Som vi kan se av en annan undersökning i detta nummer av Alba, har läsandet minskat inom alla skikt av samhället. Ett stort och utbrett läsande anses vara en förutsättning för en levande demokrati. Kanske får vi dessutom snart en debatt om den fina kulturens hotade ställning, som vi ju har upplevt ett antal gånger under förra seklet. Vem kan ha synpunkter på detta, om inte tidigare kulturministern och demokratiutredaren Bengt Göransson?

Flera undersökningar visar att läsandet har minskat. Har du några idéer om varför det har blivit så?
- Ibland dramatiserar man detta alltför mycket. Den tekniska utvecklingen har medfört att det har tillkommit fler medier, som internet och annat. Tiden för att använda detta måste ju tas någonstans ifrån. I längden tror jag inte att detta måste betyda att läsandet minskar.
- Ta TV-tittandet som exempel på hur man kan förledas av siffror. Trots alla nya kanaler som har kommit är TV-tittandet ganska konstant. I motsats till när man mäter läsandet, mäter man hur länge TV:n står på. Folk gör mycket annat under den tiden, läser tidningar exempelvis.
- Nya tekniker möjliggör ett annat slag av läsande. Möjligheterna att överföra text på internet betyder antagligen att läsandet ökar. Inte minst har e-post blivit ett vanligt sätt att meddela sig med andra människor. Det ersätter många gånger telefonerandet. Det är ju inte så kul att fastna i en telefonväxel när man ska försöka få tag i en person.

Som Bengt Göransson beskriver läsandet i förhållande till nya medier kan man lätt associera till kulturdebatter som nästan undantagslöst har uppstått i kölvattnet av dessa. Video, TV, serietidningar, ja till och med radion har givit upphov till bestörtning hos stora skikt av kultureliten. Men just kulturarbetare har en viktig funktion att fylla, anser han.
- Allt kulturarbete måste vara någon slags missionsverksamhet. Det gäller även för alla läsare. Genom att tala om hur kul det kan vara att läsa böcker, sprider man intresset till andra. Det är ingen självklarhet att läsandet överförs till nya generationer, utan detta måste varje generation själv erövra.

Men om det inte finns någon omedelbar fara med den uppmätta minskningen i läsandet, betyder inte att man kan slå sig till ro med tillståndet för läsandet och demokratin. .
- Nej, det är med demokratin som med läsandet, menar Bengt Göransson. De är dynamiska storheter. Läsandet måste ständigt hållas levande i samhället. Och ingenting förändras om vi går in i det som ibland slarvigt kallas kunskapssamhället. Läsandet då blir inte viktigare då utan lika viktigt som idag.
- Den samlade kapaciteten på hjärnorna hos världens människor är konstant, när man betraktar kunskap som bearbetad tanke. Det som däremot växer i kunskapssamhället är mängden information. Men det är en helt annan sak, som tyvärr ofta blandas samman med begreppet kunskap.

Bengt Göransson menar att en av problemen med utvecklingen mot ett kunskapssamhälle är att det blir svårare att få överblick. Tyvärr har skolan spridit myten att kunskapsmängden är något som ständigt växer.
- Men bara folk läser, så kommer vi förbi detta problem. Läsandet väcker tanken så att vi kan ta till oss kunskaper och utveckla tänkandet.

Men hur ska man kunna stimulera läsandet?
- Skolan och familjen har naturligtvis mycket stor betydelse. Men man får inte heller glömma de goda biblioteken. Boken har ett förhållningssätt som andra medier saknar.

Bengt Göransson kan inte låta bli att ge en känga till medierna. Boken diskuterar ofta med läsaren, men en TV-producent tvingar på oss sin framställning. Han är mycket skeptisk till journalister som gör mediet till huvudsaken. Som det goda motexemplet nämner han Stig Dagerman.
- Han var besatt av biograffilmer. Ingen av hans böcker blev film under hans livstid, men han lyckas överföra film till skrivna ord. Han var den förste svensk som i skrift beskriver ett ansikte i närbild.
- När filmen utvecklades ersatte den inte boken, men den kunde alltså tillföra något till skrivandet och läsandet..

Själv vill Bengt Göransson peka på internet och datorer som en absurditet när det gäller läsandet. Han lovade en gång att ge synpunkter på ett manus som en vän i Australien hade skrivit. Han plockade hem manuskriptet via internet och tänkte skriva ut det på papper för att läsa det. Men skrivaren krånglade och tiden var kort. Så han läste boken på datorskärmen.
- Det var det jävligaste jag varit med om. Det är en pina att läsa långa texter på datorskärm.

Text: CHRISTER WIGERFELT
00.01.26