| |
Spionthrillerns mästare
har slagit till igen. Hans senaste roman är en intressant
skildring av rymdkapplöpningens USA, närmare bestämt
1958, när amerikanerna genom att skjuta upp en satellit
äntligen skulle komma i kapp ryssarna som just då
låg klart före med sin Sputnik. Dessutom ger han sig
ut på en resa in i den mänskliga hjärnan.
Tänk dig att vakna och inte
minnas. Inte minnas någonting. Inte vad du heter eller
hur du hamnat där du vaknade. Bara ha en otrolig huvudvärk
och en stark känsla av att någonting är fel.
Det är vad som händer huvudpersonen i Ken Folletts
senaste roman I minnets labyrint (senaste på svenska vill
säga, en ny är redan på gång i hemlandet).
Vi får sedan följa honom när han försöker
nysta upp sitt liv igen, blandat med tillbakablickar sedda ur
hans egna och hans vänners ögon. Eftersom Ken Follett
gärna skriver spionthrillers så har Luke, som han
lyckas få reda på att han kallas, inte slagit i huvudet
när han trillade i badkaret utan naturligtvis har han blivit
hjärntvättad.
Vad som hade kunnat vara en ganska banal spionhistoria (och också
är det om man enbart ser till själva grunddragen i
berättelsen) blir i Ken Folletts händer en klart läsvärd
roman. Han leker med alla schabloner och lyckas få till
någonting extra av dem. Han väcker en mängd tankar
om vad som skulle hända om man själv tappade minnet.
Luke börjar omvärdera hela sitt liv. Han inser att
han gift sig med fel kvinna och att ingenting blivit som han
velat. Ett extra spänningsmoment är också att
man länge inte vet vem som är ond och vem som är
god i denna till en början ganska trassliga väv.
I minnets labyrint är också en intressant skildring
av kalla krigets USA. Det är rymdkapplöpning och minnet
av andra världskriget vilar fortfarande tungt över
vardagen. Follett ger snabba, effektiva blickar in i femtiotalet.
Han beskriver träffsäkert miljöer och fångar
tidsandan i meningar som "Elsbeth hade alla upptänkliga
köksmaskiner till sin hjälp i det glänsande köket".
Till saken hör att Elsbeth är Lukes fru, men även
en av USAs mest framstående matematiker. Och för att
fylla i schablonen ytterligare, naturligtvis otroligt snygg.
Jag tror inte att jag kommer att bära med mig några
bestående minnen av boken, den är inte tillnärmelsevis
lika spännande som genombrottsromanen Nålens öga,
men en stunds intelligent underhållning erbjuder den ändå.
Siri Reuterstrand
2002.01.24
|
