Akademin betyder inte bara bildade människor med obändig vilja att bryta ny mark i okunskapens mörker. Skrapar man på fasaden uppdagas en hel del brister. Dubbelmoralen är ett gift som förpestar den friska kärna som finns i verksamheten på universiteten.

För några veckor sedan blev jag kallad "en mot Göteborgs universitet mycket fientlig person". Dessutom hade jag varit fräck nog att intervjua några "professionella tyckare från universitetet som fått framföra sina välkända åsikter". Personen bakom dessa omdömen är professor på universitetet, de intervjuade är detsamma.

Utfallet var föranlett av en artikel i tidskriften Teknik & Vetenskap på temat forskning och demokrati. Det exceptionella är naturligtvis inte angreppet på mig, det kan man sortera in under akademisk diplomati i största allmänhet. Det andra utfallet är värre. Det är uppenbarligen inte självklart att välkomna en demokratidebatt. Att dessutom sätta etiketten "professionell tyckare" på kollegor som har annan uppfattning är osmakligt.

Ande och materia
Min idealbild av ett universitet är inte att några få har monopol på vad som är riktiga ståndpunkter, speciellt inte när det handlar om demokratifrågor. Universitetets idé är, om akademiker får säga det själva, att bryta ståndpunkter i en öppen diskussion. Oberoende av om det är en professor eller en student som presenterar ståndpunkten. Närmast det idealet kommer man väl inom varje akademisk specialitet, inte i lika hög grad mellan exempelvis en medicinare och en filosof. Forskare, lärare, administratörer och studenter har naturligtvis gemensamma problem att diskutera, som hur demokratin kan utvecklas inom universitetet, oavsett vilken fakultet de tillhör.

Den akademiska kroppen består precis som hos oss andra både av ande och materia. En fin akademisk dygd är ett kritiskt förhållningssätt till texter. Den här texten kan en akademiker nagelfara och analysera och ge intressanta synpunkter på. Lite knivigare kan det bli när vi kommer över på icke-verbal kommunikation. Där har akademikern inte någon särställning gentemot andra.

Förkroppsligad ande
För några år sedan hade en student från fotohögskolan gjort omslaget till universitetets tidning. Bilden föreställde en naken man, en lätt målad vilde med spjut i handen. En sådan bild kommunicerar inte främst med intellektet utan med magen, med känslornas inre. En professor vid universitetet sade upp prenumerationen på tidningen på grund av denna bild. Naturligtvis inte med hänvisning till den svårfångade självbilden eller någon form av bildanalys, utan med akademisk välkänd retorik. Fotografiet gav inte en värdig bild av universitetet.

Texten må vara hemarenan för akademiker, men det betyder inte att alla texter är likvärdiga. Text som kommunicerar mellan olika forskare har betydligt högre dignitet än text som vänder sig från forskare till allmänheten. Det finns gott om skildringar där det framgår att populariseringar av forskning varit negativt i den akademiska karriären.

Den flyende anden
Den öppna debatten och den friska akademiska luften har fortfarande stor attraktionskraft på nya studenter. Den bilden sprider universiteten också gärna själva. Den akademiska självständigheten har länge varit ett adelsmärke för att motivera ytterligare anslag från olika finansiärer. För några år sedan skrev en högt uppsatt professor i ett policydokument om universitetets roll:

"Universitetet är en plats i samhället där var och en skall kunna säga sin mening och bli tagen på allvar. De som förkväver den fria debatten genom maktspråk har ingenting på ett universitet att göra. Allt skall kunna ifrågasättas och debatteras. På ett universitet måste råda jämlikhet och jämställdhet i arbetet. I annat fall kommer inte universitetets nuvarande nätverksstruktur att fungera."

När texten senare skulle prövas mot verkligheten betydde den ingenting. Professorn låtsades att den överhuvud taget inte existerade, men för de flesta som läst den var det motstridiga handlandet uppenbart.

Orden får liv
Naturligtvis vore det enklast för alla parter om orden verkligen betydde det vi lärt oss att de betyder. Den kände tyske samhällsfilosofen Jürgen Habermas har ställt upp några kriterier för hur demokratin ska kunna utvecklas positivt. Ett av kraven är att man kan utveckla det han kallar "äkta" kommunikation mellan olika samhällsgrupper. Habermas borde vara obligatorisk läsning på universitetet.

Texter i all ära. Det akademiska förhållningssättet till ord och deras betydelse skapar osäkerhet. Så man ska kanske förhålla sig till akademiker på samma sätt som mina egna barn förhåller sig till mig. Det är inte främst vad jag säger som betyder något, utan vad jag gör. Det är först när ord och handling överensstämmer som orden betyder något på djupet.

text: CHRISTER WIGERFELT
13.1.1999