| |
Ja,
många har reagerat kraftigt på lagen som reglerar kommunens
skyldighet att svara för vissa elever. De anser att sex kilometer är
en alldeles för hög gräns och att den borde sänkas,
eller slopas helt. Denna lag gäller i hela Sverige, men i Göteborgs
kommun har man ändå beslutat att alla grundskoleelever ska få
busskorten gratis. Grundskoleeleverna åker så lite kollektivt,
därför kostar gratis resor för dem nästan ingenting.
Om däremot gymnasisterna skulle få busskort skulle kommunen gå
miste om sin inkomst, eftersom gymnasisterna åker oftare. Det är
kommunfullmäktige och stadskansliet som beslutar om skolbusskorten
för elever i grundskolan, medan staten och utbildningsförvaltningen
bestämmer om gymnasisternas busskort. Det är alltså två
helt olika beslutsfattare som beslutar om dessa frågor.
Grannen får busskort
Det som upprör gymnasieeleverna mest är att grannen som går
på vid samma busshållplats och ska till samma ställe får
ett busskort. Det skiljer bara några hundra meter mellan husen, men
politikerna anser att man måste dra gränsen någonstans,
även i ett tättbebyggt område. Kanske ännu mer upprörande
är att barn i sjuårsåldern får gratis busskort, även
om de endast har några minuters gångväg till skolan. Dessutom
får barn i denna ålder ofta skjuts dit de ska. Grundskoleeleverna
har alltså inte samma behov av ett busskort som gymnasieelverna. Det
är bara att konstatera.
Inte något stort problem
Peter Setterberg på stadskansliet anser inte att detta är något
större problem. Barnens föräldrar är fortfarande underhållsskyldiga
tills dess barnen fyllt arton och därför är det deras ansvar
att se till att barnen får busskort. Dessutom är studiebidraget
till för att finansiera avgifter som busskort.
- Vi mäter faktiskt inte fågelvägen som de flesta tror,
utan färdvägen. Därför går det inte heller att
skylla på att man är tvungen att gå över ett berg
eller en sjö, säger Peter Setterberg.
Han tycker dock att det är en nödvändighet att grundskoleeleverna
får gratis busskort, så att de tidigt får lära sig
att vara ute i trafiken och åka spårvagn.
Kostar sjutusen kronor
Anna Berntsson är en tjej som har engagerat sig i frågorna om
busskorten. Hon är elev på Angeredsgymnasiet och går första
året på samhällsvetenskaplig linje. Varje dag måste
Anna åka fram och tillbaka mellan Hisings Kärra och Angered och
själv betala för de fem kilometer långa resorna. Anna tycker
att det är fruktansvärt orättvist att inte alla får
busskort.
- Vi som inte får busskort får mycket mindre pengar att röra
oss med i månaden. De andra kan spara sina pengar till något
annat, medan vi får använda dem till att köpa busskort.
Det är ju inte rättvist! På dessa tre gymnasieår kostar
det mig sammanlagt sjutusen kronor, säger en upprörd Anna Berntsson.
Anna har blivit kastad fram och tillbaka mellan olika myndigheter och alla
har skyllt på varandra. Först gick hon till Stadsdelsnämnden
i Kärra, men de visste ingenting utan hänvisade henne till Utbildningnämnden.
De i sin tur hänvisade henne till skolan och Anna tog kontakt med Lasse
Johansson, kurator på Angeredsgymnasiet. Han förklarade att det
inte gick att göra någonting åt saken, eftersom det står
i lagen att endast elever med sex kilometer eller mer får busskort.
Inga förändringar
Anna gav dock inte upp utan gick till sin farfar som är aktiv politiker
i Centerpartiet. De två tog tillsammans kontakt med en journalist
på GP-nordväst.
- Det finns faktiskt ett avtal för områdena Säve och Hisings
Kärra som kallas för Säveavtalet. I det avtalet står
det att alla studerande har rätt till fri skolskjuts. Dock kan politikerna
tyda detta hur de vill och det verkar de också göra, säger
Anna besviket. Trots allt detta engagemang från Annas sida har ännu
inte kommit till stånd några förändringar. Hon och
en mängd andra ungdomar får fortfarande betala sina busskort
själva. Politikerna verkar inte ha något medlidande och tycker
att busskorten kostar alldeles för mycket och att det inte är
värt att subventionera dem. I så fall skulle de bli tvungna att
ta av utbildningspengarna och det anser de att det inte är värt.
text: MONA HUOVINEN&THERESE
JATKO
Tillbaka till föregående
sida |