Konst väcker ibland oväntade känslor. Men kan den nå längre än till oreflekterade reaktioner och bidra till nya tankar och insikter? Ett konstprojekt i Bergsjön skulle kunna bli ett försök att aktivera de boende och bidra till en ny självbild. Konstnären som vill försöka locka fram skaparkraften är Esther Shalev-Gerz, till vardags gästprofessor på konstskolan Valand.
 
Esther S-G har invandrarens känsla för hur det är att starta på ett nytt liv i ett nytt land. Först flyttade hon till Israel från Litauen, sedan till Frankrike där hon numera bor. Under många år har hon gjort uppmärksammade konstprojekt som medvetet bjuder in besökaren i verket.
 
I Hamburg påbörjade hon ett projekt mot fascismen 1986. En 12 meter hög pelare kläddes med bly och några teser om fascismen. Folk uppmanades att skriva under genom att rispa in sina namn i pelaren. Vartefter den blyklädda pelaren fylldes med underskrifter, sänktes den ner i marken. Efter sju år kunde man bara se toppen på pelaren.
 
– Folk som flyttar långt måste skapa sig själva på nytt, säger Esther appropå ett projekt i Fittja som snart ska premiärvisas. Ett drama, fortsätter hon, som rör källan till kreativiteten.
 
I Fittja gjorde Esther intervjuer med första generationens invandrare, även svenskar från Norrland. De fick några frågor att besvara. På svenska. När de svarade på frågorna filmades de. Sedan filmades de igen när de fick lyssna till vad de svarat. resultatet blev nästan påträngande intimt och det är dessa sekvenser som kommer att ingå i en permanent videoinstallation på Mångkulturellt centrum i Botkyrka. Utifrån ser man långsamma panoreringar över ansiktet på dom som svarar, inifrån hör man även ljudet.
 
De första frågorna de fick svara på var:
• Vad förlorade du?
• Vad fann du?
• Vad gav du?
• Vad fick du?
 
En tanke med projektet är att konfrontera de olika personernas erfarenheter med varandras känsla av utanförskap och att resultatet förhoppningsvis blir att man inte ser på varandra med misstänksamhet utan mötets berikande möjligheter.
 
En annan fråga de fick svara på handlar om de två platser som är centrala i invandrarens liv – den ursprungliga platsen och den de lever i nu: Om platsen skulle vara din älskare, vad skulle du säga till den?
 
– Jag ville ha det känslosamt, eftersom dramat är en viktig del i livet. Jag har själv flyttat två gånger i mitt liv, så jag förstår dem.
 
Projektet i Bergsjön, om det blir av, är väl en logisk fortsättning på projektet i Fittja. Men även om det främst handlar om livssituationen för invandrare, rör den även svenskar. Esther S-G vill kristallisera frågeställningar om kultur och identitet.
 
– Europeer har under århundraden försökt tvinga på andra sin egen kultur. Nu är det dags att vi lyssnar till andra kulturperspektiv. Jag vill gärna medverka till att utveckla en modell för hur man skapar en dialog mellan olika kultursyner. Jag tror att något väldigt viktigt kan komma ut ur dessa möten.
 
Givetvis blir jag nyfiken på vad hon ska göra i Bergsjön. Det vet hon ännu inte.
 
– Jag blev kallad till ett möte med kulturföreningen Bob. De vill göra en konsthall och det provocerade mitt intresse. Konsten kan ju fungera som en katalysator i samhället. I olika kulturer är prioriteringarna olika. Så om vi bjuder in folk från olika platser i världen, kan en konsthall fungera som en inspirationskälla till en ny syn på världen.
 
– Men vad vill folket som bor i Bergsjön med en konsthall? Det är en fråga som måste undersökas. Jag vill fråga var platsen för konst finns i deras värld. Kanske är det något helt annat än det vi europeer brukar tänka på när vi tänker konsthall? Därför måste vi vara öppna för att sättet att svara kan vara annorlunda än våra egna föreställningar. Jag skulle vilja  hitta ett sätt att förmå folk som bor i Bergsjön att avslöja sina djupaste känslor om detta.
 
Esther S-G berättar att hon aldrig tidigare har gjort något liknande projekt. Hon talar också om vikten av ett projekt av detta slag för en stadsdel som Bergsjön, som är en av de fattigaste och mest eftersatta i Göteborg. Hon talar i termer som andas stor politisk medvetenhet.
 
Det känns lite ovant idag. Konstnärer brukar också förknippas med artefakter. En staty i granit, en tavla i olja. Esther Shalev-Gerz producerar mycket som är mer flyktigt, som bildprojektioner på husväggar eller videoinstallationer som den i Fittja. Men långt ifrån alla artefakter i konstvärlden rör vid folks inre som Esthers projekt.
 
Svensk flyktingpolitik har viktiga brister. Den kraft hos invandrare som Esther talar om förminskas och osynliggörs i Sverige. Kanske kan Esthers projekt bli en nyckel till en ny självbild hos de som bor i Bergsjön. Utifrån en ny självbild finns sedan möjligheter att skapa något som får betydelse för oss alla.

2004.10.21