Per Svensson har tydligen gjort det till sin livsuppgift att lära det svenska folket allt vi eventuellt behöver veta om de ideologiska incitamenten för vårt boende. Han började med Storstugan. En bok som utgick ifrån hans egen uppväxt i Täby utanför Stockholm. Nu har han med avstamp i ett antal av sina tidningsartiklar givit ut Svenska hem.

När man först ser den här boken undrar man om den är på allvar eller inte. Den ser sådär ironiskt ful ut som en del skämtböcker gör nuförtiden. De stör faktiskt. Inte bara för det fula omslaget och det lite underliga formatet. Den är dåligt typograferad också. Raderna är för låga och boken blir därför onödigt svårläst. Det känns lite extra konstigt när det gäller en bok som bland annat handlar om god smak.
Men Per Svensson tar sig an det svenska hemmet på allvar utan minsta ironiska twist. Han beskriver det svenska hemmets ideologi och visar hur det går en konsekvent linje från Carl Larsson till dagens IKEA-hem. Det finns en nästan ömsint sida i hans sätt att beskriva det svenska samhällsbyggnadsprojektet.
Som symbol eller utgångspunkt för sina resonemang använder sig Per Svensson av mexiteglet. Det står på något vis för piken på hela det moderna projektet. Det blev populärt på den tiden då allting fortfarande bara kunde bli bättre. Allt nytt var fint för att det ersatt någonting som var äldre och därför sämre. Sedan insåg man att det kanske inte är riktigt så enkelt. Numer tänker vi istället att ju äldre någonting är desto bättre är det. Och drömmer oss i konsekvensens namn bort till tv-program som Sommartorpet. Vi vill helst bo i gamla hus och vi idylliserar de tider man tidigare närmast skämts för.

Det kan verka paradoxalt, men Per Svensson lyckas faktiskt förklara hur det blev såhär. Och kanske behöver man snart inte skämmas över mexiteglet? Det är ju trots allt fortfarande i det närmaste underhållsfritt. Och alla vill ju inte leka Martin Timell på sin fritid.
Som i sin tidigare publicerade bok Storstugan slår Svensson också ett slag för kollektivboende. Han beskriver med en sorts storögd beundran gamla tankar om kollektivboende (från 30-talet inte sjuttiotalet om ni trodde det). Hus med inbyggd/köpt service. Matservering, barnpassning, städning etc skulle kunna vara lösningen för dagens pressade barnfamiljer. Fast han missar det lite lustiga i att när man tog upp kollektivhustanken på sjuttio- och åttiotalen så skulle hushållsarbetet i mångt och mycket vara det man skapade plikter runt och samlades kring. Inte i första hand vara någonting man skulle befrias från.

Tja, vi får i alla fall en tankeställare - och en inblick i hur dammsugaren blivit ett incitament för att inte göra städning till en självklar tjänst att köpa.
Lite blir det så att "any way you look at it you loose". Så Per Svensson; nästa gång vill jag se en bok som inte bara visar upp alla felen. Har du någon bild av hur det skulle kunna vara. Vi kan ju inte alla flytta till Malmö som du själv berättar att du valt att göra.

2003.03.20