Sedan ett år tillbaka arbetar EU:s framtidskonvent med arbetet att göra EU mer effektivt och demokratiskt. Konventet tillsattes i samband med ett EU-toppmöte i december 2001 efter att EU:s statschefer hade insett att den gamla metoden att förändra EU:s funktionssätt, genom hemliga regeringskonferenser, inte var en lyckat metod. Sist EU ändrade i fördragen, i Nice i december 2000, satt utrikes- och statsministrar i fem dygn i en bunker i Nice och kohandlade och trätte så att stickorna rök. Resultatet, Nicefördraget, var ingen nöjd med och det ledde inte heller till några förbättringar av EU:s funktionssätt.

Långsamt har insikten vuxit fram att EU, med snart 25 medlemmar, med en mängd nya uppgifter och ett växande folkligt missnöje, måste reformeras rejält. Och reformerna måste diskuteras brett under en längre tid. Därför finns nu konventet som består av 103 ledamöter som representerar parlamentet och regeringarna i samtliga EU:s 15 medlemsländer och de 13 kandidatländerna, samt EU-kommissionen och Europaparlamentet. Arbetet leds av den f.d. franske presidenten Valéry Giscard d´Estaing och konventet sammanträder i full offentlighet ett par dagar i månaden. Efter det första halvåret, som mest ägnades åt allmänna debatter, har konventet nu blivit ett dynamiskt forum som spottar ur sig olika förslag. Förslagen handlar om hur EU skall kunna komma närmare medborgarna, hur beslutsförfarandet kan förenklas, hur rättigheterna skall stärkas, hur de nationella parlamentet kan få mer makt, vad EU skall besluta om mm. Tanken är att det hela ska mynna ut i ett förslag till en europeisk författning som på ett enkelt sätt sammanfattar EU:s mål, värderingar, medborgarnas roll, de olika EU-institutionerna och politikområdena. Konventet har lagt fram förslag på 30 artiklar och hoppas kunna lämna ett heltäckande till det grekiska ordförandeskapets toppmöte i Tessaloniki i midsommar.

Naturligtvis finns det massor med politiskt sprängstoff i det som hittills föreslagit och konventsledamöterna är långt ifrån överens. Det finns djupa skillnader mellan de som ser EU som ett mer federalt projekt och de som i huvudsakligen vill se det som en mellanstatlig organisation, mellan små länder och stora, mellan nord och syd, mellan nya och gamla mm. Debatten är intensiv men förs i alla fall offentligt. Samtliga förslag, inlägg, rapporter mm finns på hemsidan på 28 språk och det är fullt med folk som följer konventets möte, vissa länder TV-sänder direkt. (Länkar se nedan)

Jag tänkte här inte gå in på de institutionella frågorna utan en till synes perifer fråga som dock ett ämne som väcker mycket heta känslor här i Bryssel: frågan om Gud. Konflikten handlar om huruvida det i inledningen till författningen, då EU:s värderingar beskrivs, skall finnas en hänvisning till Gud eller ej. I förslaget som det nu ligger står det om demokrati, mänskliga rättigheter, respekt för rättsstaten och människors lika värde men det finns ingen hänvisning till religion.

Införandet av en referens till kristendomen drivs framför allt av Polen, Italien, de tyska kristdemokraterna, Slovakien och ett antal enskilda ledamöter, ivrigt påhejade av Vatikanen. Representanter från Vatikanen springer flitigt i Bryssels korridorer och påven har ett särskilt sändebud som bevakar frågan.

Ordföranden i konventet är i princip emot tanken, han kommer ju från Frankrike där kyrka och stat har varit skilda åt i många år och där man håller mycket hårt på att religion är en privatsak. De flesta nordiska länder, liksom Nederländerna, Storbritannien och Spanien är också motståndare. Spanien är ju ett katolskt land men många har bittra erfarenheter från Francotiden då delar av den katolska kyrkan spelade en viktig roll i politiken genom sitt stöd till den fascistiska regimen.

Det finns olika förslag på hur referensen skulle kunna se ut, från ett enkelt nämnande att EU bygger på de kristna värderingar till ett mer utförligt som är inspirerat av den polska författningen och lyder "unionens värderingar inkluderar värderingarna hos de som tror på Gud som en källa till sanning, rättvisa, godhet och skönhet, liksom de som inte delar denna tro utan respekterar universella värden som kan härledas ur andra källor".

Naturligtvis är det kristna arvet ett viktig del av Europas historia, idétradition och kultur. Men även den judiska traditionen har spelat roll, liksom den muslimska. Idag bor det många människor från en mängd olika kulturer och religioner i Europa och många bekänner sig inte till någon religion över huvud taget. Det kan därför verka provocerande för många att alls ha en religiös hänvisning, och förstärka intrycket av att EU är en exklusivt kristen klubb, något som skulle omöjliggöra en framtida anslutning av t.ex. Turkiet och Bosnien. Detta trots att det bor upp till 17 miljoner muslimer i EU idag.

Ett juridiskt argument som hänförs mot att hänvisa till Gud, är att om det står i författningens portalparagraf får artikeln juridisk status att någon medborgare skulle kunna hänvisa till att brott mot de kristna värderingarna. Det handlar nämligen inte bara om en hänvisning utan om djupare politiska frågor som skilsmässor, aborter, stamcellsforskning mm. Varje gång förslag kring detta kommer upp i Europaparlamentet visar sig de djupa sprickorna. Naturligtvis kan inte EU tvinga Polen, Irland eller Malta att ändra sina i svenska ögon mycket rigida lagar kring skilsmässa och abort, men detta står mot diskussionen om vissa andra rättigheter, t.ex. kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Vi vet ju att irländska kvinnor vallfärdar till Storbritannien för att genomgå abort, en resa som i Irland är brottslig. Frågorna väcks därför ständigt i samband med diskussionen om den fria rörligheten.

Det enklaste vore förstås att inte nämna någon religion alls anat än att hänvisa till religionsfrihet och ett antal universella humanistiska värden. I Sverige är vi ovana vid denna typ av debatter och frågeställningen kan därför förefalla något perifer när konventet egentligen borde diskutera demokrati, effektivitet och legitimitet. Naturligtvis dominerar dessa institutionella frågor, och till dem finns det säkert anledning att återkomma vid ett annat tillfälle, men frågan om Guds vara eller icke vara är infekterad och, som engelsmännen säger, "The devil is in the details"....

2003.03.20