Konsten och vetenskapen har på många sätt närmat sig varandra under de senaste årtiondena. En anledning är att naturvetenskapens fokus i viss grad förändrats. Naturvetenskapens gränsområden - där de mest spännande upptäckterna har skett - har under 1900-talet i hög grad varit det mycket stora och det mycket lilla. Till det mycket stora hör astrofysiken och den på Einsteins allmänna relativitetsteori grundade förståelsen av universums uppkomst och struktur.

Till det mycket lilla hör kvantmekaniken och insikterna i materiens inre struktur, biologins enorma framsteg i att förstå livets molekylära grunder, och datorteknikens exponentiella utveckling där beståndsdelarna gjorts mindre och mindre (om bilar utvecklats på samma sätt som datorer de senaste 50 åren skulle deras toppfart överskrida ljushastigheten och kostnaden vara mindre än 1/10 öre).

I detta finns några beröringspunkter mellan konst och vetenskap. Den modernistiska litteraturen har gjort ett avtryck i partikelfysiken genom att de grundläggande beståndsdelar som bygger upp t.ex protoner och neutroner kallas kvarkar, ett ord som nobelpristagaren Murray Gell-Mann hämtade från James Joyces Finnegans Wake:

Three quarks for Muster Mark!
Sure he hasn't got much of a bark
And sure any he has it's all beside the mark.
But O, Wreneagle Almighty, wouldn't un be a sky of a lark
To see that old buzzard whooping about for uns shirt in the dark
And he hunting round for uns speckled trousers around by Palmerstown Park?

(Boken innehåller en barägare vid namn Humphrey Chimpden Earwicker, och då och då uppträder fraser som kan tolkas som rop till en bartender - en tolkning av raden ovan skulle kunna vara "three quarts for Mister Mark").

Under senare tid vill vi påstå att ytterligare ett vetenskapligt gränsområde uppstått i det mycket komplexa. Detta kan paradoxalt nog ofta gälla fenomen som ligger närmare vår vardag. Elementarpartiklar och universums struktur lyder relativt direkt under fysikaliska lagar med en klar matematisk formulering. Komplexa fenomen i vår vardag kan vara mycket svårare att förstå matematiskt, och kan ofta endast studeras genom datorsimuleringar.

Datorernas snabba utveckling gör det därför möjligt att studera helt nya frågeställningar. Detta kan gälla t.ex
... naturfenomen som moln, regn, sanddyner, sandhögar och jordbävningar
... biologiska frågeställningar, som varför det finns sex (varför de flesta organismer reproducerar sig sexuellt trots den stora kostnad detta medför) och varför det nästan alltid bara finns två kön (snarare än t.ex 13 som hos vissa amöbor, s.k slime molds)
... hur vår hjärna fungerar (exempelvis hur vi organiserar vår vardagliga kunskap om världen)
... eller frågor om samhälleliga system, som varför köer inträffar spontant i trafiken eller i komplexa organisationer som sjukvården, eller hur börskrascher kan uppstå.

Speciellt kan många frågeställningar handla om hur man kan förstå mänskligt beteende, antingen hos individer eller hos större grupper av individer. Detta kan leda till ett närmande mellan konst och vetenskap - även om presentationen och uttrycket i slutändan är olika kan de fundamentala frågeställningarna vara nära besläktade.

En annan anledning till närmandet mellan konst och vetenskap ligger också i att konsten fått en mer undersökande natur. Många konceptuellt orienterade konstnärer arbetar med tydliga och renodlade idéer på ett sätt som visserligen skiljer sig från vetenskapen, men ändå kan göra att forskare att känna igen sig. I Sverige återspeglas detta också i en diskussion om begreppet konstnärlig forskning - en diskussion som försvåras av de olika konstarternas skilda traditioner. Inom musikområdet är forskning sedan länge en naturlig del. Framstående internationella institutioner som IRCAM i Paris kombinerar konstnärlig och vetenskaplig verksamhet. Internationella konferenser som ICMC som organiserades i Göteborg i september 2002 integrerar på ett naturligt sätt konstnärliga och vetenskapliga inslag. Inom andra konstarter finns i många fall inte alls samma utvecklade forskningsperspektiv.

Tillämpningar inom konst och underhållning kan till och med direkt resultera i vetenskapliga framsteg. Ett intressant exempel på detta är kollektiv rörelse, som rörelsen hos fågelflockar och fiskstim. Den förste som visade att flockrörelse kan uppstå som ett självorganiserat fenomen från enkla regler för hur en organism rör sig i förhållande till sina grannar (snarare än att alla fiskar följer en ledare) var Craig Reynolds, som arbetade med datorbaserad animering i mitten av 1980-talet. Han behövde flockar och stim till en video och ville inte beskriva alla individers rörelse filmruta för filmruta, utan låta denna genereras av datorn.

Dessa allmänna principer har sedan accepterats även av biologer och andra, och gäller i liknande form både för fågelflockar, fiskstim och afrikanska gnuhjordar. Algoritmer av denna typ används regelbundet i filmindustrin - några av de första exemplen var The Lion King, Cliffhanger och Batman Returns. Datoranimering och datorspel ställer höga krav på att verkligheten kan återskapas i simulering, och på samma sätt som dessa driver fortsatt teknikutvecklingen kan de också komma att driva vetenskapliga framsteg.

På många sätt finns en naturlig gemenskap mellan konst och ingenjörsvetenskap, mer än mellan konst och humaniora. Båda handlar om att systematiskt undersöka det möjliga i ett rum av ännu ej existerande lösningar, konstruktioner eller konstnärliga verk, snarare än att studera det redan existerande, som är naturvetenskapens domän. Även om ingenjörsvetenskap och design i högre grad kan definiera mål i termer av användarnytta än konsten finns stora likheter i arbetsprocesserna, och vår erfarenhet är att konstnärer och ingenjörer ofta har påfallande lätt att lära sig att kommunicera.

På Chalmers drivs ett antal projekt inom gränsområdet mellan konst, teknologi och vetenskap, speciellt inom det strategiska program som kallas Innovativ design, som grundades 1999 med syfte att stimulera designområdet i vid mening - från design av komplexa system, vare sig de är fysiska produkter eller IT-system, till samarbete med konstnärlig verksamhet, t ex med konstnärlig fakultet vid Göteborgs universitet.

Tonsättaren Palle Dahlstedt arbetar exempelvis med skapande algoritmer baserade på simuleringar av evolutionära processer i naturen. Dessa kan spontant generera musikaliska beståndsdelar som tonsättaren kan välja bland, modifiera, och integrera som en del i en större struktur. Datorns fördel i detta sammanhang är en total frihet från förutfattade meningar, konventioner och fasta föreställningar, vilket kan vara ett stort stöd i den skapande processen. Vid den internationella Gaudeamusfestivalen i Amsterdam i september 2002 presenterade Dahlstedt en installation där en datorstyrd självspelande flygel ständigt framförde nya kompositioner som genererades i realtid. Publiken kunde också delta genom att spela teman på flygeln, som sedan varierades och användes i kompositionerna.

Ett annat nära samarbete finns med konstnären Mikael Lundberg, som är Artist in Residence vid Innovativ design. Lundbergs konstnärliga verksamhet har mycket gemensamt med forskningsprocessen. Ett projekt vi just nu driver tillsammans har som mål att under ett år registrera alla konstnärens rörelser med hjälp av en liten bärbar GPS-mottagare, och att sedan använda detta som ett konstnärligt grundmaterial. Projektet adresserar aktuella frågeställningar om övervakning och personlig integritet, samtidigt som det handlar om hur man bygger upp en identitet och en egen avbildning av världen. I en förlängning kommer vi att i ännu högre grad låta konstnären registrera och dokumentera sitt liv - som en föraning av en värld där minne och bandbredd är gratis, och man utan vidare kan dokumentera hela sitt liv i detalj.

Inom ramen för det nya IT-universitetet i Göteborg har också startats en ny gränsöverskridande internationell Mastersutbildning i gränsområdet mellan konst, teknologi och vetenskap, kallad Art & Technology. Ett trettiotal deltagare från hela världen (USA, Kanada, Mexico, Sydamerika, Ryssland, Japan, och många europeiska länder), varav ett antal redan etablerade konstnärer har samlats i Göteborg. Dessa representerar olika konstärliga och tekniska områden. Programmet kommer att flytta in i en nyrenoverad byggnad på Norra Älvstranden i Göteborg, den s.k 141:an, en f.d varvsbyggnad som ursprungligen var Götaverkens motorverkstad. 141:an är tänkt att bli ett västsvenskt centrum för design, konst och teknologi. Det primära målet för programmet är att ge konstnärer djupa kunskaper som ökar deras konstnärliga frihet genom att de inte längre är bundna t.ex till programvaror som andra skrivit. På längre sikt hoppas vi skapa en ny syntes mellan konst, teknologi och vetenskap.

2002.10.24