Allt fler utan hem!

Utvecklingen måste stoppas!

  Antalet hemlösa i våra storstäder växer, samtidigt som den sociala nedrustningen slår hårt mot de frivilligorganisationer som förut fångade upp många av dem som samhällets sociala insatser inte lyckats nå.
 

Små snöflingor faller lätt från det mörka himlavalvet. I en jämn rytm når de den redan vita marken och varje flinga blir ett med det vita duntäcket. Det är december. I varje hem lyser skimrande adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren. Dofter av glögg, pepparkakor och nykokt knäck, fyller hemmen med julstämning.
Det är den här tiden som är som allra svårast för de människor som inte har någonstans att bo. När temperaturen kryper under nollstrecket och de varma sommardagarna i parken byts ut mot trappuppgångar, allmänna toaletter och värmen i Nordstans korridorer. Där har de glada skratten tystnat, dofterna ebbat ut och juleljusen för längesedan brunnit ner. De hemlösa är ensamma, bortglömda och lämnade helt åt sig själva.

Många samverkande faktorer
Tyvärr är de en allt för vanlig syn i de svenska storstäderna idag. Människor som saknar ett hem och tvingas leva utanför samhällets portar. En undersökning som socialstyrelsen gjorde 1993, visade att enbart Göteborg då hade 1352 hemlösa människor, varav 183 stycken var kvinnor och 73 stycken av dessa levde med minderåriga barn. Det finns ingenting som talar för att dessa siffror skulle ha minskat sedan dess.
Det är en rad olika faktorer som sammantaget kan orsaka hemlöshet. På senare år är det främst arbetslöshet och missbruk av olika slag, kombinerat med psykiska problem och en stor brist på socialt stöd från anhöriga och
myndigheter.

Hjälp från frivilligorganisationer
Den enda verkliga hjälp dessa människor har tillgång till är de olika frivilliga organisationerna. Frälsningsarmén ställer upp med mat och logi, Stadmissionen och Räddningsmissionen likaså.
Förr fanns det ett stort antal frivilliga organisationer dit de hemlösa människorna kunde bege sig. Dessa organisationer drev härbärgen och ungkarshotell. Ställen där människorna för en kort stund kunde känna lite trygghet, få något att äta och för en liten slant, sova i en varm bädd.

Bantade bidrag
När den ekonomiska krisen för fem år sedan drabbade Sverige, bestämdes det att varje kommun skulle spara, samtidigt som människor avskedades. Kommunens bidrag till de frivilliga organisationerna bantades. För att inte gå i konkurs, tvingades organisationerna ta ut dubbla avgifter från de hemsökande. Frälsningsarmén tvingades till exempel att femdubbla hyrorna. Härbärgen lades ned på löpande band, samtidigt som fler och fler människor blev hemlösa på grund av nedskärningarna. Nedläggningar och hyreshöjningar har medfört att de frivilliga organisationerna inte längre är ett säkert alternativ för dem som varken har fast bostad eller fast inkomst.

Är det demokratiskt?
Man kan fråga sig om det är demokratiskt att hemlösa människor, vilka alla har rätt till ett drägligt liv med bostad och mat, tvingas leva i kartonger på gatan. Är det rätt att människor i Sverige ska behöva svälta och plocka tomburkar, för att kunna köpa sig lite mat? Vart har det sociala skyddsnät, vilket Sverige var så berömt för tagit vägen? När psykiskt störda människor forslas bort från behandlingshemmen med kvalificerad personal, ut i samhället för att klara sig på egen hand. När barn tillåts bo på fläkttrummorna i Nordstans P-hus, natt efter natt, utan att folk reagerar. Är det rätt att barn ska växa upp, tillsammans med missbrukande föräldrar, utan hem, trygghet och rätten till ett anständigt liv?

Utvecklingen måste brytas!
För att denna negativa utveckling skall brytas, måste myndigheterna i Sverige vidta ett antal åtgärder. Först måste de sociala myndigheterna försöka nå de människor som bor på gatan. Många av dessa människor skäms och tycker att det är förnedrande att gå till det sociala, där de är tvungna att blotta hela sitt liv. Därför väljer de att inte gå dit och istället leva ett liv på gatan.
Fler platser på jourboende eller härbärgen måste ordnas. Gatan skall inte behöva vara det enda alternativet till ett icke befintligt hem. Dessutom måste mer göras på ett tidigare stadium, för att stoppa missbruket av alkohol och narkotika så att det inte sprids ännu mer. Det kommunala stödet till de frivilliga organisationerna måste återupprättas. Det måste vara en möjlighet att som sista räddningsplanka kunna söka sig dit.

Många unga
På senare tid har Göteborg ett allt yngre klientel hemlösa människor som genom missbruk blir allt svårare och svårare att återbörda till arbete och fast bostad. Den utvecklingen måste brytas. Alla göteborgare har sett dem. På dagen försvinner de i de stora folkmassorna, men på kvällen kommer de fram. De finns överallt i centrum och antalet hemlösa växer hela tiden.
Det är oacceptabelt att ett välfärdsland som Sverige tillåter en sådan djup misär som hemlösheten skapar. Skall något ske så får inte politiker, tillsammans med vanliga människor på gatan, vända sig från problemet med de hemlösa. Dessa människor har lika stor rätt till bostad som du och jag har. Det målet måste vara att lyfta fram problemet, våga konfrontera och lösa det innan det växer till ännu större proportioner. Annars finns risken att det blir näst intill omöjligt att lösa.

text: JENNY JOSEPHSSON

Tillbaka till föregående sida