Göteborgsbladet är ett etablerat statistikblad från stadskontoret för de olika stadsdelarna i Göteborg, med samma uppdelning som stadsdelsnämnderna. Underlaget för den statistiken har socionomen Urban Herlitz fått tillgång till i sin forskning. Det han sett är en delvis ny bild av Göteborg.

- Jag vill se hur Göteborg har förändrats under 90-talet främst med avseende på segregationen. Så för att få en bättre bild vill jag kunna se utvecklingen på mindre områden, säger Urban Herlitz.

Bilden börjar klarna för Herlitz men tyvärr lyckades vi inte avlocka honom några kartblad. Enligt gammal forskartradition vill han först ha lite säkrare fakta att luta sig mot. Men antyder i alla fall att det är ett politiskt laddat material.

Ökade klyftor
istället för minskade
En enskild politisk händelse har haft stor betydelse för utvecklingen, enligt Urban Herlitz. Det är den stora skattereformen 1991. Men effekterna av den började märkas först några år senare. Inkomstklyftorna ökade istället för att minska, som ju var tanken.

- De svenskar som bodde i utkanterna av Göteborg och var arbetslösa, sökte sig i stor utsträckning in till mer centrala stadsdelar, som Olskroken och Majorna. Det innebar en flyttning av sociala problem in mot centrum. Effekten blev en dramatisk ökning av arbetslösa svenskar i innerstan. Samtadigt skedde en ökning av antalet invandrare i förortsområdena, dessutom med stor arbetslöshet. Denna process har gått snabbt.

Gräddkrans
av villor
Lite grovt ligger de värst drabbade stadsdelarna i nordöstra delen av Göteborg och de östra delarna av Hisingen. Som kontrast mot detta finns det som Herlitz kallar "gräddkransen", en ring av relativt tidiga villaområden.

- Det finns en del överraskningar i undersökningen, säger Urban Herlitz. Inte oväntat halkar de inkomstsvaga stadsdelarna efter. Men även de rikaste stadsdelarna halkar efter lite. Till viss del beror nog det på att det sker en utflyttning därifrån till annan kommun. Några av dessa rika områden är Västra Skår, Lorensberg och Långedrag.

- Så finns områden som jag kallar mellanstarka stadsdelar. Där skärps skillnaderna mella olika delområden. Bagargården på Hisingen är ett sådant relativt höginkomstområde. I Majorna är det stor skillnad mellan Skytteskogen på gränsen till Slottsskogen och Sanna vid Älvsborgsbron.

Barntäta centrum
en omhuldad myt
Men det är inte bara när det gäller inkomster som skillnaderna är stora. Barnkullarna är också ojämnt fördelade. Det är en väl omhuldad myt att Majorna och Haga skulle vara speciellt barntäta. Den halvintellektuella medelklassen, som till stor del bor här, kanske har tjänat på att sprida myter om dessa områden som "Europas barntätaste". Men verkligheten är att Haga inte är i närheten av Rannebergen.

Barnen bor främst på två ställen, hävdar Urban Herlitz. Dels i villaområdena, dels i höghusområdena i nordöstra stan och på Hisingen. Proportionellt sett bor de flesta barnen alltså i "problemstadsdelar".

Det finns naturligtvis en poäng i att betrakta stadens utveckling utifrån mindre områden än hela stadsdelsnämnder på runt 23.000 invånare. Det ger bättre förutsättningar att förstå mekanismerna bakom förändringarna. Och åtgärder behöver förhoppningsvis inte ske med grova vapen.

Skolan nyckel
till förändring
- Politiskt är det mest uppehållande åtgärder som görs, menar Urban Herlitz. Det gäller att förhindra att vissa stadesdelar sjunker genom golvet. Det finns inte särskilt mycket pengar att sätta in. Därför är det väl naturligt att det sker en viss utjämning i resursfördelningen, som ju sker idag.

- Men i övrigt tycker jag att det viktigaste är att satsa på skolan, om en utjämning ska kunna ske på sikt. Mycket mer kanske man inte kan göra på det lokala planet. Problemen finns till stor del på den makroekonomiska nivån, arbetslösheten löser man inte på det lokala planet.

Text: CHRISTER WIGERFELT