Stockholm har det. Liksom Malmö, Oslo och Köpenhamn. Bara Göteborg vägrar styvnackat ha öppna möten i sina stadsdelsnämnder. Trots påstötningar utifrån stadsdelarna.

NÄR SDN-REFORMEN genomfördes 1990 var det inte förenligt med lagen att ha öppna nämndsammanträden. Men 1993 konstaterade en statlig utredning att medborgarnas möjligheter till insyn minskat i takt med att kommunfullmäktige delegerat alltfler ärenden till olika nämnder, både stadsdels- och facknämnder. 1994 ändrades därför kommunallagen så att en nämnd, om fullmäktige medger det, kan besluta att ha offentliga möten. Ändå avslog kommunfullmäktige i Göteborg så sent som våren 1996 Majorna SDN:s ansökan om att få göra sina sammanträden offentliga. I motiveringen heter det att "de öppna förutsättningslösa diskussionerna och beslutsfattandet i praktiken riskerar att flytta till andra rum". DET VAR MODERATERNA och socialdemokrater i kommunstyrelsen som gjorde gemensam sak när ansökan avslogs. Lars Johansson, (s) ordförande i SDN-delegationen, skäms inte för beslutet. - Vi har bestämt att själva beslutssammanträdena ska vara slutna och vi har inga planer på att ändra det, konstaterar han. Beslut och politiska diskussioner riskerar att flytta till andra informella möten och någon verklig insyn kommer då inte till stånd, resonerar Johansson. - Malmö har till exempel öppna möten. Men där har man också olika utskott och de är ju slutna. I Göteborg vill vi istället aktivera medborgarna i själva verksamheterna, till exempel genom lokala skolstyrelser, påpekar han. DE ARGUMENTEN går inte hem i Stockholm. Där har nämnderna, efter att fullmäktige starkt rekommenderat det, börjar med offentliga möten under uppbuggnadsåret. Erik Nilsson, ordförande (s) i Norrmalm SDN, tycker det är självklart med öppna möten. - Medborgarna ska kunna komma och se själva om politikerna gör som de har lovat, säger han. Han avfärdar argumentet att besluten flyttas till slutna rum med att det i viss mång redan skett. - Alla partier kommer förberedda till sammanträden och på så sätt kan man säga att besluten redan tagits. Det här handlar om insyn. Medborgarinflytande får får utövas i andra forum. Under det förberedande året har de offentliga sammanträdena lockat förvånansvärt stora skaror åhörare; på Norrmalm i genomsnitt 120 personer på varje SDN-möte. Och ungefär likadant har det sett ut i andra stadsdelar i Stockholm. - Jämfört med kommunfullmäktige är det ju en enorm succé, säger statsvetaren Jonas Sandqvist, som utvärderat försöksverksamheten. HAN ÄR I PRINCIP positiv, men ser vissa nackdelar med öppenheten. - Kanske blir det en partipolitisering, man vill driva sitt partis linje hårdare utåt. Och så finns risken att besluten istället tas i presidierna och då är färre ledamöter med och fattar besluten. Fördelarna överväger dock. - Fler medborgare blir medvetna och partierna tvingas bli mer tydliga, politikerna måste stå för sina beslut, säger Jonas Sandqvist. FRÅGAN ÄR OM det stora intresset som öppna möten rönt i Stockholm kommer att hålla i sig. Agneta Rehnvall, moderat oppositionsborgarråd och ivrig motståndare till stadsdelsnämnderna, tror att det mest handlar om ett nyhetens behag. - Se på kommunfullmäktige som alltid haft öppna sammanträden. Där är intresset mycket skralt. Jag har svårt för att tro att folk i längden skulle intressera sig för nämndernas möten. Och jag befarar att det ändå bara skulle bli en kvalificerad uppvisning i opportunism, säger Agneta Rehnvall. HENNES PARTIKOLLEGA Kerstin Gustafsson, stadsdelspolitiker i Rinkeby och med egna erfarenheter,är dock av annan åsikt. - Öppna möten fungerar bra och det ska vi fortsätta med. Men, det är klart, vi måste göra mer, säger Kerstin Gustafsson. text: HELENA UTTER bild: HENRIK LANGE Synpunkter? Skicka ett debattinlägg! Tillbaka till innehållsförteckning