|
Små
snöflingor faller lätt från det mörka himlavalvet.
I en jämn rytm når de den redan vita marken och varje flinga
blir ett med det vita duntäcket. Det är december. I varje hem
lyser skimrande adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren. Dofter
av glögg, pepparkakor och nykokt knäck, fyller hemmen med julstämning.
Det är den här tiden som är som allra svårast för
de människor som inte har någonstans att bo. När temperaturen
kryper under nollstrecket och de varma sommardagarna i parken byts ut mot
trappuppgångar, allmänna toaletter och värmen i Nordstans
korridorer. Där har de glada skratten tystnat, dofterna ebbat ut och
juleljusen för längesedan brunnit ner. De hemlösa är
ensamma, bortglömda och lämnade helt åt sig själva.
Många samverkande faktorer
Tyvärr är de en allt för vanlig syn i de svenska storstäderna
idag. Människor som saknar ett hem och tvingas leva utanför samhällets
portar. En undersökning som socialstyrelsen gjorde 1993, visade att
enbart Göteborg då hade 1352 hemlösa människor, varav
183 stycken var kvinnor och 73 stycken av dessa levde med minderåriga
barn. Det finns ingenting som talar för att dessa siffror skulle ha
minskat sedan dess.
Det är en rad olika faktorer som sammantaget kan orsaka hemlöshet.
På senare år är det främst arbetslöshet och missbruk
av olika slag, kombinerat med psykiska problem och en stor brist på
socialt stöd från anhöriga och
myndigheter.
Hjälp från frivilligorganisationer
Den enda verkliga hjälp dessa människor har tillgång till
är de olika frivilliga organisationerna. Frälsningsarmén
ställer upp med mat och logi, Stadmissionen och Räddningsmissionen
likaså.
Förr fanns det ett stort antal frivilliga organisationer dit de hemlösa
människorna kunde bege sig. Dessa organisationer drev härbärgen
och ungkarshotell. Ställen där människorna för en kort
stund kunde känna lite trygghet, få något att äta
och för en liten slant, sova i en varm bädd.
Bantade bidrag
När den ekonomiska krisen för fem år sedan drabbade Sverige,
bestämdes det att varje kommun skulle spara, samtidigt som människor
avskedades. Kommunens bidrag till de frivilliga organisationerna bantades.
För att inte gå i konkurs, tvingades organisationerna ta ut dubbla
avgifter från de hemsökande. Frälsningsarmén tvingades
till exempel att femdubbla hyrorna. Härbärgen lades ned på
löpande band, samtidigt som fler och fler människor blev hemlösa
på grund av nedskärningarna. Nedläggningar och hyreshöjningar
har medfört att de frivilliga organisationerna inte längre är
ett säkert alternativ för dem som varken har fast bostad eller
fast inkomst.
Är det demokratiskt?
Man kan fråga sig om det är demokratiskt att hemlösa människor,
vilka alla har rätt till ett drägligt liv med bostad och mat,
tvingas leva i kartonger på gatan. Är det rätt att människor
i Sverige ska behöva svälta och plocka tomburkar, för att
kunna köpa sig lite mat? Vart har det sociala skyddsnät, vilket
Sverige var så berömt för tagit vägen? När psykiskt
störda människor forslas bort från behandlingshemmen med
kvalificerad personal, ut i samhället för att klara sig på
egen hand. När barn tillåts bo på fläkttrummorna i
Nordstans P-hus, natt efter natt, utan att folk reagerar. Är det rätt
att barn ska växa upp, tillsammans med missbrukande föräldrar,
utan hem, trygghet och rätten till ett anständigt liv?
Utvecklingen måste brytas!
För att denna negativa utveckling skall brytas, måste myndigheterna
i Sverige vidta ett antal åtgärder. Först måste de
sociala myndigheterna försöka nå de människor som bor
på gatan. Många av dessa människor skäms och tycker
att det är förnedrande att gå till det sociala, där
de är tvungna att blotta hela sitt liv. Därför väljer
de att inte gå dit och istället leva ett liv på gatan.
Fler platser på jourboende eller härbärgen måste ordnas.
Gatan skall inte behöva vara det enda alternativet till ett icke befintligt
hem. Dessutom måste mer göras på ett tidigare stadium,
för att stoppa missbruket av alkohol och narkotika så att det
inte sprids ännu mer. Det kommunala stödet till de frivilliga
organisationerna måste återupprättas. Det måste vara
en möjlighet att som sista räddningsplanka kunna söka sig
dit.
Många unga
På senare tid har Göteborg ett allt yngre klientel hemlösa
människor som genom missbruk blir allt svårare och svårare
att återbörda till arbete och fast bostad. Den utvecklingen måste
brytas. Alla göteborgare har sett dem. På dagen försvinner
de i de stora folkmassorna, men på kvällen kommer de fram. De
finns överallt i centrum och antalet hemlösa växer hela tiden.
Det är oacceptabelt att ett välfärdsland som Sverige tillåter
en sådan djup misär som hemlösheten skapar. Skall något
ske så får inte politiker, tillsammans med vanliga människor
på gatan, vända sig från problemet med de hemlösa.
Dessa människor har lika stor rätt till bostad som du och jag
har. Det målet måste vara att lyfta fram problemet, våga
konfrontera och lösa det innan det växer till ännu större
proportioner. Annars finns risken att det blir näst intill omöjligt
att lösa.
text: JENNY JOSEPHSSON
Tillbaka till föregående
sida |