|
Glasmassan
Glaset förmerar himlen,
förhöjer ljuset
och sänder iväg
de flyende molnbollarna
åt olika håll
likt en ofantlig nebulosa;
en jätteprisma av
blåtonat glas.
Glaset speglar ljusorglar
i upprymd oreda under
sköna sommarkvällar
åt söder, när
tusentals olikfärgade lampor
och neoner tänds i
förväntans sorl över ett
rosa Liseberg.
Glaset förmedlar
medlevande figuranter
jämte högvördiga predikanter
från förr: "Se där
svävar biskop af Wingårds
fader Johan; högt
upp i den klara skyn ovan
Örgryte Gamla Kyrka."
Glaset immatrikulerar
Esaias Tegnér
och Viktor Rydberg
som hövligt gästboksprisar
i det kalla tornrummet
på Gamla Wilhelmsberg.
I den lilla parken trippar
drottning Desideria.
Glaset fluktuerar
med sina nabor.
Det Gamla Huset
förflyttas till Södra Vägen
och ett miniatyrslott
à la Normandie
uppförs på dess
forna plats.
Glaset reflekterar
konstnärskvarten Ullstorp
invid Underås bro;
ett luggslitet tjäll som hyser
en ung aggressiv Albert Engström
med vännerna Olof Sager-Nelson
och Otto "Ärret" Holmstöm.
Just det! Holmstöm.
Glaset återger
ett dunkelt Södra Burgården
och på andra sidan Mölndalsån
sköljer Ivar Arosenius
sin akvarellpensel i den redan
färggrumlade laken från vävarna.
Målaren har just signerat
"Den stängda krogen".
Glaset möter solen
över Prospect Hill och
Valåsen som i öster skymmer
den täcka gräddbakelsen Överås
i återhållen nyrenässans.
Dit leder en "obetalbar trottoar"
längs en lerig dansk härväg
i munter myt.
Glaset vibrerar mot norr
genom Scandinaviums ovationer
alltmedan Tomtens pagodtorn
tystnat i höjden.
Wilhelm Stenhammars
spröda klockspel klingade av
i en tid med allt häftigare puls
mot evigheten
|
