I Sverige har mycket hänt de senaste åren. Arbetslösheten, som närmast av tradition, legat stadigt på endast några få procent har ökat dramatiskt. Naturligtvis finns det många orsaker till det. En av dem är att omvärlden kommit allt närmare Sverige och att den allmänna lågkonjunkturen avspeglat sig även här. Inträdet i EU har förstärkt detta. Men naturligtvis innebär närmandet även fördelar. Från myndighetshåll har man försökt öka kontakterna med andra länder, speciellt de som ligger närmast oss. Östersjösamarbetet intensifieras, förutom handelsutbytet med Balticum har man nu börjat kasta blickar mot Polen. På västkusten planeras GO-samarbete och västerhavsprojekt. Men, för de enskilda medborgarna är det svårt att se någon direkt egennytta i dessa samarbeten och de har därför, ännu så länge dålig förankring på gräsrotsnivå. Det förkommer dock ett viss arbetskraftsutbyte, framför allt åker många svenskar över till Norge och arbetar där. Trots att våra språk och kulturer är lika känns det för många som en mycket hög tröskel att kliva över innan ett nordiskt samarbete kan komma till stånd.
Vår jakt på goda exempel i Sverige skulle bli enkel ­ trodde vi. Här hade vi redan mängder av kunskap och kontakter. Men, det visade sig vara svårt ändå. En av förklaringarna är det bristande intresse för den nordiska tanken som vi stötte på även i de andra länderna. Intresset för samarbete över huvudtaget är lågt. Eftersom man som regel arbetade mycket hårt med de egna projekten hade man svårt att lyfta blicken och se sin egen verksamhet i ett vidare sammanhang. För att så ska ske krävs en tydlig nyttoaspekt. I teorin är de flesta positiva till samarbete, men i praktiken räcker krafterna sällan till.
Ett annat problem för oss har varit avgränsningen. I Sverige är det mycket vanligt med projekt som är myndighetsinitiativ på ett eller annat sätt. De drivs sedan med en blandning av ideellt arbete och med hjälp av anställda och med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder. Ett exempel på ett sådant är Pannhuset i Göteborg, som startade på initiativ av socialförvaltningen, men som under de år projektet pågått engagerat mängder av framförallt ungdomar. Flera av dem har haft s k ALU-tjänster och under denna period lärt sig bl a tidningsproduktion. Pannhuset har en egen tidning kallad Pannik.
Privata och offentliga initiativ går ofta i varandra. De verkliga entreprenörerna finns ibland inom förvaltningen, eller anställs snabbt på olika typer av projektpengar. De som inte hamnar där kan vara svåra att hitta eftersom de ofta arbetar en och en i små enskilda firmor. (Som även de får ett initialt stöd från myndighetshåll.) Som vi ser det finns de flesta nya spännande initiativen inom kultur- och media-området. Här blir ofta ett samarbete över gränserna naturligt. Man söker en större publik och letar upp den oavsett vilket land den befinner sig i.
Även här har man "uppifrån" förstått vikten av att fånga upp dessa initiativ. Exempelvis har man på Näringslivssekretariatet i Göteborg tillsatt en ansvarig för kultur och mediafrågor. Man räknar med att 20% av alla nya arbetstillfällen skall skapas inom dessa områden.
Men, visst kryllar det av "underifrån-initiativ". De bästa exemplen på dem är ofta ungdomar som slår sig samman i olika typer av kulturföreningar. Det de gör leder kanske inte alltid till konkreta försörjningar för så många människor, men de ger många ett betydligt mer innehållsrikt och meningsfullt liv.

Under vårt arbete med Sverige har vi naturligtvis flitigt utnyttjat alla dem som vi av olika anledningar har kontakt med i vår vanliga verksamhet. Dessutom har vi haft många kontakter per telefon och mail med ett antal olika projekt. Dels med flera av dem som finns med på Fryshusets lista över "eldsjälar i Sverige", där man återfinner framför allt ungdoms- och utbildningsprojekt, och dels med flera andra utbildare med olika typer av projektinriktning som specialité. Vi har besökt Nordens Folkliga akademi, där vi fick chansen att tala inför och med ett antal kulturarbetare från olika delar av Norden. Där träffade vi redaktören för det nordiska magasinet Dialog, som sedan hjälpte oss med tips på diverse projekt. Vi har också medverkat i planerandet av det svensk-danska kulturprojektet Exit och det dansk-svenska IT-seminariet Gränssnitt ­99, i Malmö.

Text: SIRI REUTERSTRAND