Nedskärningar, stadsdelsnämnder; orden dyker upp igen och igen som mantran varje gång det pratas om nätverk. Särskilt om vi försöker konkretisera hur ett nätverk fungerar. Då blir det gärna föräldranätverken som får stå som exempel. De uppstår som svampar ur marken närhelst politikerna kommer med nya sparpaket.

Jag träffar Kikki Johansson på ett rökigt kafe. Hon är en av många föräldrar bosatta i stadsdelen Majorna i Göteborg, som varit aktiva i kampen för att bromsa takten på de sociala nedrustningar som av någon anledning främst drabbar barn och gamla.

- Det hela började väl egentligen redan när stadsdelsreformen drog igång. Sedan dess har vi fört en ständig kamp mot nedskärningar. Majorna har extremt dålig ekonomi. Det finns många olika förklaringar till det, men det har inneburit att det hela tiden finns nya frågor att samlas kring.

Den hittills största aktionen var en skolstrejk som genomfördes 2001 som protest mot planer på att flytta klasser från en skola till en annan - mer avlägsen.
Först var det två femteklasser som berördes och det var där protesterna började, någon gång i mitten av april. Sedan insåg fler och fler föräldrar att även deras barn skulle kunna komma att på sikt få byta skola och som mest var det 150 barn som inte gick till skolan. De barn som var borta längst var hemma i nästan två månader - alltså terminen ut.

Snabba kontaktkedjor
Under den här strejken blev det väldigt tydligt hur snabbt och effektivt ett nätverk kan fungera. Det hölls kontinuerligt möten - som mest deltog 200 föräldrar på dem. Dessutom ordnades snabbt undervisning för de berörda barnen, först i smågrupper och senare i lånade lokaler. Det var ett intensivt samarbete och man hjälpte varandra.

Ingen kan väl egentligen säga hur många föräldrar som ingår i nätverket eller exakt vilka de är. Det är just det som är nätverkens själva kärnpunkt. De aktiva kan skifta från gång till annan och den som har mest ork för tillfället tar täten.

- Det här är ju lite av ett demokratiskt problem. Man kan kanske kritisera oss och säga att alla inte får chansen att säga sitt. Vi har inga listor på vem man skall ringa till - eller någon skyldighet att göra det. Man sprider ordet så gott det går. Ofta går det ju bra. Och förvånansvärt snabbt. Dessutom finns alltid namn, mejladresser och telefonnummer till oss som sitter som representanter i skolrådet med i ett informationsbrev som delas ut vid terminsstarterna till alla föräldrar. Så den som vill kan alltid ta reda på vad som är på gång.

Mötesplatser en del av förklaringen?
Som framgår av andra texter i det här temanumret är Majorna lite speciellt i sådana här sammanhang. Aktiviteten verkar vara extra hög här.
- Jag vet inte riktigt om det är så. Det finns ju liknande nätverk i flera andra stadsdelar och nu har vi dessutom börjat samarbeta mer med varandra. Men om det är sant så finns det väl flera förklaringar till det. Kanske har det att göra med hur det ser ut här. Gårdarna och gatorna. Vi går mycket i Majorna och det finns flera bra mötesplatser. Det händer ofta att folk kommer och rycker i mig när jag står i kön På Billhälls på lördagarna, berättar Kicki.
Den här närheten gör att det är extremt lätt att samla ihop folk med kort varsel.

- Skolrådet fick information strax efter skolstarten efter jul nu senast om att det fanns nya förslag på grova nedskärningar som skulle drabba både yngre och äldre elever. Vi föräldrar som sitter med i rådet spred det så gott vi kunde, jag snackade med lite föräldrar jag mötte - och dom pratade i sin tur med andra. När det var dags för Stadsdelsnämnden att ha sitt nämndmöte i februari så stod det trehundrapersoner på skolgården med banderoller och allt. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där. Tillsammans tågade vi sedan till mötet. Jag blev faktiskt nästan chockad över hur många som samlats.

Endast konkreta akuta frågor på agendan
Vi pratar lite om varför man väljer att arbeta i nätverk i stället för att gå via mer traditionella vägar för politiskt arbete.

- Vi pratar sällan om det på det sättet. Vi jobbar ju bara med väldigt konkreta och akuta frågor. Men, visst har många blivit väldigt skeptiska mot partierna. Många är besvikna på både vänsterpartiet och sossarna och inte ville rösta på dem i det senaste valet. Då pratades det en hel del om det. Men visst inser alla att det är ett problem att vi bara jobbar med symptomen på att någonting är fel. Men så fort man försöker gå djupare och diskutera så riskerar vi att bli oense. Det är lätt att samlas kring en bestämd grej, men ska man ta en djupare debatt om hur man skall lösa det här mer permanant så är vi nog inte så eniga längre.

Europe, svensk men mest MAJORNABO!
Kanske blir det lite som när Kicki beskriver sin roll i skolrådet. "Vi sitter bara där och säger nej, nej, nej hela tiden." Och det känns naturligtvis frustrerande. Men att ingenting göra är ännu mer frustrerande.
- Och en grej som man inte får glömma, tillägger Kicki. Det är faktiskt kul också. Man lär känna en massa bra människor och det skapar en särskild känsla för stadsdelen. Våra ungar är inte göteborgare. De är från Majorna!

2003.03.20