Janis Gedrovics är högskolelärare i Riga och har varit gästforskare i Linköping. Där studerade han inställningen till naturvetenskap i gymnasiet. Sedan följde han upp med en liknande studie i Lettland. Undervisning betraktas ibland som en form av populärvetenskap. Undersökningen visar på ett vikande intresse för naturvetenskap. Delar av den publiceras här i Alba.

Nuvarande skola är en stor försöksplats både i Sverige och Lettland. Med andra ord - det är nya skolutvecklingsprojekt och nya arbetsmönster, det är grundläggande reformer i hela utbildningssystemet t ex i Lettland. Naturligtvis är det eleven som står i centrum - det är ju skolans främsta uppgift att utbilda en kunnig och handlingsduglig samhällsmedlem.

Den första frågan har sin grund i det i samhällsdebatten ofta förekommande påståendet om elevernas kunskapsnivå: stämmer det att svenska och lettiska elevers allmänna kunskapsnivå har sänkts under senaste 5 - 7 åren?
Relativt stort antal respondenter svarar vet inte både i Lettland och Sverige. De lärare som anser att kunskapsnivån verkligen har sänkts under de senaste åren, pekar ut lettiska i Lettland och matematik i Sverige.
Det var intressant att notera hur lärarna ser på vilka ämnen som bör vara obligatoriska i undervisningen, speciellt bland naturvetenskapliga ämnen på gymnasiet, samt att jämföra deras svar med elevernas och lärarkandidaternas både i Lettland.
Undersökningen visar i allmänt att ju högre utbildningsnivå respektive grupp har, desto fler respondenter hävdar att de klassiska skolämnena borde vara obligatoriska för samtliga gymnasister. De största skillnaderna visar sig i att lärare i Lettland anser som obligatoriska ämnen för samtliga gymnasieelever nästan alla skolämnen, medan lärarna i Sverige erbjuder mer frihet vid ämnesvalet.

På en fråga om rangordning av de tre klassiska naturvetenskapliga ämnena dvs biologi, fysik och kemi fått, ser vi en mer positiv attityd till biologi både i Lettland och Sverige. Eleverna anser kemi och fysik som minst attraktiva ämnen. Det står i viss mån i överensstämmelse med vad som poängterats av M.Dahlbom, att elevernas attityder till vissa skolämnen är ganska konstanta med avseende på tid, nation och skolform. Det tycks som studeranden och även lärare bevarar sin tidigare attityd till vissa skolämnen under hela livet, vilket i sin tur spelar en viss roll i dagens skoldebatt och i skolans verksamhet.

Hur undervisar man i naturvetenskap?
Utöver vad som frågats om s.k obligatoriska ämnen för samtliga gymnasister var det intressant att studera lärarnas, samt andra respondenters attityd till naturvetenskapliga ämnen i gymnasiet, dvs deras olika förslag för kurser i naturvetenskapliga ämnen. Resultatet visar att omkring hälften av alla lärare både i Lettland och Sverige (och lärarkandidater i Sverige) anser att samtliga elever skall läsa grundkurser i alla naturvetenskapliga ämnen på gymnasiet, medan i Lettland anses detta av mindre än en tredjedel av lärarkandidaterna.

Bland de alternativ, som mest borde bidra till elevernas förståelse för naturvetenskapliga problem och till deras världsåskådning, redovisades i denna undersökning även förslaget att undervisa först i de separata ämnena med en sammanfattande kurs därefter. Till vår förvåning konstaterades att de flesta lärarna förkastade detta alternativ - det var bara 10% av lettiska lärarna och bara 3% av svenska lärarna som föredrar detta. Även ämnesintegration dvs integrerande undervisning i de naturvetenskapliga ämnen accepterats av en minoritet av samtliga lärare både i Lettland (22%) och i Sverige (24%). Men det är just ämnesintegrationen som både möjliggör och utmanar det allra heligaste hos naturvetarna dvs att bilda en holistisk världsåskådning över hela naturen (Gedrovics & Wäreborn, 1999).

Minskat intresse för naturvetenskap
Naturligtvis var det mycket intressant att få veta främst lärarnas synpunkter på vad som förorsakat brist på studenter på vissa matematiska och naturvetenskapliga högskoleprogram vilket under senaste åren framhållits i olika sammanhang. Problemet tycks vara liknande både i Lettland och Sverige, och lärarna anser att det är främst otillräckliga kunskaper i matematik och naturämnen hos dem som söker studieplats och otillräcklig förståelse för vad det betyder att vara naturvetare. Men det finns större skillnad vad gäller andra alternativa svar t ex studier i naturvetenskapliga ämnen kräver mer jobb än i samhällskunskap (Sverige: 61 %; Lettland: 28% av alla lärare). Stämmer det verkligen att studier på naturvetenskapliga och matematiska program är mera komplicerade och att de kräver större resurser än studier inom andra ämnesområden? Möjligtvis är det bara i viss mån förenklat kanske vardagligt uppfattning hos vissa samhällsgrupper över vad studieprocessen innebär.

Ännu större skillnader konstaterades mellan resultaten för svarsalternativet "Mindre möjlighet att göra sin egen karriär (för naturvetare) i livet" (7% av lärarna i Sverige medan i Lettland 69% av alla lärare). Det verkar som om lettiska lärare syftar på den kraftiga förankringen i Lettland av ekonomi, juridik och språkstudier (främst mot främmande språk), då just dessa områden av de flesta människor i Lettland anses vara mest attraktiva och karriärbildande.

Här är det på sin plats att fråga hur kan man öka intresset för naturvetenskap och teknik. De flesta lärarna både i Lettland (52%) och i Sverige (60%) anser att man behöver mera samordna kurser i naturvetenskapliga ämnen med andra ämnen på skolan.
Anmärkningsvärt är att lettiska lärare poängterat att det även är viktigt att öka mediernas intresse för vetenskapliga problem (47%) - viktigt just nu i Lettland, medan bland deras kolleger i Sverige bara några få procent angivit detta.

Det var intressant att få veta hur lärarna i naturvetenskap hittar ny information inom sina ämnen. Lärarna har svarat att de mest betydelsefulla informationskällorna är tidningar, TV och böcker. Detta gäller både Sverige och Lettland, men lärare i Lettland tycks läsa mer böcker än deras kolleger i Sverige (67% resp. 45% jakande svar), medan TV används av 64% av lärarna i Lettland och av 75% av lärarna i Sverige. Ungefär på samma nivå används även tidningar - det alternativ anges det av 72% lärare i Lettland och 77% i Sverige.

Internet som källa till nya kunskaper om naturvetenskapen har angivits av ca 28% av lärarna i Sverige och av bara 3% av lärarna i Lettland. Naturligtvis beror detta på antalet tillgängliga datorer: det var bara 17% av lärarna i Lettland som svarat jakande på frågan har Du någon dator i Din familj, medan i Sverige har vi fått 86% jakande svar. Naturligtvis används datorer av svenska lärare även i skolan; i Lettland är det möjligt att arbeta med datorn i skolan nästan bara för lärare i datakunskap, då försörjningen med datautrustning i lettiska skolor fortfarande är mycket otillräckligt.

Det faktum att elevernas attityd till skolämnen förblir ganska konstanta såväl till tid, nation och skolform gör det rimligt att anta att även lärare i regel har samma attityd utan märkbara förändringar. Som bekräftelse för detta kan man ange t ex lettiska lärares önskan att bibehålla de flesta klassiska gymnasieämnen som obligatoriska för samtliga gymnasister. Den är möjligtvis den största skillnaden som redovisats i denna undersökning - att man i Lettland anser att obligatoriska ämnen för alla gymnasieelever bör vara nästan alla s.k. klassiska gymnasieämnen medan lärare i Sverige erbjuder mer frihet vid ämnesvalet genom valda utbildningsprogram.

Naturligtvis får inte dessa resultat tillskrivas hela landets - Sveriges eller Lettlands - lärarkårer, dels för att stickproven är mycket litet, dels för att strukturen de tillfrågade grupperna är olika i bägge länder. Men sådana jämförande undersökningar kan bidra till att främja utveckling av gemensamma arbetskontakter och personliga kontakter mellan skolor och lärare i båda länderna.

Text: JANIS GEDROVICS
00.05.03

Några referenser till undersökningen:

Gedrovics, J, Wäreborn, I (1999) Integrationssträvanden inom naturvetenskaplig undervisning. Nordisk pedagogik No 2

Dahlbom, M (1988) Vad elever tyckt och tycker om skolans ämnen. En inventering av undersökningar 1896 - 1975 och en specialstudie av fysikämnet, ur: Häften för didaktiska studier nr 5