Kjell A Nordström, Jonas Ridderstråle Funky Business BookHouse 1999

I mitten av 80-talet väckte Jan Carlzon stor uppmärksamhet med sin bok Riv pyramiderna! Ännu ett käckt inlägg i konferenskulturen, tänkte jag. Men den viktigaste tanken har ändå blivit sannspådd, att det är hög tid att platta till de hierarkiska strukturerna i företagsvärlden. Nu kommer två nya debattörer inom företagsvärlden med en bok om vad som gäller. Dubbelt så hippa som Carlzon.

"Ända sedan Berlinmurens fall har triumfen legat i luften. Kapitalism über alles. Vi har dock ett litet problem. Karl Marx hade rätt. Alla borde ta första bästa plan till Heathrow, hoppa in i en taxi och åka till Highgate-kyrkogården. Under ett monument klätt med murgröna ligger de multnande kvarlevorna av författaren till Kommunistiska manifestet, kommunistteoretikern Karl Marx."
"Vi borde hylla Ho Chi-Minh.
Detsamma gäller Vladimir Iljitj Lenin också ordförande Mao Zedong."

"De hade rätt eftersom de anslöt sig till Marx' åsikt att arbetarna skulle äga de viktigaste tillgångarna i samhället ­ de kritiska produktionsfaktorerna. Nu gör vi det. Och kanske har vi gjort det hela tiden, men inte haft insikt nog att förstå det förut."

Det kan man kalla en chocköppning av en bok som är skriven av nationalekonomer. Förmodligen behövs det inte alls så starka ord för att skaka om målgruppen, om den nu är företagsledare. Även om utvecklingen borde ha varit tillräcklig för att stämma till eftertanke:

"Men tänk på att du måste vara unik på ett nytt sätt. Förr blev man unik genom att lägga till ett par extragrejor på sin produkt, men det fungerar inte längre. Idén blir kopierad inom ett par dagar, kanske bara på några timmar, och konsumenterna är inte lika lättövertygade längre."

Boken är rikligt försedd med slagkraftiga uttryck, som att produkter förr ofta bestod av lite kunskap och mycket materia. Idag består en vara av lite materia och mycket kunskap. Visst har det skett en förskjutning i den riktningen som författarna hävdar. Därför hade det varit intressant att läsa en analys om vilka drivkrafterna har varit. Det har ju betydelse för hur man ska hantera utvecklingen och framtiden. Här lämnas vi dock i sticket i jakten på nya slagkraftiga uttryck.

Instucken i den uppdaterade konsultprosan finns dock en hel del intressanta ståndpunkter. Författarna hävdar exempelvis att företag helt enkelt fungerar som privata planekonomier. Det som på det politiska planet är förkastligt har med andra ord varit helt normalt inom ekonomin. Nordström och Ridderstråle ger inte den företagskulturen stora chanser att överleva. Istället går utvecklingen mot alltmer virtuellt organiserade företag. Eller som en företagsledare uttrycker det i ett citat: "Med Internet kan ett byggföretag organisera arbetet på ett helt nytt sätt."

Man anar en kulturrevolution inom näringslivet. Många av de markörer som tidigare har behövts för att upprätthålla hierarkier och prestige kommer att försvinna. Personligen sätter jag en tjuga på att den mörka kostymen med vidhängande slips inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att ersättas av en mångfald av klädesplagg. Författarna själva sticker ut med sin kaxiga framtoning, men snart nog kommer de att vara personliga bland många andra.

Internationalisering igår innebar att alla skulle se likadana ut. Kostym och slips. Det finns en liknande men annorlunda rörelse idag. Det västerländska livsmönstret attraherar idag allt större befolkningsmängder i de gamla kolonialländerna och tigerekonomierna. Eller för all del folk i den redan etablerade stormakten Japan. De multinationella företagen exporterar produktionen av sina varor för att öka vinsten. Som brev på posten skapar de förväntningar på samma välstånd som i västvärlden. Eller som författarna skriver: " Idag vill tre miljarder människor ha det som de flesta i väst redan har - och de vill ha det nu."

Vad detta betyder i världsekonomin och den vidhängande politiken kan vi bara gissa. Kulturellt innebär det förmodligen att vi går mot en tid av fortsatt dramatisk utveckling. Själva håller vi på att bli utmattade, men detta är bara en början på en turbulent tid, inte slutet. Omprövningarnas tid griper tag i alla samhällets områden. Företag som förr konkurrerade med varandra och utkämpade bittra strider mot varandra kommer i morgon att både konkurrera med varandra och samarbeta. Fast inte på det sätt som idag förekommer i kartellbildningar. Samtidigt förstärker det internationella kapitalet sitt grepp om ekonomin.

Nordström och Ridderstråle tycks inte ha några synpunkter på den utvecklingen. Kommunistiska manifestet lyser med sin frånvaro. Istället kanske de ansluter sig till Marx´ analys av kapitalismen som den kommer till uttryck i boken Kapitalet, men utan synpunkter på moral och etik. Snarare anknyter de till nyliberala ståndpunkter när de skriver:

" Vi ser samma utveckling i hela världen. Varför lyssna på en lokal trubadur eller ett lokalt band när du kan köpa en skiva med Madonna, Eagle-Eye Cherry eller Pavarotti? Varför använda en lokal kroppsbyggare i en film när folk bara vill se Sly Stallone, Arnie Schwarzenegger eller Bruce Willis? Varför se på en lokal fotbollsmatch när du kan slå på tv:n och se Europas bästa fotbollslag, Manchester United mot Juventus? Varför välja en andra klassens arkitekt att rita ditt hus när du kan få den bästa?"

Ja, varför över huvud taget rösta på Göran Johansson i kommunalvalet när man kan rösta på Kalle Anka? I jakten på slagkraftiga formuleringar blir det emellanåt otroligt banalt och enfaldigt. Men på många ställen i texten är författarna riktigt underhållande och intressanta samtidigt. Och tankeväckande.

Kanske är det tänkt att vara en harmlös provokation att använda hänvisningar till Karl Marx vid några tillfällen. Kanske är det ett tidens tecken. Demarkationslinjen mellan höger och vänster har blivit diffus. Karl Marx har med tiden blivit intressant även för den intelligenta högern. Högern håller i viss mån på att tappa tron på kapitalismens hägringar. Vänstern håller på att överge motståndet mot kapitalistiska inslag i ekonomin. Så vem vet vart marknadsekonomin kommer att ta vägen?

Verbalt är Nordström och Ridderstråle styva i korken. Men på ett djupare plan ger de uttryck för den osäkerhet som präglar vår tid. Det tycker jag är sympatiskt.

Text: CHRISTER WIGERFELT
00.03.15