|
- Alla skämtar om alla. Men skämt
om judar är tabu. Orden kommer från samhällsgisslaren
och konstnären Lars Hillersberg på en förhandsvisning
av hans verk på Röda Sten i Göteborg. Men någon
förklaring till varför det är på detta viset
försökte han sig inte på.
Bra satir hämtar sin näring ur
allvaret eller samhällets bistra verklighet - eller tabuerna
som ofta tryckts ned till det undermedvetna. Satir och skämt
är som bäst när det kopplar ihop både intellektet
och känslan i magen, eller ungdomlig kaxighet med vuxen
reflektion. Det visste den legendariske clownen Charlie Rivel,
det vet den underfundige regissören och juden Woody Allen
och det vet Lars Hillersberg.
Det har stormat flera
gånger runt Lars Hillersberg,
nästan alltid på samma tema. När han kritiserat
Israels politik i judisk skepnad har han beskyllts för att
vara antisemit. Israelvänliga lobbyister har flitigt använt
sig av Förintelsen för att tysta all kritik mot Israels
politik. Och ingen vettig människa i västvärlden
vill naturligtvis bli förknippad med Förintelsens politiska
vidrigheter. Bättre då att inte trampa in på
denna minerade mark.
Resultatet av västvärldens kollektiva
skuld för Förintelsen ser vi idag i Israel och Palestina.
Israels demokratiskt valda regering utnyttjar västvärldens
dåliga samvete och trampar på folkrätten och
ignorerar mängder av FN-resolutioner. Staten Israel exploaterar
Förintelsen för sina expansionistiska syften. Efter
attacken mot World Trade Canter i New York 11 september definierar
de sin politik som en kamp mot den internationella terrorismen,
precis som USA:s president George Bush. Man tager vad man haver,
som pragmatikern brukar säga.
Om politik till stora delar går ut
på att manipulera opinioner, så är satirikerns
roll att avslöja de falska budskapen. Rätt använd
kan humorn därför bli ett giftigt och svårbekämpat
vapen. Det inser naturligtvis Hillersbergs belackare. Men Israels
premiärminister Ariel Sharon är med sin nakna brutalitet
på god väg att vrida detta vapen ur Israels okritiska
försvarare i väst. I Mellanöstern är perspektivet
antagligen ett helt annat. Khaled Kattaa från Syrien gisslar
judar från Israel på ett sätt som inte upplevs
som stötande där. Samtidigt illustrerar han araber
på ett sätt som många skulle tolka som laddat
hos oss.
Sammanhanget och tiden har stor betydelse för hur satirerna uppfattas.
Ett skämt om judar under nazitiden blev ett stöd för
Förintelsen. Efter kriget har många judar flyttat
till Israel och försöker nu skapa en judisk stat. Jude
blir här identiskt med israel.
Skämt om andra folk hämtar ofta
näring ur simpla fördomar, som våra billiga norskhistorier.
De kan vi vara utan. Intelligenta skämt som träffar
i veka livet kan påverka opinioner. Döm själv
om exemplen nedan är lyckade. Min
egen ståndpunkt är att det blir alltmer angeläget
att skämta om judar! I alla fall om dom är israeler
och har ansvar för förnedringen av palestinierna.
Christeer Wigerfelt
2002.03.07
|
