|
|
I sin artikel "Är det här bilden av kvinnlighet?" (Aftonbladet 22/01) förfasar sig journalisten Annica Lundbäck över några av världens mest kända kvinnliga tennisstjärnors val av matchdräkt. De befinns icke kyska nog. "Jag försöker inte leka moraltant" skriver hon i ett fåfängt försök att förekomma vad hon tydligen själv inser torde ha blivit de flesta läsares reaktion. Mera ärligt låter hon avsluta artikeln med utropet: "Frågan är vem som kan göra nånting åt det." Samtidigt ackompanjeras texten givetvis av ett flertal stort uppslagna "informerande" bilder på de vackra unga damerna, iförda sina minimala bad-... förlåt, tennisdräkter. Ack ja... vem sa att man inte både kan äta kakan och ändå ha den kvar? Bilder på lättklädda skönheter bidrar förstås till att hålla kvällspressens upplagor betydligt högre än dagstidningarnas. Och för att undvika anklagelser om att tillhandahålla tjänster för ren voyeurism, låter man bilderna sättas in i ett sammanhang där de framstår som kompletterande sakupplysning, illusterande väl valda delar ur den text som - för att fungera som trovärdigt alibi - ideologiskt kontrasterar de "syndiga" fotografierna. "Press-etik" lyder termen på normerna bakom detta micklande. Och pressetiken är man stolt över. Svensk media nedlåter sig minsann inte till sådana snaskerier som ex.vis den brittiska - inga page five-utvik i tabloiderna här inte! ("Kompletterande illustrationer" är förstås en helt annan femma...) Varför fotografier på lättklädda - eller för den delen oklädda - människor egentligen alls ska betraktas som omoraliska är onekligen en intressant fråga. Varför vill man absolut med AL:s ord "göra nånting åt det"? I fria, sekulariserade länder måste det väl i allsin dar vara en medborgerlig rättighet att var och en själv får avgöra vilken typ av kläder man bär? Förvisso hade man kunnat begripa - och dela - AL:s upprördhet om det varit så att förekomsten av mindre döljande tenniskjolar var ett resultat av krav från tävlingsarrangörer & sponsorer. Men så är inte fallet konstaterar artikeln. "Spelarna själva talar om kvinnlighet" skriver AL och som duktig mediafeminist protesterar hon genast: "Det är i alla fall inte en kvinnlighet jag kan identifiera mig med." Nähä. Men när blev det särskilt progressivt att låta personlig klädsmak avgöra (pseudo-)spörsmålet om vad "äkta kvinnlighet" är? Nu rackar journalisten naturligtvis inte ned särskilt hårt på tennisstjärnorna själva - tidningen vill ju för allt i världen inte stöta sig med sina mer nutidsanpassade läsare och uppfattas som att man på allvar ifrågasätter kvinnors rätt att klä sig som de vill. Nej, istället levererar hon en behagligt luddig syndabock: "...någon annan; troligen en man. En man med makt och pengar." Ack, ack, ack. Man kan bara uppgivet skaka på huvudet: Den Mäktige Mörkermannen Som Står Bakom All Världens Elände har slagit till igen... Anna Kournikova, en av de utpekade "omoraliska" tennisstjärnorna, visar att hon står i bättre kontakt med verkligheten: "Det är bara normalt att unga kvinnor vill vara attraktiva". Och visst tusan är det väl det - särskilt om man utgör blickfång för tusentals åskådare och miljontals TV-tittare! Faktiskt medger den upprörda journalisten att även hon har formframhävande plagg ( "i varje fall i garderoben"), att hon använder smink och rentav färgar håret. "Men när jag tränar vill jag ha en rejäl sportbehå, ett stadigt linne och ett par shorts" - inte "...visa stjärten eller tvingas vara rädd att brösten ska trilla ur klänningen varje gång man servar." Nu ska jag erkänna att jag väldigt sällan tittar på damtennis (eller herrtennis heller för den delen), men jag är rätt säker på att om sådan pikant underhållning verkligen bjöds >tennispubliken, skulle Tipsextras dragningskraft på den svenske mannen för länge sen varit ett fullständigt bortglömt fenomen... Långt ifrån något pimpinett viftande med blottade bröst, är den ögonfröjd som bjuds åskådaren i realiteten snarare mer i paritet med den på vilken uteservering som helst om sommaren. Vilket alltså utmålas av AL som ett utslag av en kapitalistisk sammansvärjning som med listig illvilja söker objektifiera kvinnligheten och rasera den svenska jämlikheten! Patetiskt är bara förnamnet... Att låta hycklande ekon av 70:talistisk säckvävs-feminism definiera vad som är kvinnligt idag, tyder inte på att Aftonbladet riktigt insett att vi lämnat 1900:talet bakom oss. Eller? Åjo, Skandinaviens största tidning vet nog fan vad som gäller: kommersialism! Med en och samma artikel lyckas de tack vare rubrik & text locka köpare bland trettiofem-plus-kvinnorna - av vilka majoriteten med sina mer tyngdlagstrogna former helhjärtat stämmer in i skallen mot "hämningslös" exponering av sina yngre konkurrenters fräscha behag - och via bilderna fångar man in liderliga män i alla åldrar (driften att låta ögonen sköljas av fagra flickor är förvisso tidlös). Enda kategorin de missar är de yngre kvinnorna. Men de köper ju ändå inte kvällstidningar. Skönt att se att nån jävel har vettet i behåll. Text: BLEXIE |
 |