Vi har vant oss vid att det är en högtidsstund när Sven-Eric Liedman ger ut en ny bok. Hans böcker är inte lika insmickrande som en historiebok av Herman Lindqvist. Bägge författarna använder sig av historien för att diskutera och bägge har bra språkkänsla, men någonstans där upphör likheterna.

Jag tar mig några våningar upp i det som ofta kallas språkskrapan i humanisternas stora komplex bakom Götaplatsen i Göteborg. Där sitter Sven-Eric Liedman och med viss möda kan han ut över något mer än en bergvägg. Kanske en bra symbol för den nya boken Tankens lätthet, tingens tyngd?

Som den idéhistoriker han är har han kommit i kontakt med många grundläggande och viktiga begrepp på de politiska och idéhistoriska fälten. Varför blev det en essä om just frihet?

- Jag blev intresserad av begreppet när Alf Svensson inför valet 1998 sa, att hans parti gjorde anspråk på begreppet solidaritet. Han hänvisade till den gamla kontinentala katolska traditionen. Så jag tyckte att detta vore värt att utreda lite mer grundligt.

- Det finns en viktig utgångspunkt för en diskussion om frihetsbegreppet och det är förhållandet mellan frihet och egendom. Idag betraktas det som självklart att det privata ägandet är en förutsättning för frihet. Den kapitalistiska föreställningsvärlden är helt förhärskande.

Som exempel på denna kapitalistiska hegemoni nämner Liedman den amerikanska utrikespolitiska deklarationen strax efter attacken mot World Trade Center i New York 11 september 2001. Där talas det om att frihet är att kunna berika sig oändligt, ”this is the real freedom”. Frihet för vem och under vilka omständigheter, kan man fråga sig själv.

- Yttrandefrihet, exempelvis, står inte i vägen för andra. Vi får i princip säga vad vi vill utan att det behöver inkräkta på andras yttrandefrihet. Men det privata ägandet kan tränga ut andras frihet. Ta en vanlig köpgata i Göteborg. Om den blir privat kan köpmännen göra anspråk på trottoarerna också, och på så sätt lägga beslag på hela gaturummet. I nästa steg kan man inte använda sin yttrandefrihet i detta privatrum. Liberalerna gör inte en klar skillnad mellan just begreppen frihet och egendom.

För ett trettio år sedan var väl begreppsparet politiskt uppdelat, så att vänstern hade monopol på frihet, medan högern tog entreprenad på begreppet egendom. Idag är det betydligt mer komplext. Sven-Eric Liedman tycker att det är rimligt att det finns privat egendom i viss utsträckning.

- Men när den går till överdrifter blir inte ens Skandiachefer och andra som har tillskansat sig enorma egendomar fria. De är helt enkelt slavar under sin ekonomiska situation. De blir asociala element som drivs att bo i ”gated communities” och det är inte bra ens för dem själva.

Mediemarknaden är ett annat exempel på ett problematiskt förhållande mellan frihet och egendom. När medierna blir privatiserade blir det svårare att upprätthålla tanken på public service. Berlusconi är ett mardrömsscenarium för hur det kan gå, menar Liedman. Jag påminner mig att jag hört Liedman tala om ett annat av de politiska grundbegreppen, makt. Medierna blir allt viktigare instrument i maktutövande. Det handlar om vem som ockuperar våra medvetanden. Men hur mycket som än görs försök att manipulera oss för att berika de redan egendomsrika, finns öppningar för en annan ordning, som sprickor i muren. Var ser Liedman möjligheterna till något som kan åstadkomma en förändring?

- Det har visat sig att det är omöjligt att förutse vad som kommer att hända. På 60-talet trodde vi att vi hade skapat ett välfärdssystem för all framtid.

- På den internationella arenan ser jag två tendenser idag. Den optimistiska versionen bygger mycket på ungdomen och manifestationer som i Porte Allegre (som till stor del består av s.k non-govermental-organizations, reds anm). Mycket av detta är knutet till Internet.

- Den pessimistiska versionen är att länderna sluter sig inom sig själva. Se på Danmark, som har tydliga tendenser åt det hållet.
Egentligen lever vi i ett anarkistiskt tillstånd, säger Liedman, när jag försöker pressa honom än en gång om hur vi ska kunna skapa en annan världsordning. Och han hoppas på en internationellt formad solidarisk reaktion, där vi kan se att både gemensamma intressen och individuella intressen måste samverka.

Det gäller att erövra viktiga mentala bastioner i den processen. En sådan är att se igenom den kakafoni av ljud och bilder som förblindar oss och gör oss döva för nyanser. Då är det bra att sådana som Sven-Eric Liedman bidrar till att ladda begrepp som frihet med nyanser och tydlighet. Ord som kan bli ”Bullets over Wall Street”, för att travestera Woody Allens film om Broadway.

2004.03.11