Tvära litterära kast Kravallerna i Göteborg vid EU-toppmötet i somras kunde upplevas som smått overkliga. Författaren Åke Edwardson berättade för Alba att han fick frågan vid en intervju hur kommissarie Winter i hans deckare skulle sett på händelserna. Det blir allt vanligare att man utgår från den fiktiva världen för att förstå den verkliga världen. På väg från en intervjun ramlade vi in i bokhandeln Aniara. Det blev naturligtvis diskussioner om deckare och författare. Men Edwardson, där går gränsen för vad man kan läsa, menade en av försäljarna. Mer hårdkokta saker skulle det vara. Men i vilken av världarna händelserna skulle utspela sig i fick vi inte veta.

Hyllning till konsten Det kända och äkta konstnärsparet Eva Bergman och Henning Mankell har flyttat till överklassens hemborg Särö, utanför Göteborg. En lördag klipper en granne sin gräsmatta. Ut kommer Eva och ber grannen att sluta klippa gräset, eftersom Henning sitter inne och "skapar". Fem minuter senare klipper alla grannarna runt huset sina gräsmattor. Det är sannerligen hårda villkor att bo i ett kulturfattigt område.

Maktens män (1) Göteborgs-Posten har kartlagt maktstrukturen i Göteborg. Nummer ett är inte helt oväntat Göran Johansson. Alla tunga politiska beslut filtreras genom honom. Kommunalpamparna från 50-talet skulle känna igen strukturen. Men efter honom börjar förvirringen i tidningen. Det är fler mediepersoner som figurerar på listan än folk från näringslivet. Navelskådandet har sina höjdpunkter.

Maktens män (2) Göteborgs-Posten satte ändå en trend i den lokala medievärlden. Studenttidningen Spionen gjorde sedan ett försök att kartlägga makten på universitetet. Till mest inflytelserik utsågs Mölndals kommunalpamp Bengt Odlöw. Inte rätt, men kanske inte helt snett. Han lyckades förhala Pedagogens flytt från Mölndal till Göteborg i flera år. Vice informationsdirektör Åke Pettersson, "känd" estradör i slutna sällskap, bedöms ha större inflytande än sin kvinnliga chef, vilket nog kan stämma. Men att han skulle ha större inflytande än en av universitetets grå eminenser som dessutom är "politiskt" ansvarig för informationsverksamheten, Lars Nordström, är en klar missbedömning.