­ Göteborg, sta´n där alla skråar* bor! Det kunde man höra en och annan skaraborgare säga om västkustens metropol vid mitten av detta århundrade. Staden har väl alltid utgjort både lockelse och fara för folk på landsbygden. Staden lockade med möjlighet till arbete och utbildning, med ett mer varierat utbud av nöjen än dansbana, husförhör och hembygdsfest. Och faran bestod i att en godtrogen människa från landet kunde bli lurad av förslagna stadsbor. Landsbygdens barn är vanlottade, brukade en klok kvinna säga, i synnerhet vad gäller utbildning, den som vill studera måste bege sig till den så kallade tätorten. Bo i Göteborg? Hur kunde det då vara att komma till Göteborg i mitten på 1960-talet? Arbete kunde man få, men bostad? Dagens ungdomar klagar över bostadsbrist och höga hyror men då, för drygt 30 år sedan, var läget på bostadsmarknaden katastrofalt. Det enda som stod till buds var inackorderingsrum hos någon änkefru som behövde dryga ut sin skrala kassa. Vid besök på bostadsförmedlingen utväxlades följande repliker: ­ Vad skall man som bostadssökande göra? Skall man flytta från Göteborg? ­ Ja, gör det! Som nyinflyttad måste man dock genast erlägga skatt till staden, någon motprestation från stadens sida i form av bostad fanns inte. Miljonprogrammet var knappast igångsatt, men det skulle ju råda bot på bostadsbristen. Kommunpolitikerna hade siktet inställt på ett starkt utökat invånarantal i Göteborg. Hur det gick med den saken vet vi: det blev stagnation. Platser att besöka? Göteborg bjuder emellertid på landets främsta Botaniska trädgård, där man utan kostnad kan njuta av en varierande växtlighet. Stadens läge är också ypperligt som utgångspunkt för den som vill resa till England, till Danmark och vidare till kontinenten. Man kan förstås undra varför stadens invåndare förmenas att flanera utefter Götaälvstranden och varför ett reseföretag tillåts att blockera tillträde till vattnet. Vilka bestämmer om den tillgängligheten? Är det samma sorts personer som nu planerar för mer trafik vid Korsvägen genom att förlägga ytterligare verksamheter till denna redan hopplösa knutpunkt? Ett eventuellt världskulturmuseum borde ligga där många kulturer möts, till exempel i Bergsjön! Eller varför inte riva ett hus på Berzeliigatan som ligger mittemot Scandinavium? Där bor enligt uppgift färre hyresgäster än i det rivningshotade landshövdingehuset på Södra vägen 52. Slutligen vad kan vara särskilt minnesvärt från de senaste 30-35 åren för en inflyttad skaraborgare? Jo, två företeelser från 70-talet: nämligen skandalen med sjukhusspionen, nu återigen på tapeten, och den amerikanske miljökämpen Ralph Naders föreläsning i Betlehemskyrkan.   text: BIRGITTA PANDE *"Skråe" är en nedsättande benämning, betyder även "fan".