Själva ordet egenmakt dök för första gången upp
i en artikel skriven av Karl-Petter Thorwaldsson inför den socialdemokratiska
partikongressen 1993. Han sade där att den representativa demokratin
skulle ersättas med mer direkt sådan. I sitt delbetänkande
1995 skriver storstadskommittén att "ökad vanmakt lämpligast
skall mötas med vad vi kallar egenmakt". Där definieras också
begreppet som "... den makt som medborgaren utövar i sin vardag".
Som lämpliga områden för utövande av egenmakt nämner
utredningen boende, skola och barnomsorg. De anser att det är viktigt
att inflytande skall ske i konkreta och vardagliga situationer. Ett nyckelord
i sammanhanget är "brukarinflytande".
Människorna ska ses som resurser som brukare är de
de verkliga experterna på de områden som skall
beslutas om.
Kommittén har till sin hjälp haft ett antal så kallade
fokusgrupper, bestående av ett trettiotal människor bosatta i
förorter till Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa grupper
har fått samtala kring makt, vanmakt, syn på politiker och uppfattning
om demokrati.
Delbetänkandet har titeln Egenmakt
- att återerövra vardagen
och är SOU 1996:177. Det kan beställas från Fritzes kundtjänst,
106 47 Stockholm. |