Richard Jändel Natt i paradiset Fria förlaget 2000 |
Vemodiga betraktelser framåtdrivna av tillbakablickande tankar - är det intryck som stannar kvar efter ett flertal genomläsningar av Richard Jändels "Natt i paradiset" - hans första diktsamling. Tidigare har han skrivit dokumentärböcker och en novellsamling.
Att han känner utanförskap går igen i flera av poemen. Både i relationen till sin syster och även i kärlek speglar orden någon form av brist. "Till Stig Dagerman" heter en dikt: "...Visst är det en gåva/att kunna skriva dikt/att i ord kunna måla/sitt livs hela bikt/men vem tror du vet/att det pris du ger/är lidande och ensamhet/av tårfyllda ögon, när andra ler..." Ett visst vrede skymtar i några passager när världens orättvisor far genom lyrikerns huvud. Andra gånger är sorgsenheten så påtagligt tung att man nästan blir nedstämd av att läsa, men då är dikterna personliga och starkt melankoliska. Titelpoemet slutar:"Det är natt i paradiset/en mörk tunnel utan slut/det är kallt på jorden/kallt på våran hemplanet." Inte ens att resa bort hjälper för att hitta sig själv och komma ifrån känslan av ensamhet. Som i dikten "Kibbutzen". Hur som helst, så prisar jag ett försök av en journalist och författare som vågar beträda kelternas och versmakarnas ängder. Och som växlar mellan stilar dessutom. Om än centrallyrik - med omedelbara uttryck för känslor och stämningar - dominerar "Natt i paradiset". Text: Leif Wilehag |