt och sedan kommissionen fått en folkvald ny kvinnlig ordförande har också den fått större legitimitet. Visst återstår en hel del att göra, men nog har det blivit oändligt mycket bättre!

PS Läs mitt förslag till en europeisk författning på www.cecilia.nu

Not 1. Besök gärna Cecilias hemsida

Not 2. En grupp liberaler från olika länder i europaparlamentet arbetar för ett öppnare EU från en egen hemsida