Arbeten + ljud =
En levande stad

Det är människorna som gör staden. En levande stad, är en stad där det finns arbete. Arbete som ger ljud ifrån sig. Motsatsen föder en slumrande stad.
- Det ska låta, det ska hamras och vina. Spårvagnarna ska inte gå fram och tillbaka med sovande människor. Då spelar det ingen roll om stadsbyggnadskontoret gör det vackert med lejon på en trappa eller lägger fina plattor på marken. Det blir inte en levande stad för det.

- Det man drömmer om i Göteborg idag är ett vittnesmål om att staden fortfarande är levande. Men det är en icke levande stad eftersom alldeles för många människor går utan jobb.
Orden kommer från florentinaren tillika arkitekten Leo Papini. Han är 62 år och verksam i Göteborg. När han flyttade till Göteborg i början av 60-talet sjöd hamnen av liv.
Ljuden från varven och båtarnas brölande fungerade som en trygg ljudkuliss för göteborgaren. Alla kände vi någon som arbetade eller hade arbetat på varven.
I hamnen lossades nybyggda båtar och om kvällen gick de stora kranarna och lade sig genom att stå vända åt samma håll.
- Då var folket lite av arbetets poeter. Man mådde gott av varv och andra merkantila arbeten, säger Leo Papini som fortfarande håller ett vakande öga på hamnen.

Från sitt fönster i nya Masthugget ser han en och annan bananbåt som passerar obemärkt förbi. Stena Lines flotta dominerar hamnbilden idag. Själva hamnstråket är inmutat av färjerederier och ett båtmuseum. Älven tråcklas ihop av Älvsnabben som hastar från strand till strand.
- Man försöker få liv Norra Älvstranden , men det är oerhört svårt. Det krävs en tusenårig historia bakom en fylld piazza, menar Papini.
Han var med när regionplanen för Göteborg med omnejd lades fram 1963. Då drömde man om staden med en miljon invånare. Det var bland annat därför förorterna byggdes. Göteborg har en charmig geografisk position. Men det behövs mer än så.

Någon miljon har det aldrig blivit. Tvärtom. Invånarantalet har stått och stampat strax under en halv miljon. Och grannkommunerna flörtar friskt vidare för att locka till sig fler invånare.
Storstaden åker man till för att arbeta eller konsumera.
- Jag hoppas mycket på den mångkulturella gruppen. Invandrarna i Sverige är inte invandrare med brutna drömmar. De vill förverkliga något därför kan de rycka med sig svenskar i den processen.
Men för att behålla värdigheten måste det till arbeten och vettiga sysselsättningar.

text och foto: AGNETA SLONAWSKI