Den kreativa staden
	Ett resonemang kring Franco Bianchinis och Charles Landrys bok The Creative City

Den närmaste vägen mellan min förr-förra lägenhet och city, gick diagonalt genom parken framför Carlanderska sjukhemmet i Göteborg. Men den grusade gångvägen var inte alls diagonal. Den sträckte sig spikrakt fram; från en plats där många ville gå, till ett ställe dit få ville komma. Fast vi gick ju på tvärsen ändå. Och förvandlade gräsmattan till en sörjig leråker. Att välja handlar om att väga för- och nackdelar mot varann. Och en genväg är en genväg, dess attraktionskraft kan inte överdrivas. Alltså genade vi. Gräsmattan blev allt lerigare, och min förundran inför gatukontorets tröga och byråkratiska principfasthet allt större. Men idag finns där faktiskt en alldeles förträfflig grusad väg, nästan vinkelrätt diagonalt genom parken, och gräsmattan mår båttre än nånsin förr. Carlanderska parken i Göteborg är ett litet, ja på många sätt obetydligt problem. Men det finns liknande exempel överallt, i alla städer, alla stadsdelar och kanske alla kvarter. Blir de tillräckligt många tappar invånarna känslan att det är deras stad, att staden finns för deras skull. Viljan att själva ta hänsyn och anstränga sig försvinner. Förfallet, nedsmutsningen, klottret och alienationen tar fart. Kreativitet - en nyckel till framgång I boken "The Creative City" resonerar britten Charles Landry och italienaren Franco Bianchini kring humanistiska aspekter på stadsmiljö och stadsplanering. Nyckeln till framgång för en stad i framtiden, menar de, är kreativitet. Förmåga att se problem ur nya perspektiv, våga pröva oväntade lösningar. Staden Groningen i Nederländerna införde, trots protester från affärsinnehavare, stora cykel- och gångvänliga områden i innerstaden. Nu försöker stadens handlare att få ännu fler bilfria zoner till stånd, eftersom det visat sig så lönsamt för affärerna. Dessutom har inflyttningen till innerstan ökat och marknadsvärdena har stigit. Samma utveckling har München haft. Förbättrade villkor för fotgängare, tillsammans med en stor utbyggnad av kollektivtrafiken, har lett till klart förbättrade resultat för handlare i stan. Shoppingcentrat Elephant & Castle i södra London var länge en tråkig och illa omtyckt plats. Men det till synes underliga och kritiserade, men billiga, beslutet att lägga på ett lager rosa färg, ledde till att omsättningen ökade med tio procent på bara ett år. Bättre vägar - inte fler Staden har alltid varit möjligheternas och förändringarnas plats. Och nu är vi i västvärlden redan halvvägs i resan mot kunskapssamhället, med färre storskaliga personal- och materialkrävande industrier. Landry och Bianchini menar att den "fysiska" utvecklingen gått så långt den kan. Det är inte mer vi behöver, utan bättre. Ännu en väg skapar inte fler jobb, men ett bra vägnät förbättrar samhället. Ett nytt miljonprogram löser inga problem, men det finns mycket att vinna på att förbättra boendemiljön i våra städer. Känslan inför staden, atmosfären, den mjuka infrastrukturen, omgivningen, är viktiga ingredienser för en välfungerande stad. Och det kräver andra och nya kunskaper hos stadsplanerare. Inför OS i Barcelona 1992 skapade staden ett stort nätverk av 150 sammankedjade och utsmyckade allmänna platser. Dessa skapade andningshål i den hektiska staden och lättade upp innerstadslandskapet. Melbourne lyckades under det expansiva 70-talet genomföra restriktioner som reglerade byggnadernas höjd. De victorianska fyra till åtta våningar höga fasaderna behölls, och höghus och skyskrapor byggdes innanför, på gårdarna. Sett uppifrån liknar Melbourne andra storstäder som New York, men från gatan, från människoperspektiv ter sig staden mer mänsklig. Dessutom förbjuder Melbourne höghus att från något håll skymma kulturhistoriskt viktiga byggnader. Kunskap i olika fack Floden Turia gick förr rakt igenom staden Valencia. Men för att undvika översvämningar drogs den i stället runt staden. De gröna områden som tidigare varit flodbädd, är nu en avlång stadspark med alla ingredienser. Dessutom sammanlänkar grönområdet nu de delar av staden som tidigare skildes åt av floden. Fullmäktige i Seattle köpte ett uttjänt gasverk och lät en kreativ landskapsarkitekt förvandla det till rekreationsområde mitt i stan. Efter 20 år är denna oväntade lösning, som fick mycket kritik, en självklar och populär del av Seattle. Det är nu nödvändigt, menar Landry och Bianchini, att hitta nya lösningar till en ny verklighet. Det är då en stad måste vara kreativ. Dagens system placerar kunskap i olika fack, åtskilda från varann, och det gör det svårt att på bästa sätt klara en förändring. Det som varit instrumentellt, rationellt och analytiskt, behöver nu bli innovativt, förenande och holistiskt; kort sagt, kreativt. Den moderna staden måste ta större hänsyn till önskningar och inte bara behov. Ett sådant "mjukare" förhållningssätt skapar en bättre stad med bättre invånare, menar de. Byråkratin - ett hinder för kreativitet I dagens städer och förvaltningar finns det en rad hinder för kreativiteten enligt Landry och Bianchini. Som för stor byråkrati. En nödvändighet för att hålla stadsmaskineriet igång, men också ett begränsande tankesätt som genomsyrar hela system, även där det inte är nödvändigt. Eller kortsiktighet. Dagens system kräver snabba och synliga resultat, och hindrar långsiktiga projekt. Men Landry och Bianchini har också förslag till hur en stad bör gå tillväga, för att bli kreativ: Bland annat måste vi omvärdera vad som är framgång och misslyckande. Det är viktigt menar de, att komma ihåg att ett misslyckande kan innehålla fröet till en framgång. Att lära av sina misstag. Vi behöver också nya indikatorer, nya sätt att mäta framgång och kvalitet. Människor upplever en försämring av både livskvalitet och miljö, samtidigt som siffrorna pekar på fortsatt tillväxt och minskad inflation. Det som ofta kallas "mjuka" aspekter måste finnas med i värderingsmodellerna. Dags att bli interkulturell Landry och Bianchini framhåller dessutom betydelsen av att låta invandrargrupperna vara delaktiga. Med andra sätt att se på problemen kan bättre och mer kreativa lösningar komma till. Som exempel tar de upp hur nödvändiga invandrarna har varit för att bibehålla levande kvartersbutiker. Ett problem vi måste ta itu med är bristen på utbyte mellan de olika kulturerna. Vi lever i ett multikulturellt samhälle, men nu är det dags att göra det interkulturellt. Som förebild pekar Landry och Bianchini på all ny musik som genererats i mötet mellan olika traditioner. Samma fruktbara utbyte borde kunne ske även i andra delar av samhället. Tiden är en annan, ofta bortglömd faktor, som rätt utnyttjad kan vitalisera den moderna staden. Nu gör de flesta precis samma saker exakt samtidigt. Lunch, lite shopping och några ärenden under en timmes rast mitt på dan. Och öppettiderna är ungefär desamma vad som än försiggår innanför entrén. Landry och Bianchini menar att det är just ett dåligt utnyttjande av tiden, som gjort att stora köpcentra tagit så stora delar av handeln att innerstaden fått problem. Ta kontroll över vädret Milano föreslog 1990 nya öppettider för affärer i innerstan. Dels för att anpassa sig till den nya verkligheten med dels även kvinnor i heltidsarbete, dels nya livsstilsmönster överlag. Dessutom hoppades de få en bättre fördelning av trafiken in och ur city. Resultatet blev mycket lyckat. Det kanske allra mest oväntade, och allra mest kreativa exemplet, som Landry och Bianchini nämner i sin bok, handlar om att ta kontroll över vädret. Något som ju faktiskt verkar omöjligt. Staden Glasgow insåg att det dåliga klimatet inte kunde locka många turister. Men det finns ju alltid de som har det ännu värre. Som Island, där de gjorde en mycket lyckad marknadsföring, och Glasgow kunde glädjas åt stora grupper isländska turister. I Sevilla är det på sina ställen riktigt svalt och skönt, även när termometern skjuter i höjden. De har nämligen skapat små oaser med egna mikro-klimat, med hjälp av fontäner och grönområden. På Valencias största torg har en gigantisk duk sträckts mellan två hustak. Så nu finns det både skugga under soliga dagar och skydd mot regn när vädret slår om. text: LENNART PETERSON Skriv till Alba | Tillbaka till innehållsförteckning