Sedan i maj 2001 styrs Italien av Silvio Berlusconis s.k. Frihetspool som består av hans eget parti Forza Italia samt Alleanza Nazionale och Lega Nord. Berlusconis koalition styrde Italien under nio stormiga månader 1994 då Lega Nord hoppade av samarbetet och regeringen föll. Men italienarna valde om den något udda koalitionen. Det finns något lockande över denne stenrike man som tycks vilja driva sitt land på samma sätt som sitt företagsimperium Fininvest.

Kritiken mot Berlusconis regering har funnits redan från början. Den har varit försiktig och avvaktande men det har varit klart att de andra EU-ledarna inte riktigt accepterat honom. De som hade väntat sig fördömanden och bojkotter i stil med det som drabbade Österrike när Haiders parti FPÖ kom in i regeringen, tog dock fel. Dels var den bojkotten inte särskilt lyckad, dels är det svårare att kritisera ett stort land än ett litet.

Men kritiken fanns och finns där. Den riktar sig dels mot Berlusconi själv som är misstänkt för flera oegentligheter, korruption och skattebrott. Det finns flera outredda anklagelser mot Berlusconis finansimperium, både utomlands och i Italien. Berlusconis sätt att hantera kritiken har varit att ändra preskriberingsreglerna för vissa ekonomiska brott samt att vidta åtgärder för att begränsa rättsväsendets oberoende. Stor kritik har Berluscioni också fått för sitt mediaimperium. Han kontrollerar stora delar av pressen och TV-kanalerna och dominerar på många sätt helt den offentliga debatten. I valrörelsen lovade han att hans egen roll skulle avvecklas men så har inte skett.

Skepsisen faller också på Berlusconis kamrater i regeringen. Alleanza Nationale har sina rötter i Movimiento Sociale Italiano, ett neofascistiskt parti. Partiets ledare Gianfranco Fini har lagt ner stor möda på att förändra partiet och betraktar det idag som "gaullistiskt och postfascistiskt". Även om partiet idag får sägas vara demokratiskt rumsrent finns det enstaka politiker långt ut på högerkanten. Kända politiker har gjort tveksamma uttalanden och några har pläderat för en historierevisionism för att Mussolini skall framstå in mindre missgynnsam dager till exempel.

Även den tredje partner i regeringen finns det skäl att oro sig för. Lega Nord är ett parti bygger sitt stöd på missnöje med Rom och har försökt samla alla norditalienare till en stor självständighetsrörelse. Partiledaren Umberto Bossi, som var övertygad om att "tjuvarna i Rom och parasiterna i söder" skulle se till att Italien inte klarade eurokraven, lät för ett par år sedan utropa den fria norditalienska republiken Padanien. De senare åren har luften något gått ur självständighetsretoriken och talet om Padanien. Istället tycks retoriken ha skiftat mot främlingsfientlighet. Lega Nord är helt beroende av den yvige och grovt populistiske Bossi. Många norditalienare älskar honom, trots att han ofta byter åsikt och är erkänt opportunistisk. Han ogillar EU och kräver krafttag mot invandringen som han menar leder till kriminalitet och osund kulturblandning. Denne man är nu minister.

Berlusconi kom i ytterligare blåsväder efter händelserna i USA i september då han var ute och talade om islam som en underlägsen kultur. Under hösten och vintern har Berlusconi kraftigt och till synes omotiverat kritiserat sina europeiska kollegor och gjort uttalanden om EU som skulle verka för vulgära till och med för den svenska nej-sidan. Uttalanden från Italiens regering förvånade de europeiska kollegorna som är vana vid att Italien alltid är mest entusiastisk till samarbetet. Då utrikesminister Ruggiero, en av de få personer med integritet och internationellt renommé i Italiens regering, försökte lugna sina europeiska kollegor blev han desavouerad av premiärministern och avgick. Sedan dess är Berlusconi själv utrikesminister och avser att så förbli tills vidare. Ytterligare makt samlas i handen på denna man som redan kontrollerar det fria ordet i stor utsträckning i Italien.

Utvecklingen i Italien är mycket oroväckande och EU-kollegorna lägger pannan i djupa veck när de funderar hur landet skall hanteras. En del försiktiga fördömanden har gjorts och ministerrådets ordförande, Spaniens premiärminister José Maria Aznar, har åkt till Rom för att tala med sin italienske kollega. Tyvärr är även den av den italienska oppositionen villrådig och tycks vara mer upptagen med att gräla med varandra än att enas för att kritisera sin egen regering.

EU-kritiken och populistiska uttalanden är inte det mest allvarliga i detta skede. Däremot är Berlusconis mediaimperium och hans inskränkningar i rättväsendet mycket bekymmersamma. EU skulle inte acceptera ett kandidatland på dessa grunder då får man heller inte se genom fingrarna när det gäller en av de egna.

CECILIA MALMSTRÖM
2002.01.24

Not 1. Folkpartiets landsmöte röstade den 21 okt med stor majoritet för att homosexuella par ska få lov att prövas som adoptionsföräldrar.

Not 2. Besök gärna Cecilias hemsida

Not 3. En grupp liberaler från olika länder i europaparlamentet arbetar för ett öppnare EU från en egen hemsida