Annika
Petersson har idag hunnit bli 25 år gammal. Hon arbetar som förskolelärare
men är just nu föräldraledig. För åtta månader
sedan blev hon mamma till tvillingdöttrarna Amanda och Rebecka.
Annika gick med i SSU när hon var 17 år och kommer från
ett hem där politiska frågor och diskussioner inte var ovanliga.
- Mina föräldrar var inte politiskt aktiva men det pratades politik
hemma så visst kan man säga att jag har påverkats hemifrån.
Men det var inte därför jag gick med i SSU utan det var kompisar
till mig som fick mig att börja. Nu har de slutat allihop och det är
bara jag som har blivit kvar, berättar Annika.
Hon tycker att SDN är en bra form. Indelningen i mindre, geografiskt
och beolkningsmässigt väl avgränsasde områden ger överblick
och hanterlighet.
- Jag trivs och tycker det är roligt att jobba som SDN-politiker. Sociala
frågor som skola, barn- och äldreomsorg har alltid intresserat
och engagerat mig. Även om ramarna för vår verksamhet beslutas
centralt tycker jag att vi kan göra mycket själva. Vi gör
egna prioriteringar efter hur verkligheten ser ut och efter vad vi bedömer
som riktigt.
Upprustad skola och nya
daghem
Annika
håller inte med om att SDN bara har använts som en effektiv organisation
för att administrera nedskärningar. Hon tycker att det var olyckligt
att reformen sammanföll med den ekonomiska krisen men att det ändå
har gått att göra positiva insatser inom ramen för SDN.
- Det hade naturligtvis varit kul om kommunens ekonomin varit bättre.
Nu tror jag ändå att vi hittills varit ganska förskonade
i Högsbo jämfört med andra stadsdelar. Vi har inte haft några
direkta underskott och har därför kunnat behålla mycket
av den befintliga verksamheten intakt. Vi har också gjort en del nya
satsningar. Högsboskolan har rustats upp och kommer återigen
att bli en grundskola. Vi har startat en del nya daghem och även fritidsklubbar
för äldre barn för att de ska ha någonstans att ta
vägen och även kunna köpa sig lite mat billigt.
Svårfunnen demokrati
SDN-reformens
uttalade målsättning att fördjupa demokratin har enligt
de flesta bedömare mer eller mindre misslyckats. I Högsbo självdog
försöket att nå invånarna via politikerjour-verksamhet.
 - Intressset
var för dåligt så vi försöker hitta andra former
i stället. Vi ger ut en A4-tidning, ett slags nyhetsbrev som beskriver
vad som händer i stadsdelen och vi har öppna temamöten. Vi
försöker också komma ut i verkligheten så mycket som
möjligt genom till exempel studiebesök, berättar Annika och
påpekar att folk själva både ringer och skickar brev för
att ge egna åsikter eller för att informera sig.
Annika skrattar och berättar att vid ett studiebesök på
en skola kom en liten knatte fram till hennes Sdn-ordförande och frågade
med stort allvar om hon alltid åkte limousin till jobbet. Ett komiskt
inslag men samtidigt en liten vink om hur politkerna uppfattas i dagens
Sverige.
- Det händer att lärare tycker att vi ska komma ut och besöka
dem oftare. När vi då berättar att vi har vanliga jobb att
sköta blir en del mycket förvånade. Många verkar inte
inse att vi jobbar ideellt.
Gärna politik i framtiden
Hinner
man då som ideellt arbetande politiker sätta sig in i de ärenden
man ska besluta om eller sitter man i knäet på tjänstemännen?
- Vi har en bra kontakt och öppen dialog med stadsdelstjänstemännen.
De förbereder ärendena och vi måste ju kunna lita på
att de gör sitt jobb. Genom att vi infört konsekvensbeskrivningar
har vi fått bättre underlag för besluten och vi köper
inte tjänstmannaförslag rakt av. Vi återremmitterar ärenden
om vi tycker att beslutsunderlaget inte räcker till eller att konsekvenserna
av ett förslag inte är acceptabla.
Som tvillingmamma har Annikas situation förändrats radikalt och
hur mycket tid det blir över för politiken framöver vet hon
inte. Så länge hon är mammaledig hinner hon vara med på
nämndmötena och en del temamöten men när hon sedan ska
börja arbeta igen blir det svårare.
- Eftersom jag flyttade ifrån Högsbo när jag fick barn kommer
jag inte att bli kvar där efter nästa val. Räcker tiden till
vill jag gärna fortsätta att jobba politiskt men var och på
vilken nivå det blir har jag ingen aning om.
text: PETER WERNBOM
bild: HENRIK LANGE
foto: HANS RYDMAN
| 