Går det att lära sig skriva en novell? För att inte tala om en hel roman?
Lars Åke Augustsson har gett ut ett tjugotal böcker och är verksam som frilansskribent och kursledare på skrivarkurser.
Här har han sammanställt sina egna erfarenheter samt intervjuat flera författare om deras arbetsmetoder och syn på författarskapet. Ove Allansson, Inger Edelfeldt, Kerstin Ekman och PC Jersild t ex, får mängder av intelligenta frågor av författaren. Dock kommer man inte någon enhetlig sanning närmare för det, utan tydligt är att de alla hämtar näring ur sina egna unika liv.
Det poängteras också på flera ställen i boken att man måste hitta sin egen lyras sträng och inte försöka efterlikna andra som gått före.

Flera hantverksmässiga råd ges, såsom att konflikter handlar om människor och hur man tydliggör konflikten via dialog. En tänkvärd tumregel finns: ett verk kan bara ha en huvudkonflikt.
Liksom att det räcker med att fördjupa ett par, tre karaktärer ordentligt - i en roman. Dock är det hela tiden en balansgång, bifigurer får ju inte vara för platta heller.
Tre vanliga brister i dialogen är såsighet, övertydlighet och osportslighet. Med det första menas att författaren inte varit tillräckligt sträng i sitt urval av repliker; det andra är när skribenten försummat att leva sig in i hur verkligt tal låter och det tredje är att ge en person i berättelsen alla bra repliker och låta de andra framstå som idioter eller skurkar.
Den brittiska författaren Elizabeth Bowen har sammanfattat mycket av vad dialogen handlar om: den måste främja handlingen och uttrycka karaktär.

Novellen, den kortare berättelsen, skildrar i regel en händelse och dess höjdpunkt och har få agerande. Medan romanens huvudhandling har flera toppar innan den når sin slutliga kulmen, och på vägen belyses och varieras den ofta av ett antal bihandlingar och underkonflikter.
Lars Åke Augustsson försöker åskådliggöra skillnaderna mellan de båda genrerna genom att peka på Lars Ahlins novell "Kommer hem och är snäll" och Selma Lagerlöfs roman "Kejsarn av Portugallien".

Det är bättre att börja med det skapande skrivandet, innan man vet vilken form ens berättelse ska ha, menar Augustsson. "Man ska inte misstro sina impulser", som Inger Edelfeldt säger.

Att skriva är också att skriva om, intygar flera författare i denna bok. Det gäller att ha modet att våga "kill one's darlings". Och att kanske låta det gå en tid, så att texten får mogna, så att man själv får distans till det skrivna.

Lektörer på några kända bokförlag får också komma till tals. På frågan om vilka fel som är vanligast - i icke antagna manus - svarar de bl a:
"Dålig svenska helt enkelt."
"Man skriver ut för mycket...istället för att stanna i den bilden...sätter man omedelbart igång att förklara vem han är...Ger inte läsaren en chans."
"Tekniken...verkar ofta hämtad från artonhundratalets realistiska romaner...bildningsromanen i den gamla stilen blir en verklighetsförfalskning."
"Det verkar som om folk läser alldeles för lite..."
"Hellre än det duktigt härmade vill man ha det bristfälliga egna."

Goda råd är dyra, som det heter. Allting får vi människor lära - även om många självutnämnda konstnärsgenier aldrig skulle gå med på att det går lära sig att skriva...!
Hur än vänsterradikala de en gång var...

text: LEIF WILEHAG